Ja så kom den där dagen så jag skulle skrivas in i Uppsala, söndagen den 31/5 kl 19,00.

Mattias och jag styrde bilem emot Uppsala igen kl 17,20 för att komma i hygglig tid.
Barnen de var hemma och tog det lugn efter att ha fått middag av eget val, kyckling lasagne =)

När vi kom fram så var lite pirrigt men inte mkt mer än så, tog min väska ur bilen och myste med Mattias innan han styrde kosan hemmåt till barn & hundar.

Bara att packa en väska för sjukhus vistelse är svårt ( tycker iaf jag) så jag hade packat ner lite för mkt kan jag ju ärligt säga idag. För de enda gånger som jag har vistats på sjukhus har varit i samband med mina förlossningar.

Men jag är ju så att helldre tar med för mkt än för lite. Glad var jag iaf att laptopen fick följa med även om jag fick ett eget rum med tv =)

Jag blev glatt överraskad över att få ett eget rum, fick en förklaring på varför lite senare på kvällen.

Vi här i Gävle har  nämligen en bakterie som de inte har i Uppsala, jag tog ett test för den bakterien när jag var ned gången innan men de hade inte fått provsvaren när det var dags för mig att skrivas in därav att jag fick egen "lyx" svit =)

Men jag kan ju berätta att jag inte hade den bakterien.

Alla skötersorna på avdelning där jag låg var så otroligt trevliga, väldigt förstående och mjuka. Det är jag så tacksam för då det finns de som kanske har jobbat en aningen för länge och tappat sin mjukhet ngn stanns efter vägen så att säga.

Så efter att jag packat in mig på rummet så fick jag en genomgång av vad som skulle hända, vad som skulle göras innan morgondagen så fick jag fylla i nya fråge formulär. Sedan var det bara att lägga upp fötterna och försöka fördriva tiden..

Jag skulle duscha & tvätta håret, jag fick bara använda den tvålen som fanns på plats och jag skulle upprepa proceduren morgonen därpå.

Jag skulle även ta ett par tabletter och dricka en "pre op" dryck, den smakade citron. Inte äcklig men inte ngt vidare god heller...Sedan får ju ju inte glöma den där lilla vita tuben som man måste ta, lavemanget... Hua kan inte påstå att det är en favorit *s* Men  det är ngt man måste ta så det är ju bara snällt gör det..

Sedan var det bara att vänta ... & vänta... & vänta....

Somnade iaf ngn efter 23, det är inte alltid lätt att sova borta, jag fick erbjudande om sömntablett men det ville jag inte ha ngn då jag brukar sova hyfsat bra ändå vilket jag gjorde när jag väl kom till ro. De är ju inte allt för sköna dessa sjukhus sängar.

Jag vart väckt kl 05,50 då det var dags för ytterligare tabletter och en till "pre op" dryck, jag var ju fastandes sedan kl 24,00 men fick ju dricka fram till 06,00.

Sedan dansade jag in i duschen ( ja dansa kanske var ett starkt ord men det låter ju lite roligare än vad det var) tvätta och skrubba för att sedan få hjälp med den inte så sexiga strumporna... Strumpor som ska hjälpa till att förhindra blodproppar. 

Jag ska erkänna att jag fortfarande känner mig relativt lugn, jag har nog fortfarande inte låtit det sjunka in.

Vid 9 så kommer min läkare in och berättar att de har fått in en liten akut op före mig men att det sedan är min tur. Jag skulle komma att få dropp sedan rullas ner till op.

Klockan tickar på och jag  vandrar mellan datorn och dumburken på väggen, fortfarande lugn.

Sköterskorna sa att jag var en väldigt trevlig och glad tjej, de tyckte jag var lugn och inte otrevlig som många kan bli men det är ju dock helt förståeligt...

Kl 10,45 kom de in för att sätta dropp, hua, dessa jävla nålar, jag har som sagt på äldre dagar fått en riktig nål fobi, men jag sitter still men tittar bort, ngt som för mig är noga ( ngt barnsligt jag vet) men det är att de måste tala om att de sticker...

Så med min nya kompis på plats så var det snart dax att rullas ned...

klockan 11,05 så kommer de och säger att det nu är min tur, så liggandes i sängen i den snygga op dressen och med strupor men rumpan bar så var det äntligen min tur, ja äntligen för hur man än vrider och vändr på det så ju längre man får vänta desto mer så får tankarna fritt flöde.

Men där låg jag och bara såg taket skifta förbi då det var en bit emellan min avd till op salen, men väl på plats så kom min narkossköterska fram och ställde lite frågor, tex om jag visste vad som skulle göras och lite andra frågor som måste ställas innan op.

Hon lämnade mig ensam en stund vilket gjorde att nu började mina tankar att vandra och min puls att höjas..

Hon kom tbax efter ca 10 min och frågade hur jag mådde och jag talade om att jag nu började bli nervös.

-Då rullar vi in dig nu då, säger hon.

Väl inne i op salen så snurrade det en del människor , glada och trevliga, vi pratade lite om ditten och datten medans de gjorde i ordning op sängen. Vi kom självklart in på mina hundar =) Finns det ngn ställe där man inte pratar hund *s*

Det var inte ett långt samtal men jag han förklara ras, beteende & självklart att de är rasen som inte "skäller"

Sedan kom min narkosläkare in, en jätte trevlig kille som hade en dialekt jag inte kunde sätta och rättfram som jag är så frågade jag vart han kom ifrån och fick svaret - Kristianstad.

Men sa jag det är är ingen Kristianstads dialekt??

- Näe jag håller på att försöka att ta bort den då mina kollegor inte förstår vad jag säger, de säger Vaa så ofta..

-Hur kan de inte förstå den dialekten?? Kristianstad har ju ingen svår dialekt , säger jag tufft där jag ligger , med sladdar & slangar som kopplas på..

Mitt X är ifrån Kristianstad och nu är jag gift med en man i från Tomelilla, där kan vi ju börja prata dialekt *s*

Det höll han med om, jag talade om att det bara handlade om att lyssna och att han skulle behålla sin underbara dialekt, ja jag tror att det vart en del nervöst svammel...

Sedan fick jag andas i plast masken med syre för att sedan få höra

-Nu ska Skåningen få ge dig sin special blandning..

-Mmmm kommer jag ihåg att jag svarade, - Börjar du bli trött?? - Mmmmm...Blink Blink.. Zzzzzz

Sedan kommer jag inte i håg mer =)