Nu har vi haft avslutning =)

Melody har slutat 1an & Anton 7an, hua vad tiden går fort!!! Inte så små längre...  

Mina älskade goungar!!

Skåp & bänkar är tömda, Anton hade inte så mkt att ta med hem då det mesta är på datorn men Melody hade ju desto mer =)

Pärm, papper, egen gjord mapp och vanlig mapp, ja allt som de pysslat med under vårterminen och lite till...

Melody & bästa vännen Amanda   Teater Apan  Melody =)

   Alma, Amanda & Melody ( fotbolls tjejerna)

Klass 1A med Fröken Lena     Avslutnings uppträdande i matsalen

 Avslutnings foto klass 7B

   Ngn vilar upp sig inför kvällen, det bär av till Furuvik med tjejen & klasskompisarna för att gå på Stolt & Nykter =)

    Underbara underbara ungar!! Jag är så stolt över dem!!

Nu sommarlov med en hel del aktiviteter! 

Ja jag funderar på om jag inte ska börja att träna spår med lilltösen...

Vänstervarvandet har jag ju lagt lite på is i år men får väl c om det inte tas upp lite senare i år eller to.m nästa år.

Eller kanske to.m lite rundbana, det skulle nog iaf passa tjejerna, Jumjum han är ju inte som alla andra, han tycker ju inte om att spåra tex inte heller att vara lös för då springer han hem, att trava bredvid en cykel är under hans värdighet *s* Denna underbara kille han har en väldig stoe "egen" vilja för det som han vill eller inte vill göra =)

Men Sessan skulle göra sig bra i spåret kanske göra ett spårprov med henne såsmåningom? Fia tycker om att spåra men som den fisförnäma damen som hon är så tappar hon lätt bort sig och börjar filosofera om annat, men att jaga och springa rundbana kanske vore ngt för henne iaf.

Jag är ju själv inte så insatt i just spår men känner att det är dax att lära sig! Så nu ska jag höra mig för och se till att damen får börja träna.

Jag satt i går & funderade på vad mer man kan hitta på men hundarna, ja en hel del! Men sedan är det ju lite vad som faller oss som ägare i smaken för jag tror att hundarna skulle vara med på allt, ja nästan iaf för hur man än vrider och vänder på det så går det ju inte att tvinga en hund att göra ngt som den inte vill =)

Vill en greyhound inte springa på rundbana så går det inte att tvinga den, vill en hund inte träna lydnad eler agility så så går det inte att tvinga den osv, så det är ju lite upp till oss ägare att hitta den aktiviteten som vi tycker om och att den glädjen förs över till våran fyrbenta vän =)

Hundvärlden är större än vad man tror, vad gör ni med era hundar, utövar ni bara en gren eller flera?

Tänkte jag skulle berätta om min resa. Ifrån start till idag, men inte i ett och samma inlägg då det kanske blir lite långrandigt..

Som många redan vet så fick jag för ca 2 månader sedan "diagnosen" livmoderscancer. Jag hade själv inte en aning utan har mått bra & har trampat på som vanligt.

Det jag har haft som inte varit som det "vanliga" är att jag vid sex har blödit lite efteråt och att min mens har varit riklig och då menar jag riklig, ni vet då man inte kan ta ett steg utan att det svämmar över...

Men det är inget som jag har reflekterat ngt större över vilket jag vet idag att man borde, men jag är ju en sådan person som inte går till läkaren då jag inte mått dåligt som sagt.

Men hur upptäcktes då detta?

Jo det var vid den årliga cellprovskontrollen, och jag är idag glad att jag faktiskt går på dessa!

Jag hade nämligen en knöl som sköterskan såg vilket gjorde att hon remissade mig till gyn i Gävle för en mer grundlig kontroll.

Det tog inte många dagar innan den remissen kom och det är ju bra då jag vet att det kan dröja av många olika skäl när det gäller remisser.

Väl i Gävle så upptäckte de en knöl och läkaren "trodde" att det var en cancerknöl, han kunde inte säga säkert föränns provsvaren kommit med han var 90% säker och den var lika stor som en golfboll.

