Ibland har man hur mkt tid som hellst, ibland alldeles för lite.

Nu börjar det att närma sig avslutning för barnen, jag tycker inte att det var så länge sedan de hade en =)

Men nu är det bara 16 skoldagar kvar, ja och det är dagar med praktik, skolresor & annat.

Jag kan inte riktigt fatta hur fort tiden går, Anton slutar i 7an & Melody 1an.

Vi har inte fått tider eller vart vi ska vara den dagen men det kommer nog snart!

Så nu är det dags igen att köpa avslutningskläder, ja det är ju ett måste ( enligt mig iaf) att man har ngt nytt på sig.

Anton vill ha skjorts och en vit t-shirt och ett par nya skor och Melody , ja hon har inte bestämt sig och hon får följa med & välja själv...

Anton är glad om han slipper springa i affärer , men han får faktiskt följa med och väla det här året med =)

På kvällen så kommer familjen att samlas så ska vi gå ut & äta,  barnen bestämmer och om jag känner dem rätt så blir det mat på Östens Pärla.

I år blir vi faktiskt fler,i år kommer det 3 till och umgås med oss,det  ska bli så kul att träffas på en liten högtid, ja eller iaf ngt utöver vardagen.

Äta gott och bara vara, vänta på att sommaren ska komma, och då menar jag att solen & värmen ska komma =)

Ja idag är det en sådan där dag där man inte vill vara ute och påta i trädgården, utan mer krypa upp i soffan med en bok och mugg med varm chocklad..

Men så vart det inte idag =)

Jag hade ju lovat tjejerna att vi skulle gå på kattutställning och det man har lovat får man ju hålla ( iaf till vis del)

Så klockan 10 så hämtade jag & Melody , Amanda och styrde bilen emot våran första och jag gissar sista kattutställning.

Jag är ju allergisk gentemot katter men jag skulle ju inte stoppa näsan i pälsarna och Arenan är ju så pass stor att det inte var några problem, jag hade ju dock garderat upp med allergitablett.

Men det var inte ngt som föll mig eller tjejerna i smaken direkt, efter 30 minuter så ville de åka hem, tack tänkte jag.

                                                  
      Lånad bild

Det är ju en sådan stor skillnad gentemot en hundutställning och jag tror att Melody hade det i åtanke och trodde nog att det skulle vara lite mer fart.

Tjejerna gick rad för rad och tittade på katterna som låg i sina fint pyntade burar.

För ägarna hade verkligen lagt ner tid på att pynta sina burar, det märktes även att kissarna var vana för i de flesta burarna så sovs det.

     Lånade bilder 

Ja man skulle nog behöva få en ordentlig genom gång för att förstå hur det går till, men det lilla jag förstod var iaf att katterna bedömdes en & en i sin ras på ett vanligt bord framför en domare.

Domaren kände och klämde och sedan fick de kritik lappar och där stod det om katten gått vidare.

Det satt ca 7-10 personer framför varje domar bord och tittade på och jag räknade inte men tror att det var ca 7 domare.

Så man akn säga att det var 7 stationer där var domare dömde "sina" raser.

Men det var ju ngt nytt iaf och tjejerna var nöjda eller iaf de hade sett hur det var på en katt utställning =)

Vad är det?

Tänk att det finns så många människor som inte vet vad det är, de kan inte ge respekt men de begär att andra ska ge det till dem.

Så här förklaras det på Wikipedia:

Respekt betecknar i vardagligt tal aktning eller vördnad för en person.Mer konkret innebär detta att man värdesätter en persons egenskaper. Respekt kan även kännas och visas för abstrakta ting, som en nation eller religion.

En rad filosofer har gjort olika försök att utreda begreppet. En av flera frågor som har diskuterats är vilka olika former av respekt som finns. 

Joel Feinberg skrev 1975 en artikel där han identifierade tre former av respekt. Den första formen, Respekt, beskriver han som en känsla av rädsla. Det kan exempelvis röra sig om den typ respekt en sjöfarare bör ha för havet, eller en nattvandrare har för gatugäng. Den andra formen, Observantia, är den moraliska formen av respekt. Den innebär att objektet för ens respekt genom sin blotta existens ställer rättmätiga krav på hur man behandlar det. Feinberg menar att denna form av respekt historiskt kom senare än den första formen, först visad för ofarliga men goda människor och senare för alla människor.

