Ja idag var det andra dagen på det nya jobbet och jag måste säga vilket härligt gäng det är på denna plats =)

Ska bli riktigt spännande att se vad tiden har i sitt sköte.

Trött i huvudet är man dock då det är mkt nytt att ta in , jag är dock väldigt glad att jag kan prata för mig och inte rädd för att göra fel, det är bara att göra om och göra rätt!

Är lite trött i ryggen då jag inte är van att sitta så länge men det kommer att ge med sig då det är väldigt ergonomiskt utfört vid skrivbordet.

Dagarna går otroligt fort och det gör det ju inte tråkigare!

Nu är det bara 2dagar kvar på den här veckan sedan är det midsommar, vi har fortfarand einte riktigt bestämt oss vart vi ska vara på lördagskvällen men har fått ett erbjudande om att grilla i Järbo.

På Fredag så jobbar Mattias till 15 men sedan är det traditions middag med Jonas och Anton, det är ngt vi har gjort de senaste åren och det är så mysigt då vi bara tar det lungt och äter gott.

Iår kan dock inte Cina vara med då hon jobbar men det kommer att tas igen vid ett senare tillfälle.

Mkt mer än så här blir det inte då jag känner tröttheten komma krypandes så ryggläge i soffan låter som en plan =)

Det var länge sedan...

Eller inte =/

Vad händer idag då? Nja inte mkt, städ, middags planering inför kommande vecka och bara vara.

Det är ju trotts allt Söndag =)

- Är du vaken?

-Mmmm

-Mår du illa?

-Mmmm

-Fryser du?

-Mmmm

Detta är vad jag kommer ihåg i sekvenser av mitt uppvaknande ur narkosen, jag kommer i håg eller mer kände , efter frågan om jag frös var att jag fick en massa varma filtar runt mig, kommer oxå ihåg att jag skakade en massa, kändes som om jag skulle skaka ur sängen.

En biverkning efter en tyngre narkos fick jag veta senare.

-Du ska få ngt för skakningarna, kommer jag ihåg att ngn sa.

Det jag kommer i håg mer "fast" är när jag kommit upp till uppvaksavd så ska jag försöka att byta ställning i sängen då jag hade så otroligt ont i rumpan, men jag inte kunde röra mig, jag hade så ont i bröstet & axlarna, jag rubbade mig inte en millimeter..

-Det gör ont! Jag kan inte röra mig!!

-Vi vet gumman det går över..

-Det gör ont ..Varför???

-Vi vet du har blivit fylld med gas och tippad gumman, det går snart över...

Jag vaknar till med jämna mellan rum , men ska inte säga att jag är så medveten om vad som händer runt omkring mig alla gånger.

Halsen känns som om den var helt igen täppt, halsfluss *10 och en smak som är vedervärdig!

Torra läppar( öken) och en kropp som inte lyder, jag började få panik!

-Finns det ngn som har en lypsyl????

-Vi har vaselin, vänta så ska du få...

-Mmmm skönt....

Känner att ngn rör vid min hand,

-Är du vaken?

-Mmmm..

-Vi ska ta lite blod bara...

-Mmmm... Vatten?

-Ja du kan få suga på en tuss...

-Bläää, jag ville ha ngt kallt..

-Tyvärr du får inte dricka än....

Att suga på en ljumen "kompress" med vatten är inget som jag rekomenderar, fy, jag ville ju ha ngt emot klumpen och den äckliga smaken i halsen (munnen)

-Hur känns det?

-Jo får jag vända mig?

-Vända dig??

-Ja får jag lägga mig på sidan?

-Självklart, men vill du det?

-Får jag det?

-Absolut, vänta ska jag hjälpa dig...

-Åhhh så skönt, ont i rumpan...

Nu kunde jag börja att röra mig själv var mer medveten och vaken, vände mig ifrån höger sida till vänster utan hjälp. Så skönt, men nu när jag var mer medveten så såg jag alla slangar & sladdar...

En dropp infart på vardera handrygg, ett i armvecket ( det jag fick innan jag åkte ner) en på undre sidan av handleden och så alla sladdar som mäter både det ena och det andra...

Kände mig väldigt bunden... Vågade inte röra mig ordentligt.. Men rulla ifrån sida till sida det var bara ett måste!

De tog blod varje timme ( talade de om) för ngn klocka hade jag inte och glasögonen var kvar på rummet. Så det var ju inte mkt jag såg... Men jag sov ju större delen av tiden så det gjorde ju inte så mkt.

-Vad är klockan?

