Ofta får man ju höra att man är lik sin mamma/ pappa/ syster, bror, moster el faster till utseendet i första hand. Sedan kanske till sättet.

Jag får ofta höra på jobbet när vi provar bågar med kunder, att nej den här kan jag inte ha för nu liknar jag... och så är det en släkting som nämns, nu behöver det inte vara i en negativ mening utan mer bara att de inte tycker att det är en bra båge.

För det är oftast med ett skratt som jag får höra nej men vad lik .... jag blev.

Jag pratar näst intill varje dag/ morgon med min stora syster och jag kan ju bara säga att vi inte direkt är lik till utseendet, 

hon är blond och jag mörk.

Men ngt som vi har märkt är att vi är otroligt lik till sättet och hur vi tänker i många situationer =)

Ibland undrar vi hur mkt vi egentligen kan ha att pratat om nästan varje dag, men det är alltid ngt nytt som kommer upp.. Och det är allt mellan himmel och jord.

Men det börjar alltid med ett sms, 

-Är du vaken?

Här om morgonen så pratade vi om det här med diagnoser, eller egentligen så pratade vi om gafflar och knivar.

Men i den konversationen så kom vi in på just diagnoser och att det idag finns nästan lika många diagnoser hos oss människor som det finns hundraser.

ADHD, ADD, Aspberger, OCD, Autism mf, ja ni förstår vad jag menar.

Idag är det ju fler med diagnos än utan, för idag finns det oftast ett namn på ngn form av olikhet. Det fanns det inte förr, ADHD var myror i byxan...

Sedan kan jag tycka att att allt för många föräldrar tar till just en diagnos för att slippa undan att fostra sitt barn. Men det är jag..

För idag finns det allt för många rent krasst, ouppfostrade barn.

Vet inte om det går att skyllas på all den teknik som finns runt oss, men vi föräldrar förlitar oss allt för ofta på just denne för att slippa ta tag i de problem som idag uppstår kring våra unga.

Många skyller på fröknar och lärare, pedagoger, men det är inte deras uppgift att fostra våra barn, men det är de som får skulden när ngt går fel... 

Men nu tappade jag visst tråden..

Jo syrran och jag pratade just om detta och jag slängde då ur mig att jag vill nog också ha en diagnos av ngt slag som jag kan skylla på när ngt går fel.

Och då menar jag inte bara min envishet *s* För det är ett rent släkt drag..

Då sa min otroligt kloka syster att vi har faktiskt en diagnos.. Nej man ska inte skoja om vissa diagnoser, och ja det är allvarligt, men man måste ibland få ha glimten i ögat, för det är också ngt som har blivit för mkt av. Vi har tappat bort våran humor. Allt eller mångt och mkt tolkas så fel, men det här sades med humor.

Vi lider av FiXis.... Och vad är nu det undrar ni säkert, jo det är Fixideér!

Så nu har jag äntligen fått rätsida på vad det är som gör att jag tänker och gör saker på ett visst sätt, och att jag vill ha en viss typ av gaffel, glas el kniv.

Gaffeln får inte vara av den tjocka varianten, den får inte heller ha långa "taggar" utan den måste vara sådär mitt emellan, taggarna får inte sitta för tätt, det får inte heller vara för långt emellan..

Likadant med knivar, de får inte vara för långa, inte heller helt utan "taggar", inte för runda i toppen inte heller för spetsiga.

Ja ni ser.. FiXis

Kan inte dricka ur alla typer av glas, måste vara ett glas med en tun kant, inte använda en helvit tandkräm, ja listan kan göras lång.

Men nu så har jag äntligen fått svar på vad det är.

-FiXis

Just det här skrattade vi iaf gott åt, då min syster tydligen tänker och tycker exakt likadant...

ska ju vara en vilodags sägs det.

Men så är det inte i den här familjen. Här är det lördag som är en återhämtnings dag med allt vad det innebär och sysslor göres på söndagen.

Oftast så är vi så trött efter en arbetes & skolvecka så lördagen blir bara till att rå om varandra, god, lättlagad mat och mys på soffan med något lätt spel, ja ni vett ett spel som man inte måste tänka så mkt för att kunna vinna ;) Sedan så blir det fart under fötterna på hela familjen under söndagen.

Kloklippning, byta lakan i sängarna, städa, tvätta ja ni vet allt sådant som nästintill står still i veckorna.

Idag så såg mitt hår ut precis som bilden visar, eller ja så ser det ut varje morgon, men efter en dusch och några drag med hårborsten och hårfönen så ligger det som det ska, men i går så sade min fön upp sig, vilket innebar att håret inte kunde tyglas...

Med en aningen för många virvlar och en längd som inte gör frisyren rättvisa, så var det bara till att dra på sig kepsen och åka ned till Ica Maxi för att investera i en ny...

Tyvärr så tycker jag att den är för stor och otymplig då den jag hade var liten och lätt i handen, men då jag inte orkade åka till Valbo inte heller kunde vänta tills i morgon måndag så fick det bli så..

Den är bättre än ingen alls.

Så i morgon så har det inget att säga till om när borste och fön jobbar i hop för att tygla detta luffs.

En någorlunda bra hårdag ;)