Alla inlägg den 13 juni 2015

Av Jenny - 13 juni 2015 12:26

- Är du vaken?

-Mmmm

-Mår du illa?

-Mmmm

-Fryser du?

-Mmmm


Detta är vad jag kommer ihåg i sekvenser av mitt uppvaknande ur narkosen, jag kommer i håg eller mer kände , efter frågan om jag frös var att jag fick en massa varma filtar runt mig, kommer oxå ihåg att jag skakade en massa, kändes som om jag skulle skaka ur sängen.

En biverkning efter en tyngre narkos fick jag veta senare.

-Du ska få ngt för skakningarna, kommer jag ihåg att ngn sa.


Det jag kommer i håg mer "fast" är när jag kommit upp till uppvaksavd så ska jag försöka att byta ställning i sängen då jag hade så otroligt ont i rumpan, men jag inte kunde röra mig, jag hade så ont i bröstet & axlarna, jag rubbade mig inte en millimeter..

-Det gör ont! Jag kan inte röra mig!!

-Vi vet gumman det går över..

-Det gör ont ..Varför???

-Vi vet du har blivit fylld med gas och tippad gumman, det går snart över...


Jag vaknar till med jämna mellan rum , men ska inte säga att jag är så medveten om vad som händer runt omkring mig alla gånger.

Halsen känns som om den var helt igen täppt, halsfluss *10 och en smak som är vedervärdig!

Torra läppar( öken) och en kropp som inte lyder, jag började få panik!

-Finns det ngn som har en lypsyl????

-Vi har vaselin, vänta så ska du få...

-Mmmm skönt....


Känner att ngn rör vid min hand,

-Är du vaken?

-Mmmm..

-Vi ska ta lite blod bara...

-Mmmm... Vatten?

-Ja du kan få suga på en tuss...

-Bläää, jag ville ha ngt kallt..

-Tyvärr du får inte dricka än....


Att suga på en ljumen "kompress" med vatten är inget som jag rekomenderar, fy, jag ville ju ha ngt emot klumpen och den äckliga smaken i halsen (munnen)


-Hur känns det?

-Jo får jag vända mig?

-Vända dig??

-Ja får jag lägga mig på sidan?

-Självklart, men vill du det?

-Får jag det?

-Absolut, vänta ska jag hjälpa dig...

-Åhhh så skönt, ont i rumpan...


Nu kunde jag börja att röra mig själv var mer medveten och vaken, vände mig ifrån höger sida till vänster utan hjälp. Så skönt, men nu när jag var mer medveten så såg jag alla slangar & sladdar...

En dropp infart på vardera handrygg, ett i armvecket ( det jag fick innan jag åkte ner) en på undre sidan av handleden och så alla sladdar som mäter både det ena och det andra...

Kände mig väldigt bunden... Vågade inte röra mig ordentligt.. Men rulla ifrån sida till sida det var bara ett måste!


De tog blod varje timme ( talade de om) för ngn klocka hade jag inte och glasögonen var kvar på rummet. Så det var ju inte mkt jag såg... Men jag sov ju större delen av tiden så det gjorde ju inte så mkt.

-Vad är klockan?

- Tio..( 22.00)

- Oj nu är Mattias orolig....

Jag hade alltså varit borta i närmare 11 timmar

De berättade att jag kommit upp till dem på Uppvak vid sex ( 18.00)snåret

-Kan vi ta bort de här snart, pekar på infarterna???

-Nej de måste du ha kvar ett tag till...


En yngre sköterska kom förbi för att kolla värden & frågade hur jag mådde

-Får jag be dig om en udda tjänst??

-Öhhh visst

-Kan du massera här? Pekar på området under ryggslutet men över rumpan, där jag har nå gröndjävulskt ont, men inte når själv pga alla sladdar å slangar...

-Ja men visst ???

-Mmmm TACK!!!


Vid 23 så skulle de tappa lite blod til för att kolla blodgaser och att allt  annat var som de skulle så kunde jag få åka upp på avdelningen igen...

Det var ok..

-Nu ringer vi avdelningen så de kommer och hämtar dig..

-Skönt, tack...


kl 00,03 var jag tbax på mitt rum...

Tjejerna som hämtade mig talade om att en väldigt orolig make som hade ringt ett par gånger, orkade jag ringa eller ville jag att de skulle ringa han och tala om att jag var vaken och ok?

-Ja tack...


När jag väl landat inne på rummet så fick jag mina glasögon och även mobilen, såg väl inte så mkt men ngt bättre än vad jag gör utan =)

Försökte att skriva en rad till Mattias men mina fingrar löd inte , han fick iaf ett livs tecken..


Frågade om jag kunde få ngt att dricka då jag fortfarande hade den där äckliga smaken i munnen och halsen kändes som en stenklump.

Jag hade ju haft en tub ner i halsen där av smak & ömheten..

Fick lite äppeljuice, den är inte god men den dög absolut nu när jag behövde ngt med ordentlig smak!


Vart väckt varannan timme då de ville kolla trycket och även se så att jag mådde bra, fick beröm av nattpersonalen då de tyckte att jag varit så glad och trevligt fast de varit in och stört mig så många gånger =)

Tryck manschetten satt kvar runt armen men själva dosan togsbort, det vart lättare mindre krångel vid varje tillfälle..

