Ja ibland är det är det bra att få, men andra gånger mindre bra =)

Men ibland så får man hjälp, vare sig man vill eller inte =)

Fundering:

Ordspråket : Det är aldrig ens fel att två tryter... Stämmer det ??

Med handen på hjärtat?

Jag skulle kanske sträcka mig till att det stämmer 95%

För sedan så finns det de fallen där det faktiskt är en persons fel att det tryter, och hur tänker hon nu kan man ju undra?

Jo så här:

Ibland för jag säger inte alltid, så kan det vara ens fel att flera tryter. Man kan väldigt tydligt se när just den personen varit involverad. Det sprids lögner och ilska i mängder, och det ryktas, ja allt sådant som man i ordinarie fall inte vill ska på ngt vis styra ens liv.

Man vill ju slippa intriger, ja jag iaf. för visst finns det de som just lever för detta.

Jag måste sticka ut hackan och ändå säga att vilket tragiskt liv de lever.

För just dessa personer ser inte sin involvering vid just dessa tillfällen, utan de ser sig själva som synda bocken och sprider sin lögner med att andra ska tycka synd om denne.

Den röda träden har följt dem genom hela livet men de ser oavsett tidpunkt i livet att de kanske skulle tona ner sig och börja respektera andra i sitt liv.

De säger sig att de alltid blir utsatta av olika själ, men varför kan man ju undra?

Hur kan det komma sig att det alltid är just den personen som blir mittpunkten vid osämja, ja lyssnar man riktigt noga så är det oftast en väldig utläggning om att de är för snälla, att de alltid vill tro gott om andra, de tar åt sig av vad som sägs osv, men om man lyssnar och har hört denna klagosång ett par gånger genom åren, men man tittar på personen ifråga så kan man se tydliga spår med den röda tråden.

Det är oftast personen själv som på ngt vis målar in sig i hörnet med lögner och annat knas vilket gör att de sedan måste slå sig fri vilket gör att de hamnar i kläm och sprider denna ilvilja omkring sig =(

Ja dessa personer har vi nog alla kommit i kontakt med, och kanske tom valt bort, ja jag vet att jag iaf har gjort det.

Det är även dessa personer som kan kallas för energi tjuvar, sådana personer som tar all energi ur ett rum när det beträds.

Men som sagt jag säger inte att det alltid är så, för oftast så är det två som gör att det blir osämja, för det är ju lite så här.

Din sanning, min sanning och den sanningen som ligger emellan.

Så vems sanning är den rätta, ja den frågan går nog inte att svara på.

Vi lär våra barn att inte vara elaka och inte såra andra med vilje, men hur lätt är det när det när vuxna gör precis så?

Jag erkännar att det finns tillfällen där jag har sårat andra med vilje, men jag ska ochså erkänna att det är en försvarsmekanism, det gör det inte rätt, men när man blir svårt sårad så är det väldigt lätt att vilja såra tillbax.

Men som sagt inte rätt men ack så lätt.

Så hur ska våra barn förstå när de ser hur vuxna kan bete sig?

Ja det är en svår fråga , men jag hoppas att vi gör så gott vi kan när det kommer till föräldraskap, för hur vi än vrider och vänder på det så är ju barnen som ska ta efter oss!

De ska ta över efter oss i föräldraskap och i yrkes roller.

Så för att summera, kan det vara ens fel att två eller flera tryter??

Mitt svar: Ja

Kan det finnas mer än en sanning? Ja

Kan du undvika att skapa osämja? Ja

Ser vi olika på saker & ting? Absolut!

Och det innebär att en arbetsvecka strax är slut och helgen är på ingång =)

Det har blivit en del slarvande med träningen över påsk och denna veckan, vilket innebär att jag får ta igen det ihelgen, vågen står still vilket gör mig frustrerad men jag vet att jag förbränner och gör det jag ska, men jag tror att min kropp och hjärna inte är på samma våglängd riktigt än.

men sedan så har vi ju det där "lilla" dilemat med tarmen som läcker, jag väntar fortfarande på tid till läkaren för det...

Svullnaden i fötter och ben håller i sig och jag får mer och mer använda mina strumpor och byxor vilket i sig är jobbigt, jag vet att det är ett hjälp meddel men det är varmt och jobbigt med byxorna på, strumporna gör att det blir varmt om fötterna vilket inte är så kul men jag är glad att jag kan ha sandaler på jobbet vilket gör det en aningen lättare.

Händerna har dock blivit en aningen bättre, så nu kan jag to.m ha ringarna på ibland.

Men nog om detta, träning ngt jag aldrig trodde att jag skulle tycka om, eller äns börja med! Men ack så fel jag hade!

Det är jätte kul, men det kan ju oxå bero på att jag har sällskap , och att vi där kan puscha varandra att komma iväg och se till att den andre ger det där lilla extra när vi är på plats.

Jag har även tagit mig i kragen (bättre sent än aldrig) och börjat träna Sessan inför komande utställning. Varje dag när jag kommer hem så tar jag 5 minuter för att ta ut henne och trava i utställnings kopplet, vilket jag borde ha tagit tag i för länge sedan! Men det är väl som ordspråket säger, sent ska syndaren vakna, sen om det stämmer in på just det här fallet ja, det får man kanske tolka hur man vill =)

Det börjar iaf arta sig och vi kan trava utan att dra och slita i kopplet, jag har även turen att det ibland kommer en och en annan hund förbi vilket är ett jätte bra störnings moment när hon ska stå och focusera!

Men det kommer att bli till att at med sig mkt gott till den lilla damen då hon inte tar vad som hellst.

Så det kommer att laddas upp med korv, kucklin och köttbullar =)

Jag har dock inga större förhoppningar då jag tycker att hon fortfarande är för smal och att kroppen skulle behöva mer muskler men hon är inte riktigt typen som jag vill ha ( kroppsligt) Men jag kommer som sagt att ta ut henne i år för att testa, så får vi se vad domrana tycker om min lilla råtta =)