och lov för min storasyster!

Utan henne så hade vi suttit en aningen i klistret den kommande veckan.

För som sagt på tisdag så ska Mattias in för att operera örat och blir liggandes på sjukhuset tills på torsdag, och på torsdag så ska ju jag in för peration...

Meningen var att Mattias skulle ha gjort sin op redan i början av februari men den blev framflyttad, vilket gjorde att de nu hamnade så här tätt.

Men det gick att lösa och syrran har tagit ledigt ifrån jobbet för att komma upp och hjälpa oss med hundarna och barnen =)

Ja det blir ju även hon som får skjutsa in mig till sjukhuset för att sedan hämta Mattias ( om han nu får komma hem på torsdag)

Men det håller vi tummarna för!

Att min operation kom så fort, vilket jag ju bara glad för!

Visst man kunde ju ha önskat att de inte skulle komma så tätt inpå varandra men vet ni, det löser sig ju nu!

Jag är glad att mina barn är så pass stora att de klarar sig hyfsat själva och att vi har Jonas som kan ställa upp när syrran måste åka hem igen för att jobba, om det skulle behövas...