Jag ska inte säga att jag kommer i håg så mkt under dessa tillfällen men jag hade räckt fram armen för att de skulle kunna koppla upp mig och sedan hade jag mer eller mindre somnat om, kände trycket runt armen och maskinens surrande... Jag hade sagt Hej & Hejdå vid varje tillfälle =)



Jag blev väckt vid halv 7 snåret för att ta lite tabletter och hade efter det svårt att somna om, så jag försökte mig på att sms´a Mattias , gick väl sisådär, stavningen var inte på topp men han förstod att jag var vaken och tur att jag hade hörluren till luren med för att försöka att hålla i den var en utmaning.

Det var så skönt att få höra en välbekant röst...

Tårarna började att rinna ska jag erkänna, nu ville jag hem..

Mattias undrade om han inte skulle kommaner och hälsa på mig iaf ?+ Nej han skulle ta hand om barnen och hundarna, jag skulle ju åka hem snart ( Onsdag)

Men visst ska jag idag erkänna att jag hade velat ha han där! Men envis som jag är så fick jag skylla mig själv!


Vid 9 så kom min läkare in för att se hur jag mådde, hon förklarade hur de hade gåt tillväga och att de sett bra ut och att de kunnat ra så pass mkt att marginalerna var goda.

De skulle skicka iväg allt för en grundlig undersökning och det svaret skulle komma inom 3-4v.


Jag ska ärligt säga att jag hade svårt att focusera när hon pratade , att hålla ögonen öppna var ett stort projekt kan jag ju säga.. Så jag frågade om jag var svullen i ansikten?

-Ja det är du , du har ju legat tippad med huvudet neråt och vi har fyllt dig med gas, men det kommer att försvinna...


Jag har ju sagt att jag aldrig skulle ta en selfie, men jag var ju tvungen att få se hur jag såg ut.

Nu pratar vi inte om en bild där det plutas med läpparna och kameran vinklas för att få den bästa sidan, utan här är en selfie för att se hur jävligt det var...

                                                  

                    Not a pretty sight!

Jag är rund i ansiktet i normala fall men nu pratar vi badbolls rund *s*



Vid 10 snåret så kom en sköterska in och jag frågade igen om vi inte kunde ta bort dessa infarter som satt, jodå, 2 kunde vi ta bort ( den på undersidan av handleden hade de tagit bort innan jag rullades upp till avd.)

Så den ena på handryggen togs bort och så även den i armvecket... Skönt bara en kvar.


Jag fick även komma upp på fötterna, min spontana kommentar var Åååhhhh så skönt!

Jag tultade runt inne på rummet med den snygga acessoaren som jag fått ( katetern) det var så skönt att få komma upp ur sängen.


Jag hade lovat att visa ett tecken på liv till alla de som visste och ville veta att jag var ok, enklaste sättet var Fb

- Jag lever iaf =)


Vid 11 så kom sjukgymnasten in för att gå igenom lite, jag var en aningen piggare men jag hade fortfarande svårt att focusera.

Hon undrade om jag ville upp ur sängen för att få röra på mig, gissa mitt svar =)

Vi eller jag vaggade runt ett varv ute på avdelningen och det var sååå skönt, hade ju fortfarande ont i rumpan...


Tisdagen gick och jag vart piggare ju mer av dagen som gick och jag fick ett Ok på att få åka hem på onsdagen.

Sköönt, nackdelen var ju att katetern var tvungen att vara kvar och att jag skulle boka en tid för att den skulle tas bort ( fredag) på hemma plan =)  Men hem skulle jag få åka!

På tisdags kvällen så slog jag upp datorn för att visa ett litet större tecken på liv och även snurra in här på bloggen, ett av meddelandena som låg och väntade var av en mindre rolig upptäckt ( ngt jag kommer att dela med mig av senare) Det var ett inte så trevligt inlägg , jag vart inte ledsen eller arg men det skackade om mig och gjorde att jag bröt ner när tjejerna kom med sprutan för dagen och att de sedan talade om att jag skulle spruta mig själv i 10 daga...

Tårarna forsade, så enkelt kan det vara, vi pratade länge om detta, meddelandet & sprutorna & mina känslor över lag, jag fick ventilera.. Ventilera det som har legat och tryckt ett tag.

Denna underbara sköterska bara såg på mig och ruskade på huvudet, hon kunde inte förstå tanken bakom detta meddelande och hur otroligt stark jag varit, för hon tyckte att jag var en sådan positiv person , jag gnällde inte utan log var glad och jobbade på för att få åka hem.


Natten till Onsdagen gick sakta, ville bara hem... Jag visste att min skjuts skulle komma vid 10 snåret. Men fy vad klockan gick sakta.


Onsdag- Äntligen!! Tvättade håret & svabbade av mig, fick hjälp med att plocka fram väskan och på med egna kläder.. Snart...snart...Heeeemmmmm...


Där kom hon, ett välbekant ansikte, hon log, jag ville hem nu! Mattias låg hemma och var genomförkyld med feber.

Anette erbjöd sig att hämta och skjutsa hem, nu var hon här, jag skulle få åka hem, att få säga hej då var skönt , att få glida ner i sätet ja inte bekvämt men jag var ju på väg hem!

Ett snabbstopp för att ha ngt att tugga på, sedan... Motorvägen- Hem







Av Jenny - 13 juni 2015 08:39

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4 5
6
7
8 9 10 11 12 13 14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24 25 26
27
28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Presentation


Hej och välkommen!
Här bloggas det om allt mellan punkt & komma.
Uppehåll & aktiv, ja det varierar. Ibland faller lusten in för att inästa stund hindrs av tidsbrist. Men med tålamod och fantasi så kommer det att bloggas på.

Arkiv

Senaste inläggen

Tidigare år

Fråga mig

0 besvarade frågor

Allmänt


Skapa flashcards