Det är observantia som hänsyftas då man talar om lika respekt för alla. Den tredje formen av respekt, Reverentia betecknar den speciella känsla av vördnad man har när man står inför någonting extraordinärt eller sublimt. Det är en känsla som gör en ödmjuk och upphöjer den som känner den. Feinberg menar att det är denna sista form av respekt Immanuel Kant talar om när han diskuterar den känsla som väcks inom människor när de konfronteras med den moraliska lagen och människor som lever enligt den.

Men vad är respekt för dig?

Vad är respekt för mig?

Ja vi alla ser ju olika på det ordet, men för mig innebär det att behandla andra som jag själv vill bli behandlad.

Så om du respekterar mig när jag säger Nej, så kommer jag att respektera dig när du säger Nej!

Ja idag är det en sådan där dag där hjärnan går på högvarv, tankar fladdrar runt oavsett om jag vill eller inte...

Jag försöker att koppla bort men det vill sig inte riktigt.

Många tankar som jag har skjutit undan gör sig påmind, inte bara sjukdoms relaterat , utan mer familje relaterat.

Men jag kommer aldrig att förstå äns få en verklig förklaring på saker å ting.

Det är som det är.

Otroligt.

Men man kan ju inte låta bli att undra hur det egentligen ligger till? För av egen efrarenhet så är det lång emellan sanning och dagens version...

Min sanning är är kanske inte ngn annans.. Din sanning kanske inte är min.. Vem vet?

Vem kan verkligen svara på vad , hur & varför? Tror att det är svårt att få fram sanningen ibland, eller äns en giltig förklaring på vart problemet ligger.

För det är ibland enkelt att skylla på en annan. För varför erkänna sina fel och brister?

Svamlar jag? Ja det gör jag nog, det i takt med mina tankar.

Men nu är det dax att ta tag i dagen och göra ngt produktivt.

Snabeldraken skulle behöva gå ett varv, klor Ska klippas, lakan bytas, mediciner ska hämtas, födelsedags presenter ska inhandlas då det är dax för kalas.

Ja tankarna får läggas på is ett tag till, iaf några av dem!

Jag hör ofta att hundar absolut inte får äta choklad, men hur farligt är det egentligen?

Är det någon skillnad på olika chokladsorter?

Vad gör man om olyckan är framme och hunden glufsar i sig en chokladbit?

Chokladförgiftning hos hund förekommer men är inte så vanligt.

Det giftiga ämnet teobromin förekommer inte i så hög halt i choklad. Man kan säga att hunden bör äta omkring 10 gram ren choklad (dvs mörk 90%ig choklad) per kilo för att bli förgiftad, det innebär en kaka på 100 gram för en 10 kilos hund.De flesta chokladkakor innehåller max 70 % kakao, vilket ökar toxisk dos till 130 gram, och oftast är hundar inte så glada för mörk choklad.

Det är långt vanligare att hundar äter ljus choklad, men mängden kakao är här oftast för liten för att ge förgiftning, det är däremot väldigt vanligt att de får diarre av allt kokosfett som är i ljus choklad. Ett viktigare problem som man kan poängtera här är nog faktiskt xylitolförgitning som inte alls lika många har hört talas om. Även ganska små mängder xylitol kan orsaka skador hos hundar, så lite som tre tuggummin med xylitol som huvudsakligt sötningsmedel kan vara giftigt för en 10 kilos hund.

De förgiftningar som orsakar flest dödsfall hos hundar är emellertid kylarglykol (som smakar sött), råttgift, flugsvamp/spindeltrådsskivling och paracetamol (alvedon).
Om hunden förgiftats med choklad finns inget specifikt motgift utan man får överväga att kräka eller magpumpa hunden, och sen ge understödjande behandling.

Ja att tyda en text kan vara svårt.

Nu menar jag inte dyslexi eller analfabeter för det är en annan svårighet, men visst är en text svårare för dessa personer än kanske för oss utan lässvårigheter.

Men det kan vara krångligt nog förr oss att läsa och tyda en text,

för vi som personer tolkar ju en text olika! Vi tolkar in för mkt eller för lite eller så inget alls.

Det är svårt att vet ibland hur den som skriver texten vill att vi ska tyda den, men det är ju oxå det som gör att vi läser, böcker, bloggar , dikter, ja texter över lag.