- Tio..( 22.00)

- Oj nu är Mattias orolig....

Jag hade alltså varit borta i närmare 11 timmar

De berättade att jag kommit upp till dem på Uppvak vid sex ( 18.00)snåret

-Kan vi ta bort de här snart, pekar på infarterna???

-Nej de måste du ha kvar ett tag till...

En yngre sköterska kom förbi för att kolla värden & frågade hur jag mådde

-Får jag be dig om en udda tjänst??

-Öhhh visst

-Kan du massera här? Pekar på området under ryggslutet men över rumpan, där jag har nå gröndjävulskt ont, men inte når själv pga alla sladdar å slangar...

-Ja men visst ???

-Mmmm TACK!!!

Vid 23 så skulle de tappa lite blod til för att kolla blodgaser och att allt  annat var som de skulle så kunde jag få åka upp på avdelningen igen...

Det var ok..

-Nu ringer vi avdelningen så de kommer och hämtar dig..

-Skönt, tack...

kl 00,03 var jag tbax på mitt rum...

Tjejerna som hämtade mig talade om att en väldigt orolig make som hade ringt ett par gånger, orkade jag ringa eller ville jag att de skulle ringa han och tala om att jag var vaken och ok?

-Ja tack...

När jag väl landat inne på rummet så fick jag mina glasögon och även mobilen, såg väl inte så mkt men ngt bättre än vad jag gör utan =)

Försökte att skriva en rad till Mattias men mina fingrar löd inte , han fick iaf ett livs tecken..

Frågade om jag kunde få ngt att dricka då jag fortfarande hade den där äckliga smaken i munnen och halsen kändes som en stenklump.

Jag hade ju haft en tub ner i halsen där av smak & ömheten..

Fick lite äppeljuice, den är inte god men den dög absolut nu när jag behövde ngt med ordentlig smak!

Vart väckt varannan timme då de ville kolla trycket och även se så att jag mådde bra, fick beröm av nattpersonalen då de tyckte att jag varit så glad och trevligt fast de varit in och stört mig så många gånger =)

Tryck manschetten satt kvar runt armen men själva dosan togsbort, det vart lättare mindre krångel vid varje tillfälle..

Jag ska inte säga att jag kommer i håg så mkt under dessa tillfällen men jag hade räckt fram armen för att de skulle kunna koppla upp mig och sedan hade jag mer eller mindre somnat om, kände trycket runt armen och maskinens surrande... Jag hade sagt Hej & Hejdå vid varje tillfälle =)

Jag blev väckt vid halv 7 snåret för att ta lite tabletter och hade efter det svårt att somna om, så jag försökte mig på att sms´a Mattias , gick väl sisådär, stavningen var inte på topp men han förstod att jag var vaken och tur att jag hade hörluren till luren med för att försöka att hålla i den var en utmaning.

Det var så skönt att få höra en välbekant röst...

Tårarna började att rinna ska jag erkänna, nu ville jag hem..

Mattias undrade om han inte skulle kommaner och hälsa på mig iaf ?+ Nej han skulle ta hand om barnen och hundarna, jag skulle ju åka hem snart ( Onsdag)

Men visst ska jag idag erkänna att jag hade velat ha han där! Men envis som jag är så fick jag skylla mig själv!

Vid 9 så kom min läkare in för att se hur jag mådde, hon förklarade hur de hade gåt tillväga och att de sett bra ut och att de kunnat ra så pass mkt att marginalerna var goda.

De skulle skicka iväg allt för en grundlig undersökning och det svaret skulle komma inom 3-4v.

Jag ska ärligt säga att jag hade svårt att focusera när hon pratade , att hålla ögonen öppna var ett stort projekt kan jag ju säga.. Så jag frågade om jag var svullen i ansikten?

-Ja det är du , du har ju legat tippad med huvudet neråt och vi har fyllt dig med gas, men det kommer att försvinna...

Jag har ju sagt att jag aldrig skulle ta en selfie, men jag var ju tvungen att få se hur jag såg ut.

Nu pratar vi inte om en bild där det plutas med läpparna och kameran vinklas för att få den bästa sidan, utan här är en selfie för att se hur jävligt det var...

                                                  

                    Not a pretty sight!

Jag är rund i ansiktet i normala fall men nu pratar vi badbolls rund *s*

Vid 10 snåret så kom en sköterska in och jag frågade igen om vi inte kunde ta bort dessa infarter som satt, jodå, 2 kunde vi ta bort ( den på undersidan av handleden hade de tagit bort innan jag rullades upp till avd.)

