Den svenska avundsjukan har vi ju alla hört talas om, men hur är det med avundsjuka syskon emellan?

Då menar jag inte den som infinner sig i ung ålder, där det är

-Mamma hon/han har... mm, utan den rena och svarta avundsjukan som håller i sig ifrån barnsben upp till vuxen ålder och vidare ner i jorden, den sista anhalten...

Hur är det med den avundsjukan, den elaka sorten som gör att man behandlar sina syskon så illa, vill dem så mkt ont att det nästan äter upp en inifrån...

Nu kan man ju undra om den verkligen finns, och ja tyvärr så gör den ju det =(   

I fler fall än vad man skulle vilja tro...                                            
  



                                          

Man vill vara som de, man gör allt de gör, kopierar, man sårar, slår, baktalar ja allt för att få visa sig större, bättre än sitt syskon , men inte riktigt når ända fram...

Den svartaste av avundsjukor....

Den som kan få en att undra hur det verkligen står till, avundsjuk på sitt eget kött & blod??

Frågan är, Vem drabbas oftast av det i en syskonskara? Den yngsta? Eller är det den Äldsta? Eller de mitt emellan barnet?

Avundsjuka beskrivs så här på Wikipedia:

Avundsjuka är en sjuklig eller plågande avund eller avundsamhet. Exempelvis avundsjuka över att andra skulle ha något vackert. Känslan av avund kan vara varaktig.  Avundsjuka består ofta av en kombination av frambringade känslor som ilska, sorg och avsky.

Avundsjuka är en välbekant upplevelse i mänskliga relationer. Det har observerats hos fem månaders gamla spädbarn och äldre. Vissa hävdar att avundsjuka finns i varje kultur, medan andra menar att avundsjuka är ett kulturspecifikt fenomen.

Känslan av avundsjuka är vanligen förstärkt som en serie särskilt starka känslor, och konstruerad som en universell mänsklig erfarenhet.

Men hur brukar man se avundsjukan? Hur och kanske to.m när visar den sitt fula tryne?

Här är några tipps hur du känner igen denna känsla:

• Du blir arg när du får reda på att ett syskon har åstadkommit det du vill åstadkomma, och du ser inte hur du också skulle kunna göra det bättre själv.
• Du mår illa över att någon runt dig verkar ha ett så kärleksfullt förhållande.
• Du blir arg på någon i familjen för att han/hon på något sätt har nått en högre nivå än du trots att du har jobbat längre och hårdare.
• Du blir irriterad på ditt ( i dina ögon) lata syskon som alltid har vänner som står kvar vid ditt syskons sida oavsett tider & händelser, när du inte har det och du tycker att han/hon skryter om dem också.
• Du blir irriterad över ditt syskons framgångar eftersom det är du som borde ha fått dem istället.

Detta kan ju ändras till avundsjukans alla anseenden, men oavsett så är det inte en känsla kul att ha/få eller bli utsatt för!!

Men en fråga:

-Varför bli avundsjuk?? En släkting som du kanske står eller har stått nära men pga just din svartsjuka skjutit undan eller gjort ngt för att såra denne så att denne har förskjutit dig?

Ska man inte glädjas åt ngn i familjens eller vännens framgång och stötta i motgång?

Mmmm en fråga många kan ställa sig....

Men frågan man kanske ska ställa sig är

-Varför är/ blir man avundsjuk?