beslut är oftast just det, tuffa! Men så också de som är rätt just där och då.

Jag har nu i några år velat fram och tillbaks om huruvida vi ska skaffa en hund till eller om jag ska låta hunderiet rinna ut i sanden.

Jag älskar att ha hund och det gör även min familj! MEN det gäller att ha tiden och då menar jag mer tid än bara några promenader och en del träning. Jag vet att mina hundar får längre och fler promenader än många andra hundar, men det känns ändå inte rätt att de ska ligga 5 timmar om dagen / vänta på att ngn av oss ska komma hem.

Och om det nu hade varit så att vi beslutat att skaffa en valp så hade det inneburit att en valpvakt hade införskaffats och där går min gräns, jag vill uppfostra min valp själv.  Och det hade jag missat med en hund vakt då den hade varit där i minst 6-7 timmar innan jag el Mattias hade kunnat hämta, så hur mkt hjärtat brister och hjärnan vrider och vänder på det så är detta beslutet rätt just nu för oss!

Men det innebär inte att jag kommer att sluta träna och hjälpa andra med att träna, för ett liv utan hundaktivitet finns inte.

Även om det inte kommer att utökas här hemma så släpper jag inte alla underbara hundar som finns i mitt liv!

Det kommer ju inte att vara tomt på hundar här hemma på en lång tid, Jum Jum är ju bara 13 år & Sessan 9år, se har flera år kvar, om inte sjukdom tar över, men just nu så är de friska, så vi kommer att vara slavar under våra älskade

B´s ett bra tag till!

Ja det är vad dottern fyller idag...

Jag menar 15 år.... Satan vad tiden går fort! Men jag älskar verkligen att se båda mina barn växa och utvecklas, se dem ta steg för steg i sin utveckling och sin självinsikt.

Grattis älskade unge!