Så den ena på handryggen togs bort och så även den i armvecket... Skönt bara en kvar.

Jag fick även komma upp på fötterna, min spontana kommentar var Åååhhhh så skönt!

Jag tultade runt inne på rummet med den snygga acessoaren som jag fått ( katetern) det var så skönt att få komma upp ur sängen.

Jag hade lovat att visa ett tecken på liv till alla de som visste och ville veta att jag var ok, enklaste sättet var Fb

- Jag lever iaf =)

Vid 11 så kom sjukgymnasten in för att gå igenom lite, jag var en aningen piggare men jag hade fortfarande svårt att focusera.

Hon undrade om jag ville upp ur sängen för att få röra på mig, gissa mitt svar =)

Vi eller jag vaggade runt ett varv ute på avdelningen och det var sååå skönt, hade ju fortfarande ont i rumpan...

Tisdagen gick och jag vart piggare ju mer av dagen som gick och jag fick ett Ok på att få åka hem på onsdagen.

Sköönt, nackdelen var ju att katetern var tvungen att vara kvar och att jag skulle boka en tid för att den skulle tas bort ( fredag) på hemma plan =)  Men hem skulle jag få åka!

På tisdags kvällen så slog jag upp datorn för att visa ett litet större tecken på liv och även snurra in här på bloggen, ett av meddelandena som låg och väntade var av en mindre rolig upptäckt ( ngt jag kommer att dela med mig av senare) Det var ett inte så trevligt inlägg , jag vart inte ledsen eller arg men det skackade om mig och gjorde att jag bröt ner när tjejerna kom med sprutan för dagen och att de sedan talade om att jag skulle spruta mig själv i 10 daga...

Tårarna forsade, så enkelt kan det vara, vi pratade länge om detta, meddelandet & sprutorna & mina känslor över lag, jag fick ventilera.. Ventilera det som har legat och tryckt ett tag.

Denna underbara sköterska bara såg på mig och ruskade på huvudet, hon kunde inte förstå tanken bakom detta meddelande och hur otroligt stark jag varit, för hon tyckte att jag var en sådan positiv person , jag gnällde inte utan log var glad och jobbade på för att få åka hem.

Natten till Onsdagen gick sakta, ville bara hem... Jag visste att min skjuts skulle komma vid 10 snåret. Men fy vad klockan gick sakta.

Onsdag- Äntligen!! Tvättade håret & svabbade av mig, fick hjälp med att plocka fram väskan och på med egna kläder.. Snart...snart...Heeeemmmmm...

Där kom hon, ett välbekant ansikte, hon log, jag ville hem nu! Mattias låg hemma och var genomförkyld med feber.

Anette erbjöd sig att hämta och skjutsa hem, nu var hon här, jag skulle få åka hem, att få säga hej då var skönt , att få glida ner i sätet ja inte bekvämt men jag var ju på väg hem!

Ett snabbstopp för att ha ngt att tugga på, sedan... Motorvägen- Hem

Ja idag är det sista dagen för både sprutor & tabletter, tack för det!

Det är även min sista dag som sjukskriven, ja lite för tidigt tycker läkaren men jag har ju fått ett nytt jobb =)

Ett jobb som innebär ett kliv ut ur butik och in bakom ett skrivbord , det ska faktiskt bli kul!

Vi pratar en helomskolning..

Visst blir det lite längre att åka men vad gör 30 minuter?

Så from Måndag så är jag en kontors nisse eller nissa =)

Mattias har en vecka kvar på jobbet sedan har han semester och nästa helg så är det ju faktiskt midsommar. Vi kommer att spendera midsommar på hemmaplan i år, vi tar den årliga trippen ut till Högbo men sedan så blir det inte mkt mer ( iaf inte som vi vet just nu) Men man vet ju aldrig.

Det är ju midsommar tävlingar på Hundkappbanan i Järbo och jag vet en hel del människor som vill tröffa oss så vem vet vi kanske åker upp och tittar på tävlingarna, man kanske skulle passa på att köra av hundarna ett varv, men som sagt inget är planerat så det är öppet hela den helgen =)

Vågar vi hoppas på att sommaren är kommen nu? Idag är himlen blå och solen lyser starkt, hundarna ligger på baksidan och njuter. Vi började på framsidan men där är det en aningen för varmt faktiskt to.m så att hundarna tyckte det och tycker mina det så ....

För både Jumjum & Fia älskar värmen och då är det 20+ som gäller, termostaten visar 32 grader på våran framsida, där ligger nämligen solen på hela dagen och det är till 98% vindstilla så ni kan ju då tänka er värmen när kl är runt 15.

