Ja iaf en morgon.... Det är just nu -8 grader ute och våren lyser med sin frånvaro, jo visst vet jag att det är för tidigt för vår redan nu i februari men att hoppas är ju aldrig fel, man brukar ju säga att man lever på hoppet =)

Undra vart alla ordspråk egentligen kommer ifrån? Eller fraser man använder tex, just som Man lever på hoppet eller kasta inte sten i glashus eller soppa rent framför din egen dörr innan ....Eller hoppet är det sista som överger en.

En fras som jag verkligen Inte tycker om är -Mina barn & andras ungar, speciellt inte när det gäller i ett förhållande!

Man går ju in i  det nya förhållandet med vetskapen om att det redan finns barn!

Jag kan ju ärligt säga att mina första ord  ( ja nästan iaf) till Mattias var - Att fungerar det inte mellan dig & Anton så kommer det aldrig att bli ngt mellan dig & mig oavsett hur starka känslorna är,. för Anton kommer först.

Ja det kan tyckas hårt men så resonerar jag. Mina barn först, mitt kärleksliv därefter.

Och jag kan tala om att det gäller än idag! Nu har jag ju den turen(ska man nog säga) att Mattias älskar Anton som sin egen, så jag har inte behövt ta det beslutet.

Men jag vet dock många föräldrar som inte resonerar så, utan tycker att barnen/ barnet bara ska acceptera det "nya" Men det är ju inte alltid det fungerar.

Där tycker jag att det är upp till oss vuxna att faktiskt dra åt handbromsen och ta oss en funderare.

Är det verkligen värt det?

Visst vill man ha kärlek i sitt liv, men  att sätta sina barn i andra to.m tredje hand tycker inta jag är rätt, men det är mitt tycke!

För mig så är det ofattbart hur man kan låta sin "nya" kärlek bestämma över ens barn till den grad där det blir påtagligt obekvämt för barnet/ barnen.

Att se till att de mår så dålig och blir så åsidosatta att de to.m flyttar eller hamnar i problem.

Hur kan man som förälder tillåta detta??

Visst barnen ska inte få bestämma, men en tanke ska alltid skänkas om det är rätt...

Eller hur kan man som människa göra en sådan sak mot ett barn oavsett ålder eller kön?

Bara för att det inte är "mitt" så är de inte värd att älskas ngt mindre!!

Eller bara en sak som att behandla barnen olika, den ena får den andra får inte, näe det är för mig så ofattbart.

Men visst jag sitter inte i en sådan situation där jag lever med en annan kvinnas barn, men jag skulle då heller aldrig sätta mig i en sådan situation om jag vet med mig att jag inte kan ta emot min "nya" kärleks barn på samma vilkor som mina egna.

Alla barn oavsett dina eller mina ska behandlas lika!

Självklart så älskar man kanske sina barn en gnutta mer då de kommer ifrån "en själv" men det får ALDRG visas öppet gentemot barnen.

Det finns ingen människa eller familj som är perfekt, men att sätta barn i en obkväm hemsituation/ hemma miljö oavsett om det är ditt eller ngn annans barn ska inte förekomma kan man tycka!

Ett ordspråk som jag däremot tycker om är - Barn gör inte som vi säger, utan de gör som vi gör=)

Ngt vi vuxna kanske ska ha i större åtanke ?!? 

Om vi som vuxna inte kan behandla andra som vi själva vill bli behandlad hur kan vi då begära detta av våra barn? Vår näst kommande generation?

Jag har idag människor runt omkring mig som Aldrig skulle tänka tanken på att vända ryggen åt ett barn med behov av stöd & hjälp, oavsett förbindelse till familjen, dotterns pojkvän, stödfamilj för kommunen, andras barn som de mött i ett tidigare stadie i livet, ja listan kan göras lång.

Jag tycker att dessa människor förtjänar en extra guld stjärna då de sätter andras barn först ( ja och självklart sina egna), där barnets biologiska föräldrar inte kan eller vill/ orkar....Utan att äns tänka efter två gånger.

De bara öppnar sina hem & hjärtan för dessa barn.

De tänker inte på kostnad eller att det inte är deras "kött & blod", det finns inte ngt för dessa människor som heter "ska ha pengar" för att hjälpa, utan de gör det för godheten & för ett barns i behov.

Sådana människor har ett hjärta av guld!!