Han berättade massor, gav mig info om vad som skulle hända men jag ska ärligt säga att jag inte hörde mkt efter att han sade cancer...

Men jag uppfattade rönkten och provsvar....

Knäpp som jag är så hade jag ju inte tagit ngn med mig vid det här tillfället, men så är det ju lite så jag är, kan själv och vill inte belasta andra. Men jag ska idag erkänna att jag nog behövt ha ngn med mig för när jag satte mig i bilen så släppte chocken och det vart dimmigt, det är på det enklaste sättet jag kan förklara.

Remiss 1  för röntken kom på en måndag och jag skulle in på fredagen samma vecka, men när remiss 2 kom på tisdagen och jag skulle in på onsdagen så vart jag orolig, läkaren hade ju bara sgat en röntken inte 2....

Jag ringde upp och kollade om detta stämde och det gjorde det, det var 2 olika röntken ...

Jag har enormt kontrollbehov vilket gjorde att detta med 2 inte riktigt passade mig, säger man en så är det så och vid detta tillfället så ville jag ju ha absolut kontroll vilket kan tilläggas att man inte har oavsett...

När resultaten kom så såg man att det inte fanns ngn spridning, utan den höll sig på sin plats kan man ju säga vilket gjorde det hela mkt lättare för mig.  Började återfå kontrollen trodde iaf jag.

En tid för en mer grundligt undersökning skulle jag få och den skulle ske i Uppsala, denna undersökning skulle ske under narkos. Jag har ju varit sövd vid ett tidigare tillfälle så det var jag inte orolig för.

Remissen för denna kontroll kom och det var en onsdag, Mattias & jag packade in oss i bilen och styrde bilen emot Uppsala, Mattias skulle inte stanna med mig då det skulle ta tid och Jonas skulle hämta mig då han skulle förbi Uppsala vilket fall som hellst. Man kan säga att jag sparkade hem mannen , ni vet kan själv...

Denna undersöknig skulle göras under en sk lättare narkos vilket gör att man inte är lika dimmig efteråt och man får åka hem samma dag.

Min läkare kom in och förklarade för mig vad som skulle göras och att det skulle vara flera läkare på plats för att titta, hmm ja min tanke var mer åt att nu är inte den hemlig längre...Det skulle vara samanlagt 4pers som skulle titta upp i min "tuffs", tur så sov jag för jag ska inte säga att gynstolen är min favorit plats....

När jag vaknade upp så kom läkaren in igen och sa att det såg bra ut, flera prover hade tagits men de såg ingen spridning och det skulle bokas tid för op. Hon skulle återkomma till mig när provsvaren kommit och det skulle ta en till 2 veckor så nu kunde jag åka hem och så skulle hon som sagt höra av sig. Så nu var det bara att vänta på skjutsen hem =)

Väl hemma så rullade dagen på, kl 16 så ringde telefonen, det var läkaren- Vad hände med att vänta en -2 veckor??? Paniken kröp en aningen närmare.... Hon ville bara kolla så jag mådde bra men att det skulle komma att gå fortare än vad de förutspått då min tumör inte var vanlig ( förvånad..näe)

Den sortens tumör som jag hade brukade inte i normala fall inte sitta där jag hade den,( näe det gjorde mig ju inte direkt förvånad för varför ska jag göra ngt normalt??) det kallades oxå för en humörstumör, vilket gjorde att de ville ta den så fort som möjligt!

Hon förklarade det så här- Denna sortens tumör har lite av ett humör vilket gör att vi vill ta bort den med så stora marginaler som möljigt, vilket innebär att vi kommer att ta bort en hel del på dig. Denna tumören är lite så att om man "petar" på den så kan den "spotta" och med det kan risken för spridning bli större, men den sitter dock på ett sådant bra ställe att vi har marginaler att ta av.

I och med detta så innebar det att de skulle komma att ta allt, livmoder,livmodertapp/ hals, äggstockar, körtlar, äggledare & en del av vaginan ( 2,5cm) tyckte jag att hon sa.

Men det som förvånar mig mest är att jag fortfarande vid detta tillfälle är lugn, jag driver på som vanligt, skrattar och gör det jag brukar, jag vet inte om det var så att jag inte lät det sjunka in. Jag pratade om det men jag vet att de runtomkring mig var oroligare än vad jag var.