Jag klagar absolut inte för jag har längtat efter solen och just den värmen så ni kan ju gissa vart jag sitter =)

Ja igår fick jag samtalet, ni vet det samtalet av en sk vän..

Hon påpekade för mig att jag var totalt hopplös, jag hade verkligen inte fattat vad det hela gick ut på!

Hon menade på att efter som att jag legat på sjukhus och blivi opererad och idags läget såg ut som en övergravid flodko skulle spela på " Tycka synd om mig " kortet....

Ni vet det däår kortet som man får när det är riktigt synd om en...

Hon menade på att jag var alldeles för glad och "hurtig" för detta så hon kände att det var dags att på minna mig om detta!

Nu är det ju så att jag har så svårt för det där med att tycka synd om, men för dennes skull så ska jag försöka...

So here goes.....

Som ni alla vet så har jag ju oppát mig, det är så synd om mig, jag har ont och ser ut som en övergravid flodko, jag kan inte gå raska promenader med hundarna utan måste tulta fram, vagga ifrån sida till sida...

Jag måste ta sprutor, det är ju sååååååååååå synd om mig!! Jag har ju faktiskt sprutfobi och det handlar ju inte om bara en spruta utan 10, ja ni läste rätt 10 sprutor! En om dagen i 10 dagar..... ( slår mig för pannan och gör en posé)

Och tillråga på allt så måste jag äta en massa tabletter ( läs 5) 5 tabletter 3ggr om dagen... Alltså 15 tab om dagen!!!

Jag som annars bara äter en panodil för huvudvärk om ens det!! Så nu är jag en pillertrillare, nära på en beroende tablettoman...

Jag måste ha dessa osexiga strumpor på mig, de kunde väl iaf ha gett dem lite färg?!? "pimpat" upp dem lite, för jag menar hallååå, det ska väl inte vara kvalitén som räknas utan utseendet..Eller..

Ja nu har jag verkligen försökt att spela på tycka synd om mig kortet men jag ska ärligt säga att det inte känns så ärligt ja kanske det där med gravid flodko, då jag är så svullen så att det ser uy som om jag vore 9 månader gravid, men det är så det är, den kommer att ge med sig men man kan inte säga just nä så jag kommer att få se ut så här ett tag framöver *suck*

Så nu vet ni alla huuuuuur dåligt jag mår & hur synd det är om mig!!!! Tänk nu på det Syyyyyynd om mig !!!

*grinar floder*

OBS!!!!!!!         Humor!!!!!!            OBS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja så kom den där dagen så jag skulle skrivas in i Uppsala, söndagen den 31/5 kl 19,00.

Mattias och jag styrde bilem emot Uppsala igen kl 17,20 för att komma i hygglig tid.
Barnen de var hemma och tog det lugn efter att ha fått middag av eget val, kyckling lasagne =)

När vi kom fram så var lite pirrigt men inte mkt mer än så, tog min väska ur bilen och myste med Mattias innan han styrde kosan hemmåt till barn & hundar.

Bara att packa en väska för sjukhus vistelse är svårt ( tycker iaf jag) så jag hade packat ner lite för mkt kan jag ju ärligt säga idag. För de enda gånger som jag har vistats på sjukhus har varit i samband med mina förlossningar.

Men jag är ju så att helldre tar med för mkt än för lite. Glad var jag iaf att laptopen fick följa med även om jag fick ett eget rum med tv =)

Jag blev glatt överraskad över att få ett eget rum, fick en förklaring på varför lite senare på kvällen.

Vi här i Gävle har  nämligen en bakterie som de inte har i Uppsala, jag tog ett test för den bakterien när jag var ned gången innan men de hade inte fått provsvaren när det var dags för mig att skrivas in därav att jag fick egen "lyx" svit =)

Men jag kan ju berätta att jag inte hade den bakterien.

Alla skötersorna på avdelning där jag låg var så otroligt trevliga, väldigt förstående och mjuka. Det är jag så tacksam för då det finns de som kanske har jobbat en aningen för länge och tappat sin mjukhet ngn stanns efter vägen så att säga.

Så efter att jag packat in mig på rummet så fick jag en genomgång av vad som skulle hända, vad som skulle göras innan morgondagen så fick jag fylla i nya fråge formulär. Sedan var det bara att lägga upp fötterna och försöka fördriva tiden..

Jag skulle duscha & tvätta håret, jag fick bara använda den tvålen som fanns på plats och jag skulle upprepa proceduren morgonen därpå.

