Bara blääää...

Ja känslan att bara få lägga sig på golvet och skrika, sparka och slå runtomkring sig.

Att bara få ösa ur sig allt utan att behöva tänka, att bara släppa allt löst utan hämningar, det skulle jag vilja göra.

Bara en gång..

Bara få ösa utan att tänka på alla dessa " do and dont´s" att få göra som en del , skriva om det, prata om det öppet, med namn och vad allt det kan innebära att lägga ut offentligt..

Men jag har ju spärren, ni vet den där som säger att man inte bör, ja den där spärren som säger att det inte är ok att offentligt ta tag i problemet, iaf när det kommer till personer.

Jag biter i hop och  skriver i de, dem eller personen " form".

Men jag önskar ändå att jag ibland inte hade den spärren, tänk vad skönt det måste vara, att bara ösa ur sig utan att bry sig i vem eller vilka det sårar.

Visst pratar jag om det, men bara med de som står mig närmast, men visst skulle det ara skönt att kanske en gång slippa lägga det på dem låta de slippa höra, visst vore det skönt.

Men det gör man inte, af inte jag. Jag biter i hop, skriver i allmänhet, bara för att lätta lite på trycket, tar smällarna som kommer, som jag vet kommer oavsett hur jag än skriver, vrider och vänder.

Ordet är fritt men man ska ha sia ramar, tänka på hur, ja det är inte bara att ös ur sig, det tycker iaf inte jag, iaf inte öppet.

Men funderingen ligger på att bra engång få göra det, undra om det skulle vara så befriande som jag tror??

Vem vet.. Iaf inte jag..