Jag ville nog inte se det allvarliga i det hela, för de hade ju ändå sagt att den inte spridit sig så då var det ju lungt..Eller????

Remissen till op kom veckan därpå, jag skulle skrivas in Söndagen den 31/5 , kl 19 och op Månadgen den 1/6 så skulle jag få en date med roboten =) Där fanns det dock ingen tid så jag visste inte när jag skulle rullas upp.

Denna typ av op görs bara måndagar & torsdaga, och den görs med hjälp av en sk robot & 2 läkare.

Men om min inskrivning & op med uppvak tänker jag ta en annan dag, så nu ska jag strax ta soffan på ryggen efter att hundarna fått sig en vaggande promenad då man ska röra på sig som vanligt men ändå försiktigt.. ( kan ju bara tala om att jag har det väldigt svårt att låta bli damsugaren)

Huj vad tiden går fort, nu är det bara slutruschen kvar för barnen i skolan, Anton har bara slapp dagar kvar och Melody lika så =)

Och på Onsdag är det avslutning.

Så snart är det sommarlov men man kan ju undra vart sommaren har tagit vägen för här är det kallt & regnigt.. Snudd på att pingvinerna springer runt med mössa & halsduk ;)

Kanske inte riktigt så kallt men snudd på iaf. Jag vill ha sol & värme är som så många andra less på detta eviga regnande....

Den enda nackdelen som jag kan se med sommaren är myggen & knotten men just nu så lyser de med sin frånvaro och det gissar jag är pga just kylan.

Så from måndagen den 6/6 så vill vi här uppe i Gästrikland ha minst 25+ och sol!!

Tänkte försöka ta tag i bloggandet då jag känner att jag tappat en del men jag har fortfarande ont i ryggslut och rumpan, ja inte ngt ställe som opererats men som har belastats och talar om att de finns...

Tänkte iaf att jag skulle berätta om hur jag har känt och hur min resa har varit under den här tiden, Skratt , gråt, oro & kärlek =)

Ja det kan man kalla det, en av de bättre..

Nu pratar jag om våran studsmatta, den vi köpte för ca 4-5 år sedan.

Den används så fort vi sätter upp den på vårkanten tills vi tar ner den på sena hösten.

Det roliga är att det inte bara är barnen som nyttjar den, hundrana älskar att sitta på den och sola =)

Jumjum tycker inte om när barnen använder "hans" studsmatta, då visslas det och rantas runder inne.

Han visar ett väldigt missnöje...

Men visst händer det mkt olyckor på studmattor, arm & benbrott tex, som tur är så har vi bara haft en och då var det faktiskt en hund,närmare bestämt Jumjum som sprang in i en av skruvfästena som är när man har ett nät runt, han slet upp en stor reva i sidan som vi var tvungen att åka och sy.

Men jag är så glad att den nyttjas, det innebär mindre innetid och mkt mer ute tid =)

Melody och hennes kompisar är väl de som spenderar mest tid på den, men det händer att även Anton och han polare använder den, fast då är det mer av att de ligger på den och spelar på mobilerna, men vad ska man säga?

De är iaf ute =)

Ja nu känns det som om jag har landat en aning, visst snurrar det en massa tankar men jag försöker att inte överanalysera dem för risken finns ju att det blir panik ist för ett lugn.

Jag fick åka hem redan igår och det var så skönt, min otroligt snälla stora syster Anette hämtade mig då Mattias låg med feber och förkylning. Ja ni vet ju hur det är när en man är förkyld *s*

Tänkte jag skulle skriva ner vid ett senare tillfälle hur jag upplevde detta med op, men det får bli vid ett senare tillfälle, då jag just nu inte orkar sitta längre stunder pga katettern ( ja för en sådan måste man ha) Bläää är ett ord som poppar upp när det gäller just detta!

Kan ju inte påstå att det är ngt som iaf jag tycker om att ha men det är ju ett måste då urinblåsan blivit lite tilltuffsad som min läkare sa =) Men jag behöver inte ha den allt för länge för i morgon ska den bort och så är det bara att hålla tummarna på att blåsan fungerar som den ska och att jag klarar mig undan de komplikationer som kan komma...