Jag skulle även ta ett par tabletter och dricka en "pre op" dryck, den smakade citron. Inte äcklig men inte ngt vidare god heller...Sedan får ju ju inte glöma den där lilla vita tuben som man måste ta, lavemanget... Hua kan inte påstå att det är en favorit *s* Men  det är ngt man måste ta så det är ju bara snällt gör det..

Sedan var det bara att vänta ... & vänta... & vänta....

Somnade iaf ngn efter 23, det är inte alltid lätt att sova borta, jag fick erbjudande om sömntablett men det ville jag inte ha ngn då jag brukar sova hyfsat bra ändå vilket jag gjorde när jag väl kom till ro. De är ju inte allt för sköna dessa sjukhus sängar.

Jag vart väckt kl 05,50 då det var dags för ytterligare tabletter och en till "pre op" dryck, jag var ju fastandes sedan kl 24,00 men fick ju dricka fram till 06,00.

Sedan dansade jag in i duschen ( ja dansa kanske var ett starkt ord men det låter ju lite roligare än vad det var) tvätta och skrubba för att sedan få hjälp med den inte så sexiga strumporna... Strumpor som ska hjälpa till att förhindra blodproppar. 

Jag ska erkänna att jag fortfarande känner mig relativt lugn, jag har nog fortfarande inte låtit det sjunka in.

Vid 9 så kommer min läkare in och berättar att de har fått in en liten akut op före mig men att det sedan är min tur. Jag skulle komma att få dropp sedan rullas ner till op.

Klockan tickar på och jag  vandrar mellan datorn och dumburken på väggen, fortfarande lugn.

Sköterskorna sa att jag var en väldigt trevlig och glad tjej, de tyckte jag var lugn och inte otrevlig som många kan bli men det är ju dock helt förståeligt...

Kl 10,45 kom de in för att sätta dropp, hua, dessa jävla nålar, jag har som sagt på äldre dagar fått en riktig nål fobi, men jag sitter still men tittar bort, ngt som för mig är noga ( ngt barnsligt jag vet) men det är att de måste tala om att de sticker...

Så med min nya kompis på plats så var det snart dax att rullas ned...

klockan 11,05 så kommer de och säger att det nu är min tur, så liggandes i sängen i den snygga op dressen och med strupor men rumpan bar så var det äntligen min tur, ja äntligen för hur man än vrider och vändr på det så ju längre man får vänta desto mer så får tankarna fritt flöde.

Men där låg jag och bara såg taket skifta förbi då det var en bit emellan min avd till op salen, men väl på plats så kom min narkossköterska fram och ställde lite frågor, tex om jag visste vad som skulle göras och lite andra frågor som måste ställas innan op.

Hon lämnade mig ensam en stund vilket gjorde att nu började mina tankar att vandra och min puls att höjas..

Hon kom tbax efter ca 10 min och frågade hur jag mådde och jag talade om att jag nu började bli nervös.

-Då rullar vi in dig nu då, säger hon.

Väl inne i op salen så snurrade det en del människor , glada och trevliga, vi pratade lite om ditten och datten medans de gjorde i ordning op sängen. Vi kom självklart in på mina hundar =) Finns det ngn ställe där man inte pratar hund *s*

Det var inte ett långt samtal men jag han förklara ras, beteende & självklart att de är rasen som inte "skäller"

Sedan kom min narkosläkare in, en jätte trevlig kille som hade en dialekt jag inte kunde sätta och rättfram som jag är så frågade jag vart han kom ifrån och fick svaret - Kristianstad.

Men sa jag det är är ingen Kristianstads dialekt??

- Näe jag håller på att försöka att ta bort den då mina kollegor inte förstår vad jag säger, de säger Vaa så ofta..

-Hur kan de inte förstå den dialekten?? Kristianstad har ju ingen svår dialekt , säger jag tufft där jag ligger , med sladdar & slangar som kopplas på..

Mitt X är ifrån Kristianstad och nu är jag gift med en man i från Tomelilla, där kan vi ju börja prata dialekt *s*

Det höll han med om, jag talade om att det bara handlade om att lyssna och att han skulle behålla sin underbara dialekt, ja jag tror att det vart en del nervöst svammel...

Sedan fick jag andas i plast masken med syre för att sedan få höra

-Nu ska Skåningen få ge dig sin special blandning..

-Mmmm kommer jag ihåg att jag svarade, - Börjar du bli trött?? - Mmmmm...Blink Blink.. Zzzzzz

Sedan kommer jag inte i håg mer =)