Vi vill tyda in vårat eget liv i texter, läsa emellan raderna, men det innebär ju inte att förattaren skrivit om just mig.

Så visst är det svårt att läsa en tex, mer för vissa än andra.

Om jag skulle läsa in mig i alla texter jag läser för att sedan reagera så skulle det innebära att jag aldrig skulle kunna läsa en text igen.

För vi kan ju alla läsa in oss i det mesta.

Jag är nog mer av den typen som inte läser in ngt i en text som jag läser vilket kan göra att jag missar en del, det är nog därför jag inte läser tex dikter då jag inte ser det vackra i dem, eller förstår deras "ton"

För mig är det bara en tex...

Det kan vara en vacker text, en sorgsen tex, en glad tex, ja det ser jag, men jag ser inte "tonen" i själva dikten vilket för mig gör det till bara just det, en text.

Är fortfarande lite seg i huvudet efter narkosen fast det var en lättare variant.

Nu har de känt & klämt och tagit prover i mitt underliv för att se vad cancern ställt till med, men det var som innan ingen spridning.

Men att ligga där själv innan de hämtar en och efteråt gör att man känner sig otroligt liten.

-Undrar du över ngt?

En fråga jag har fått otaliga gånger idag, men jag ska ärligt säga att jag inte kunde komma på en enda...

Jag ser dem och svarar men känner att jag inte riktigt är med... Men jag gissar att det är ganska normalt.

Personalen på Akademiska i Uppsala är otroligt trevliga och sympatiska!

Vår dag började tidigt 04,35, dusch och fixa hundar sedan i väg, 05,30 rullade den blå faran emot Uppsala.

Vi var framme 07,13, ja man kan säga att jag var en aningen fixerad på klockan =/

Hade ju tid kl 07,30.

Och att hitta på ett sådant stort sjukhus som man aldrig har satt sin fot i är inte lätt så det är tur att man har mål i munnen och kan fråga sig fram.

Väl inne på rummet så var det dax att svida om till de där ursexiga kläderna som ligger på sängen och väntar, ja ni vet det där "nattlinnet" som är öppet i bak, de sexiga strumporna och den blå nattmössan *s*

Kände mig ursexig...Not..

Men även om jag hade en tid kl 07,30 så hämtades jag inte föränns kl 09,30, en låååång väntan när man är ensam, Mattias fick inte följa med upp på rummet pga sekretesslagen.

Väl i undersöknings stolen så somnade jag fort, man är inte kaxig när det gäller narkos, men kan ju bara tala om att det sved, det sved jävlar när de sprutade in narkosen i handen...

Så tur är det ju att det går så fort..

Väcktes av att de talade om att jag skulle lyftas över till sängen och jag svarade att det var ok eftersom att jag var en stuvbit *asg*

Fick frågan sedan när jag var mer vaken vad jag menade med det och fick då förklara att det är för att jag är kort, tjock & sista stumpen så att säga, sköterskorna skrattade, de hade inte hört den förklaringen förrut =)

Fick ligga på uppvaket en stund för att sedan rullas in på salen igen, väl där så fick jag saft, mackor, vatten & varm oboy.

Kan ju bara tala om att vattnet i Uppsala inte är gott...

Men allt slank ner, var ju både hungrig & törstig!

Efter ett par timmar så kom läkaren in igen och vi pratade lite och hon berättade vad de sett och hur det kommer att fortgå,hon skulle höra av sig nästa vecka med resultaten av de tester de tagit osv, sedan var det dags för narkosläkaren att komma in och berätta hur det kommer att gå till vid op.

Sedan var det dags att lämna lite blod och få kanylen urtagen ur handen.

Sen hemgång =) Klockan hade redan hunnit bli 14,15 när jag hoppade ur sexighets ytstyrseln och i mina vanliga kläder.

Sedan hemåt =)

Men ibland så går det fortare har jag märkt, vilket både är en lättnad och ger en skrämselhicka, och jag är inte den rädda typen av mig..

För kl 16 så ringe läkaren till mig och berättade att det var bra men att den sortenstumör som jag har inte är vanlig på just det stället och att det var en liten "humörs" tumör, det enda ordet jag hörde men jag gissar att hon sa ngt annat med men det försvann.

Detta innebär att de kommer att ta körtlar, äggstockar & livmoder, ja de rensar upp, då denna sortens tumör gärna delar med sig , dock så såg man inget tecken på spridning nu men de vit ta det säkra före det osäkra så att säga.

