är ju något vi hanterar olika.

Man kan sörja för en anhörig och man kan sörja för ett älskat husdjur, ja så finns det sorg för förlorad vänskap. Ja det finns många olika typer av sorg.

Men den som jag tänker på idag är just förlusten och sorgen av ett älskat husdjur.

Det är många som inte förstår hur vi kan sörja som vi gör över förlusten av en pälsdjur, de förstår inte hur mycket glädje vi har haft tillsammans med våra fyrfotade vänner.

De har funnits med oss när vi varit ledsen, nyförälskad, glad, ja vid ett otalt nummer av känslor och upplevelser.

För en del så är förlusten lika stark som när en närstående går bort.

Vi sörjer olika för att vi just är det, olika!

När beslutet är taget att låta en hund somna in så vet jag att jag säger varenda gång, Inte en gång till.. Nu tänker jag inte skaffa någon mer hund!!

Men jag vet också djup där inne att jag aldrig kommer att kunna leva utan hund.

För mig är det en del av min livsstil!

Vi skaffar ju hund eller ett djur av olika skäl, en del för att använda i yrket, en del för hobby, en del för att få en livskamrat, oavsett vad skälet är så måste vi ta hand om det liv vi åtagit oss.

Det går bara inte att ignorera när de har ont eller om vårat liv förändras, det krävs mycket tanke innan man skaffar ett husdjur!

Tyvärr är det många som inte inser detta när de tar hem den lilla söta valpen eller katt ungen, att det är en individ som behöver omvårdnad i flera år framåt, det i sig gör mig förbannad.

Men det är ett helt annat inlägg!

Mitt hjärta brister och jag tappar en bit för varje hund jag mist, men det fylls för varje individ som kommer efter. För mig finns det inte en hund som är den andre lik, mina hundar var och är så olika, det jag har gått igenom med mina hundar är minnen jag tar med mig för livet.

Älskar dem lika mycket men på olika sätt.

Jag kan än idag fälla en tår över min älskade Ina, hon var och är alltid min Pina På =) Jag kan se hennes lilla svarta rumpa och ngt hårlösa lår trippa framför mig i kopplet med sina ståndöron alltid rakt upp som små paraboler...

Zigge som alltid skulle ha kvälls pussen för att komma till ro, Fanny som alltid ville träna, Lazy, ja vi kan ju säga att namnet inte passade, en tränings broiler som sin mor  ;)

Flisa, mor till Zigge & Myran, vass som ett rakblad på banan som hon ärvde ner till sina barn, men mjuk som en stor nalle hemma.

Hobbe, min stora 37kg kyckling, Myran, min svarta pärla, ja jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om mina förlorade fyrbenta älsklingar.

Jag önskar att de kunnat få vara med mig längre, men jag är ändå glad över de åren vi fått ihop!

Ina   Zigge   Fanny

Lazy   Flisa     Hobbe

Men hur tar man beslutet att låta ett djur somna in, ja för de flesta av oss är det inte ett lätt beslut att ta!

Jag gråter, rådfrågar och gråter en skvätt till, men jag ser alltid till mitt djurs bästa! För att låta de lida för att jag ska få några dagar, veckor, månader, till med dem, det gör jag inte!

Många tycker att jag har en hård syn på det, men om en hund inte kan få ett drägligt liv pga skada eller sjukdom så varför ska det få lida? Vet jag att det går att hjälpa, med en operation eller medicin så är det för mig en självklarhet!

Men jag har en del princip fasta regler som jag håller mig till!

Men jag utgår alltid utifrån det som är bäst för mina älsklingar.

Och när det svåra beslutet är taget så åker vi till veterinären för ett stilla insomnande.

Jag sitter med dem ända till slutet, talar om hur mkt jag älskar dem medans tårarna rinner, jag sitter alltid kav en stund efteråt, alltid!

Ja det är verkligen det värsta jag vet!!! Mitt hjärta brister bara jag tänker på det beslut man för eller senare måste ta oavsett anledning :´(