Men att ha en katteter är inget som är roligt eller bekvämt oavsett dagar...

Sen var det ju det här med sprutor... Jag måste nu som många andra ta sprutor i form av Fragmin, det förhindrar blodproppar, det är en liten spruta som inte känns, men jag har nu på äldre dagar fått nålskräck, den har utväcklats så att jag svimmar vid blodtagning och det retar mig.

Jag har varit en sådan person som aldrig tyckt att nålar varit farliga utan varit den som stått eller suttit och tittat på med intresse.

Men inte nu, jag blir hysterisk, och då menar jag riktigt fjompig =(

Tappar all färg och mår illa och håller på att svimma & tårarna rinner och jag kan inte sluta , inte föränns det är klart typ 2 sekunder senare.

Så jag kan inte ta denna spruta själv och Mattias kan inte hjälpa mig så tur är att Carina kan ;) Hon ställer nu upp och kör hit  i dessa 10 dagar som jag ska ta denna spruta för att jag just nu inte klarar av det..

Jäkla mes kallar jag mig just nu, för det är vad jag känner mig, som en hysterisk mes.. Men jag vet att det finns fler som inte klarat av detta så jag är ju inte direkt ensam men vad fan...

Men jag är otroligt tacksam gentemot all personal på avdelningen där jag låg, de var så otroligt snälla & trygga och effektiva.

Ja all personal som har varit med kring detta har alla varit bra, det har gått fort och det är jag otroligt tacksam över.

Men som sagt, tänkte slänga ner allt i ett eget inlägg =)

Nu ryggläge en stund sedan ska jag ut å vandra, måste ju röra på mig så det inte blir några komplikationer..

Kram på er

Ja man kan ju lugnt säga att det känns som om tåget har kört över en.. Hua

Sitter och funderar på hur man ska få tiden att gå, imorgon får jag åka hem, ska bli så skönt.

Om 3-4v så får jag veta om allt är ok eller om det blir ngt mer, men läkaren sa att det så g bra ut och att de fått med de marginalerna de ville.

Ska inte säga att man känner sig så stor & tuff men nu är det gjort och det är skönt!

Jag är så otroligt tacksam över alla mess jag har fått både på Fb & på telefonen =)

Under den korta tiden jag varit här så har Melody hunnit att skaffa sig en pojkvän , han hade frågat chans på henne och hon hade svarat ja, fast idag när jag pratade med henne så hade hon gjort slut för hon var inte intresserad..

Här är det snabba vändningar =)

Nu längtar jag bara hem! För man känner sig ju inte friskare här...

Vad är karma? Får andra bara karma när ngt går illa eller gäller det åt båda hållen?  Bra eller dålig karma?

Så här beskriver Wikipedia

Karma (sanskrit: karman, pali: kamma, "handling") är ett centralt begrepp inom österländsk religion och filosofi. I filosofiskt/religiöst hänseende har karma snarare betydelsen lagen om orsak och verkan. När en varelse agerar med tankar, känslor och handlingar lämnas ett spår både på omgivningen och i den egna organismen. Avtrycket får både omgivningen och varelsen att reagera i enlighet med naturlagarna. Naturlagarna sörjer alltid och överallt för att varje orsak får sin bestämda verkan och dessa kallas sammantagna för karma.

I frågan om det behövs en gudom för att distribuera karma, eller om det är en slags naturlag, finns det olika meningar, och ävenså skiljer de olika religioner åt i frågor om exempelvis vilka gärningar som producerar vilket slags karma. Karma är den universella lagen om orsak och verkan, men vad var orsaken till Karma? "Kan den universella lagen om orsak och verkan (karma) ha skapat sig själv utan en intelligent lagstiftare, en Kosmosande, en det Största Mysteriet?" frågar Sverre Holmsen i sin betraktelse över inspiratörerna Krishna, Buddha och Zarathustra. "Ingen lag kan bli till av sig själv utan ett intelligent väsen, Mästaranden bakom all skapelse är därför den Pörista Orsaken. Människor kallar honom Gud, Buddha kallade honom den Första Orsaken.