Ja som många av er har förstått så har det inte varit riktigt ok med mig.

Nu har jag fått provsvaren och känner att jag behöver få det ur mitt "system", så det är så här..

För ca 3 veckor sedan var jag på den vanliga cellprovs tagningen som vi kvinnor tar vart 3je år, sjuksystern där hittade då en knöl vilket gjorde att hon remissade mig till Gyn på Gävle sjukhus.

Jag åkte dig och fick snällt krypa upp i den där inte så trevliga gynstolen igen där läkaren då skulle ta en del tester och ultraljud mm,kan ju bara tala om att jag låg där i 25minuter med benen i vädret, det han hittade var en knöl som var lika stor/ liten som en golfboll på min livmoder, det han då kunde säga var att det var cancer... Där slutade jag sedan att höra vad den lugna & trevliga dotorn sa, jag hörde bara cancer & det är ett ord man inte vill hör, det slår luften ur en...Så jag åkte hem med diagnosen livmoderscancer...

Men det jag iaf hörde var att jag skulle få tid till röntgen inom en vecka och sedan vidare efter det till Uppsala för operation..

Men det som snurrade i mitt huvud just då var cancer...cancer... Jag har cancer...

Jag var dit på en torsdag, på måndagen efter kom det en kallelse till magnet röntgen fredagen den 24/4

Nu hade det börjat att sjunka in och jag är så otroligt tacksam över att ha ett sådant starkt kontaktnät, de har verkligen varit ett stort stöd runt mig, gamla som nya vänner har verkligen visat att de finns kvar när ngt sådant här dumpas på en, men jag måste ändå säga att det var otroligt skönt att ha storasyster Anette vid min sida, hon är otroligt lugn och har ett stort hjärta och stora öron, nu menar jag inte stora öron så, utan hon lyssnar och svarar när jag bubblat ur mig allt & inget.

Det är ju ändå familjen, så jag är otroligt tacksam att hon tagit klivet in i mitt liv igen!

Mina vänner har varit så otroliga i detta så jag är så tacksam, även om det inte är en farlig del av just sjukdomen cancer så är det ändå tuft! Och jag är ingen lipsill om man nu kan uttrycka det så, men det här slog undan fötterna på mig.. Ja även på Mattias.

Han tog det nog till viss del hårdare än mig, jag körde lite på stilen

- Det löser sig, tog det nog inte riktig till mig..

När det sedan på tisdagen damp ner ytterligare en kallelse till röngten så vart det lite jobbigare, för det skulle ju bara vara en...

Att det sedan stod att jag skulle in redan Onsdagen den 22 gjorde ju inte saken bättre, det gick fort, vilket gör att den där lilla gubben på axeln gör sig hörd..

På fredagens töntgen så sa de till mig att de skulle skicka svaren till min läkare inom en vecka och att han sedan skulle kalla mig för att berätta om provsvar & röntgen svar.

I måndags ringde de och talade om att jag skulle få komma in idag ( Onsdag)för att träffa läkare och få svar, så ned i brevlådan damp ytterligare en kallelse....Så nu på fm så var jag & Mattias in för att få höra "domen"

Kan ju bara tala om att de vet hur de ska skrämmas...In traskar nämligen 2 läkare & 2 sjuksystrar..Jag trodde allvarligt att min sista stund var kommen...

Men så är iaf inte fallet, Cancern har inte spridit som mot körtlar eller nedåt "skrutten" så det var en "bra" prognos.

Man kunde iaf göra det här på 2sätt, ta bort en bit eller hela livmodern, för min del så var det hela livmodern som ska tas bort. Han sa ett fint namn på den operation men det namnet kommer jag inte ihåg..

Så nu väntar jag på kallelse till Uppsala för ytterligare en provtagning som de gör när jag är sövd ( om jag förstod det rätt)  öronen fungerade tyvärr inte så bra efter det faktiskt possitiva beskedet, men vi , både jag & Mattias försökte att lyssna..Men vi vart nog båda så  panik slagen när det trampade in 4 personer i rummet med vita rockar & butter uppsyn..

Sedan kommer det ytterligare en kallelse som innebär operations dagen. Det innebär att jag kommer att bli liggandes några dagar där för att sedan få strålning  ett tag efteråt & sedan regelbundna kontroller i 5års tid.

Jag är glad att de inte hittade ngt större eller ngn spridning, men för mig är detta stort även om det inte är en strörre cancer, men det låter iaf illa....

Nu ska vi bara landa och bearbeta/ smälta det här. Jag har fortfarande inte berättat för barnen men det kommer vi att göra längre fram.

Så nu ska jag läsa på lite men i första hand ringa och fråga de sköterskor som sitter i det där lilla rummet på Gävlesjukhus, de som har svaren på de frågor som kommer att poppa upp vart efter resan går.

Ja det kan man säga att jag vaknade upp som i morse...

Att folk inte kan respektera!! Att anklaga mig för att vara elak mot mina barn..Mmmm, men att sedan själva sätta barnen i sådana situationer där de mår dåligt är för mig ofatbart!!!!

Varför inte sätta barnet i just det här fallet min dotter i första rum, inser de inte hur illa ni gör henne?!?!

Så inatt var det dags för mardrömar igen, jag & Mattias hade redan räknat ut att det skulle komma... Stackarns tjej!

Hennes första ord när hon kom in till oss var - Mina dröm fångare fungerar inte.

Hon har nämligen 3 drömfångare på sitt rum som hon har fått av sin faster Therese ( som gör dessa)

Av just den här anledningen, att fånga onda drömmar innan de når henne... Men inatt fungerade de inte =´(

Ja jag är ARG!!!!!!! Att slänga ur sig både det ena & det andra om mig..Fine jag köper det, hata mig öppet på bloggar, snacka skit, sprid dynga , social anmäl mig igen, önska att jag inte fanns, ja fortsätt som det görs idag, men tänk då oxå på hur mkt längre bort mina JA MINA barn kommer ifrån ER!!!!!!

Jag kommer ALLTID att sätta mina barn i första rum, men det är ju ngt som för er är helt ofattbart, för ni vet, med handen på hjärtat inte hur man har ett sunt & normalt förhållande till era egna barn!!

Så nu ber Jag Er, tänk på vad ni utsätter denna lilla tjej för!! Ja vad NI utsätter henne för!!

Ni får respektera mitt beslut för jag kommer alltid att veta vad som är bäst för mig & min familj, den familj som faktiskt är MIN inte Er!!

Ni är inte inräknad och som det ser ut just nu så kommer det inte att bli ngn ändring på den fronten på länge, och i skrivandets stund ALDRIG!!!!!!

Ni sitter och säger stackarna barn, hur fel jag gör i allt, men är det som ni gör verkligen så rätt?

Är det ett sådan sunt sätt som ni har? Hur ser det verkligen ut? Är jag verkligen så dålig som ni säger att jag är??

Nu har jag fått ur mig en del av min ilska, tack för det bloggen =)

Nu iväg med barnen till skolan och sedan iväg till Gävle om jag ska hinna i tid till 9......