Då var det dags att testa ett nytt recept.

Denna lördag blev det :

Currystekt kycklingfilé i mangosås med grönsaksris

Ingredienser

• KYCKLING & SÅS
• 4 st kycklingfiléer
• 1 msk curry, pulver
• 1 krm svartpeppar, mald
• 1 tsk salt
• 2 msk smör till stekning
• 1 msk Bong Touch of Taste Grönsaksfond
• 2 dl vispgrädde
• 0,5 dl mango chutney
• RIS
• 2 dl ris
• 1 msk Bong Touch of Taste Grönsaksfond
• 1 st morot
• 1 st paprika, röd
• 0,5 st zucchini
• 4 dl vatten

Ja när är ngt gammalt? Kläder, personer eller händelser?

Så pass gammalt att det inte kan påpekas eller påminnas?

Ja vad surrar jag om nu?

En händelse inträffar vilket får mig att fundera, vilket gör att det formas till ett blogginlägg...

Gamla kläder slänger vi eller ger till insamling, ålder, ja då sätts vi på äldreboende eller sjukhus, men vad gör vi med händelser i våra liv? När bli händelser för gamla för att dras upp, att glömmas...eller iaf sättas i en mörk vrå och låtas vara där?

Bra som dåliga, roliga som sorgliga?

Jo det jag undrar är när ska man släppa taget om ngt som har kanske mer än 53 år på nacken? Kanske mindre än 5 år..

Ja jag syftar i det här fallet på händelser, händelser som inte är positiva,när ska dessa sättas på "is" "glömas bort"? 

Positiva händelser & minnen kan man ju dra upp i hur många år som hellst, för en glad sak är ju ngt som gör att man 50 år senare fortfarande kan skratta åt den , men hur är det med händelser som inte är positiva? Händelser av sorg, av skam?

Hur länge ska de få hänga som kors över oss?

För visst har vi väl alla en eller to.m flera händelser som man hellst av allt skulle vilja glömma, få ogjorda men det vet vi ju alla att det inte fungerar.

De finns kvar, oavsett vad vi vill eller inte vill, men innebär det att de ska finnas som ammunition åt andra?

Men det är ju även dessa händelser som format oss till den personen vi är idag, oavsett vad andra tycker.

Vi är den vi är och ingen är perfekt fast många tycker sig själv vara så , perfekta menar jag.

Vi kan inte tycka om alla, säger kanske lite sig själv, men innebär det att vi får kasta saker vitt & brett bara för att vi inte tycker om en person, slänga runt deras "skellett" bara för att ??

För det finns ingen som har så pass " rent mjöl i påsen" att man ska utsätta ngn annnan för elakheter bara för att själv sätta sig på en pidestal eller?

Jag tycker att ordspråket " Behandla andra som du själv vill bli behandlad " är ett bra ordspråk men jag ska erkänna att det ibland är svårt att följa!

Vissa personer bara fortsätter att trampa vilket gör att jag som person inte kan behandla denne efter hur jag själv vill behandlas, vilket gör det till en ond cirkel.

En cirkel svår att bryta oavsett hur mkt man än vill, hur mkt man än ignorerar , låser ute, så finns denne där och bara maler, fortsätter att dra i skellett och händelser som är avsedd för att såra, såra andra bara för att få uppmärksamheten, ibland bara för att ha ngn att såra, ngt att göra. När är det stopp?

Men min fråga är hur lågt kan man sjunka när det gäller dessa äldre händelser? Hur långt kan man kasta?

För jag vet säkert, som ni säkert också vet, att det kommer alltid att hoppa upp och bite en i röva om man kastar för mkt och för långt!

Ja det måste jag erkänna att jag är på alla som har de sk gröna fingrarna när det gäller blommor.

Jag har de då inte! Jag är stolt över mig själv som lyckats hålla de två orkiderna jag har fått vid liv, få dem att blomma för 3je året i rad =)

Men min avundsjuka ligger nu mer på de som har alla dessa fina blomster ute, det är så otroligt vackert när man ser alla krukor och arangemang i dem, själv har jag tre plåtkrukor som står på framsidan sedan en balkong "kruka" i dessa har jag blommor men kom nu inte och

Jag tar en tripp dit varje år för att köpa lite blomster eller om jag får infallet att det ska plansteras ngn ny buske.

Buskarna överlever men blommorna har jag det svårare med, men de håller iaf över vår, sommar och en liten bit in på hösten, så jag nöjer mig med det.

Men alla vackra färger och olika sorters blommor som finns, sommaren är vacker i all sin blomster.

Dessa fina blommor och mkt fler finns hemma hos Mamma Grå, liiite avis är jag =)

Ja ibland känns det som om man har hur mkt tid som hellst men i vissa fall inte tillräckligt mkt tid.

Men många gånger så har det med planering att göra, kan man nog ärligt säga.

Är vi duktiga på att planera våran tid?

Ja här hemma måste jag nog säga att vi planerar våran tid, men det kan ju ha med att göra att jag är ett litet av en kontroll freak, jag vill ha tider, att det ska följas rutiner.

Jag har av erfarenhet insett att det blir så mkt lättare om man har fasta rutiner.

Tråkigt kan många tänka men må så vara, men för oss så fungerar det och jag märker det på barnen att när rutinerna flyttas så blir det en störning i deras vardag.

Jag tycker även att jag får mer tid med familjen om man har fasta rutiner, barnen får sin tid med mig och Mattias, hundarna får sin tid.

Jag räknar nu inte minuter men rutinerna finns och vissa fasta tider har jag svårt arr flytta på tex mat tider, men det är ju jag som person.

För ett tag sedan tex så sa en av Antons kompisar att han var en aningen avis på Anton för att han just hade dessa fasta mat tider, för hemma hos dem så hoppades det både hit och dit med just middags tider.

Nu vet jag att det inte passar alla att ha tider eller just rutiner, men jag kan varmt rekomenera det, för just tiden räcker på ngt vis längre ;)