Ja för den lilla damen i fråga var det nog ett äventyr , ett äventyr med lyckligt slut!

Denna lilla tjej och sambo & mor bestämde sig i lördags em för att spåra rådjur. Mamma Troja tyckte det var för mkt jobb så hon återvände hem och sambon Charlie han fångades upp efter en timme.

Men lilla Zelu tyckte inte alls att det var ngn bra idé att stanna upp eller att låta sig fångas av främande människor.

Dessa 3 bor i Stockholmstrakten men spenderar mkt av sin tid med familjen i sommarstugan på en Ö utanför Bovik.

Bovik ligger ett "sten kast" ifrån Sandviken.

Så när det surrade till i min mobil kl 18 i lördags kväll och jag hade blivit taggad i ett foto ang detta så var det för mig en självklarhet att hjälpa till att leta!

Så det var till att slänga sig i bilen och köra dit där husse febrilt letade, nu var et bara så att hon inte var kvar i Bovik utan hade traskat en långsträcka och rörde sig längs med Årsunda vägen, korsningen Årsunda, Bovik, Sandviken.

En väg där det inte körs sakta =(

Vi var sammanlagt 8st som hjälptes åt att försöka fånga upp tösen, men hon ville inte riktigt gå med på detta.

Men vi stod med bilarna längs med vägen med varnings blinkers på för att få folk att sakta ner!

Vi såg henne med jämna mellan rum och hon höll sig runt samma område, vilket var skönt då det var "emellan" bilarna vi ställt upp.

Det var många förbi passerande som såg henne och ville hjälpa till, de körde sakta och erbjöd oss godis av olika deslag.

Men Fröken Zolo ville inte...

Men så kl 01,15 så kom det glädjande beskedet att hon fanns i amttes trygga famn!!!

Hon är idag väldigt trött och öm vilket säger sig själv, fröken sprang en hel del!

  Trygg i mattes famn efter kvällens / nattens "äventyr"

Mattes egna ord:

Nu sover hundarna. Zelu har lite ont, ska kolla igenom henne ordentligt i morgon. Ska också lägga ut en karta så ni ser vart dom sprang, långt sprang dom och Zelu har haft en vansinnig tur att inte bli påkörd på den trafikerade vägen. Vi lät dom springa som vanligt på grannön men vattnet hade sjunkit och då hade troligen ett rådjur tagit sig över sankmarken. Charlie fick upp spåret och Zelu hängde på och tog sig över till fastlandet. Troya släpper när hon inser att hon inte kommer ikapp och kommer tillbaka men det gör inte Charlie. Zelu är feg så hon vågade nog inte bryta utan hängde kvar med Charlie. När han senare plockades upp blev hon ensam och fick säkerligen panik.
Tack alla älskade vänner och nya bekantskaper som en lördagkväll ger sig ut och hjälper oss! Tack vare att ni placerade ut era bilar med varningsblinkers längst vägen för att sakta ner trafiken och tack vare att ni inte gav upp utan stog kvar timme efter timme i mörkret och observerade kunde vi fånga henne. Anna tack snälla för att du kom och tacka din kompis igen, vet inte hur många gånger jag kramade henne. Jenny tack för att du snabbt kom på plats och körde fram och tillbaka för att leta och inte gav upp. Eva, Mattias & Catta....vad ska jag säga. ..ödmjukaste tack från botten av mitt hjärta.

    Charlie & Zelu.