På sjukhuset sa hon att jag skulle få en kallelse inom 3 veckor , nu på telefonen så sa hon att jag får en kallelse redan nästa vecka.....

Bra eller dåligt???

Ja ju fortare desto bättre, men självklart så blir man rädd.

Nu ska jag krypa upp i soffan och mysa med hundarna då resten av familjen gör lite ditten och datten =)

Kram på er.

Nu har jag fått en tid för undersöking under narkos i Uppsala, del 1 av 2 kan man kanske kalla det.

Jag tycker ändå att det går fort, det är ju bara lite över en vecka sedan som jag fick alla svaren efter röntken och prover i Gävle.

Detta innebär en heldag i Uppsala för mig & mannen i morgon.

Vid sådana här tillfällen så är jag så oerhört tacksam över att ha så nära vänner som jag har!

Det är dock en aningen komiskt hur snabbt jag fick tiden, man kan ju tro att det kom lv, jo in men inte hemn kallelse på posten men det gjorde det inte, utan i går morse vid 9 så ringer det en jätte trevlig sköterska i från gyn och talar om att de har fått alla mina papper och bilder ifrån Gävle och att de ska ta upp mig vid ronden på Onsdag, så hon hade ingen tid åt mig just nu.. Helt ok svarade jag, bra at veta att det iaf är på G.

Vid 14  tiden så ringer ytterligare en trevlig sköterska och frågar om jag kan vara på plats på onsdag kl 07,30 ..

Vad svarar man , ja inte nej iaf =)

Så nu var det bara till att planera, jag insåg ju snabbt att jag inte kan köra själv, jo in men inte hem, vilket innebär att jag behöver skjuts iaf hem. 

Mattias brukar alltid vara ledig på onsdagar men självklart så är han inte den denna onsdag då det är en röd dag på torsdag så det innebär att hans schema läggs om och han jobbar på Onsdag ist för Torsdag.

Jag funderade ett tag på om jag skulle åka hem till pappa & Anna-Lena då de bor i Örsundsbro, dagen innan och sedan att pappa skjutsar & hämtar mig till sjukhuset för att sedan åka hem på torsdag när jag piggnat till, men jag vill hem, ja till min egen säng och familjen, för de klarar sig ju inte utan mig tills på torsdag ;)

Och pappa som inte tycker om sjukhus kan ju få slippa, även om jag vet att han hade ställt upp!

Men hemtam som jag är så löste vi det ändå..

Men han fick ledigt så det löste sig då sjuktransport innebar buss för min del vilket inte kändes så kul då jag kommer i håg hur jag mådde förra gången jag låg under narkos.

Nu var det bara hundar och barnen kvar, men det var ju det minsta problemet =)

Underbara Liselott ser till att barnen kommer i väg till skolan i tid och att de fått i sig sin frukost, för Mattias och jag åker ju redan kl 05,30.

Sedan efter skolan så får Melody följa med en kompis hem , underbara föräldrar!

Ringde & frågade om A hade fritids på onsdag, och talade om varför jag undrade, vilket hon inte hade och frågade då om det var ok att M följde med de hem och vi hämtade henne så fort vi kom hem ifrån Uppsala, och det är ju en av Melodys bästisar så det var absolut inga problem, vara bara att hojta till om det var ngt annat.

Tilläggas kan ju att A idag följer me doss hem direkt efter skolan =)

Tack Liselotte för att du paddlar dig upp så tidig för att hjälpa oss! Så att tiderna passas, för alla vet ju hur hmm lätt det är att passa tider när man är 8 & 14 år...

Anton slutar ju 15,30 så vi är nog hemma samtidigt , och han är ju såpass stor att han klarar sig ;) Även om jag ibland vill se han som liten...

Hundarna kan man ju då undra över...Det är fixat, vi funderade först på om de skulle få följa med men näe, de får vara hemma och mysa i sängen, de får sin egen privata hundrastare ;)  Carina avbryter sin sömn efter att ha jobbat natt för att rasta dem & hålla dem sällskap en stund =)

Vi är Så otroligt tacksamma!!!

Vänner som dessa är svåra att hitta, och jag hoppas verkligen att de vet hur tacksam jag är, då det är vid sådana här tillfällen det faktiskt svider att man inte har familjen närmare.

Som jag brukar säga det löser sig =)