Födds man med empati eller är det ngt man lär sig  ?

Ja ibland kan man ju undra...

Hur kommer det sig att det finns så många som saknar just en större del av empati, de känner när det kommer till dem själva men när det kommer till andra, oavsett vem, så finns där inga känslor..

Deras värld krymper och blir liten " jaget" hamnar i centrum.

Ni, de & dem är ngt som blir som "fula" ord, ngt som inte finns med i dennes värld utan det är "jag" som ska stå i centrum.

Nu menar jag inte att man ska bry sig mer om andra, i så pass bred grad att man glömmer sig själv, utan att man kanske inte alla gånger sätter sig själv i första rum, utan ngn annan.

Att man sätter sina barn i första rum är för mig en självklarhet, vi som föräldrar ska ju föregå med gott exempel , men visst är vi inte mer än mänsklig och det kan gå fel, men vi rättar ju till det!

Men så finns det de som total saknar empati , to.m  gentemot sina egna barn eller andra släktingar.

Man sätter "jaget" före allt annat även alla andra.

De som i större utsträckning saknar empati gentemot andra är de som tex sitter på nätet och sprider sitt hat, letar efter fel och brister hos andra men inte ser sina egna, de vill använda sådan som kan tänkas vara sårande för att vinna ngt, ngt som får dem att känna sig bättre, duktigare än andra.

De som sätter andra i ngn form av knipa bara för att de på ngt vis känner för det, för att de kan, de som använder sig av stalking& to.m de större brotten som misshandel och mord.

Ja listan kan göras lång.

Men hur blir man så eller rättare sagt varför saknar en del just känslan av empati gentemot andra, oavsett människa eller djur.

Så här beskrivs ordet empati på Wikipedia:

Empati (sökande till kärlek) betecknar förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Empati -begreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå och känna med andra, vare sig personen håller med eller inte; till exempel en psykolog kan ha empati med en brottsling utan att bli likadan eller vara likadan.

Så att utgå ifrån ordspråket " att behandla andra som du själv vill bli behandlad"

kanske inte är så dumt ändå.

Kanske att sluta säga men han/ hon gjorde, så då gör jag, för är det inte så vi säger till våra barn att inte göra/ tänka.

Visst kans det vara svårt i vissa fall, men bara för att man inte vill leva eller umgås med en annan människa innebär inte att det ger en rätten att göra den illa.

Att kanske oavsett hur man blivit behandlad visa empati istället för , ja vad man nu har i åtanke.

Vi kan inte alla komma överens, men vi har ju alla valet att välja huruvida mkt empati vi ska ge!