Ja nu sitter jag här på rummet inskriven & klar.

Alla papper är i fyllda, tele nr & frågeformulär.. Ja det kändes som en hel novell nästan med alla frågor..

Ska strax få en rundgång och en genomgång inför morgondagen då jag är förste kvinna ut så att säga.

Kan ju inte påstå att jag känner mig så själv säker när man sitter här.

Snyggkläderna ligger framtagen och bara väntar på att få göra en sexig *s*

Nja man känner sig väl allt annat än sexig i sjukhus kläder ;)

Är glad att jag ska in tidigt i morgon bitti så man slipper ligga och fundera så mkt - över annalysera.

Men sedan ska man ju vara kvar ngn dag.. Ensamt, fast jag vet att jag får besök så är det ju ändå mkt ensamtid =(

Är glad att jag plockade med mig datorn så att man har ngt att göra iaf, en film att titta på eller bara lyssna på radio.

Sitter och går igenom check listan där hemma *S* Ja inte kan jag slappna av, det var ju just det där med kontroll..

Men jag har strukit det i klädes väg som behövs, jag har plockat fram Melodys fotbolls saker, satt deras mobiler på alarm, sett till att de har ngn som ser till att de kommer i väg till skolan i tid, fast risken är ju inte att de ska komma försent utan mer att de ska åka för tidigt, typ 07,10 ist för 07,40 då det är den tiden de brukar cykla hemifrån..

Melody har ju utflykt med klassen på tisdag vilket gör att de ska vara på plats kl 07,45 med matsäk och kläder efter väder, men jag har fixat så att Melody blir upplockad av bästa vännen och hennes mamma som ändå åkerförbi då lillebror går på dagiset tvärsöver gatan =)

Mattias ser till att de kommer upp och att de påbörjar sin frukost. Han kommer ju att jobba som vanligt. Och barnen är ju så stora att de klarar sig .

Men hönsig som jag är så har jag sett till att Antons pappa kommer kl 07 på måndags morgon för att se till att de sköter sig och som sagt kommer iväg som de ska då Mattias börjar jobba kl 06.

Men på tisdag så börjar Mattias kl 07 så då får de klara sig själva tills att Lill Lärkan blir upphämtad, Anton ja han får cykla till skolan som vanligt  =)

Hundarna har jag fixat rastare åt , så att Mattias bara behöver åka hem på lunchen. Visst det är vuxnar hundar och de kan hålla sig ifrån morgon rasten till lunch men för min sinnesfrids skull så vill jag att de ska få gå ut tidigt på fm efter maten.

Ja som sagt hönsmamma & kontrollfreak  det är jag D..

Men det är just det här som för mig är jobbigt, att behöva be andra om hjälp, att inte kunna sköta det själv, att inte vara på plats och hålla i rutinerna, men nu gäller det ju bara för några dagar men ändå.

Tänker nu  oxå på att det sitter några personer som mår riktigt bra nu över att jag är sårbar, jag vet att de håller ett vakande öga över familjen och då menar jag inte på ett positivt sätt, för att få sin chans att anmäla,förstöra, för att få mig att må sämre, att oroa mig, att alltid behöva se mig över axeln, att köras i botten det är vad dessa personer gör bäst, det är på ett skruvat sätt deras sätt att själva få må bra, deras sätt att leva.

Så nu bara väntar jag, vilket gör att jag inte heller kan slappna av.

Mina barn är stora , de är inga småbarn längre så att vara ensam en timme på morgonen i varandras sällskap är ju inget men jag har den där oros känslan...

Så nu sitter jag här i sjukhussängen och oroar mig för det i stället för att focusera på det jag ska..

Ja idag är det alla mammors dag.

Jag har dock ingen "egen" mamma att fira men det gör mig inget på ett annorlunda vis.

Mina barn har firat mig och för mig så är det allt, jag tycker dock att varje dag är morsdag men att få en dag i almenackan gör ju saken inte sämre ;)

Att få blommor och teckningar och en massa mys är underbart, idag då lite extra då det snart är dags att styra bilen emot Uppsala.

Så till alla er mammor där ute, kram till er och ta hand om er och era barn, vi är ju mammor för resten av våra liv men passa på när dagen är vår ;)

Ja denna natt vart lång, fick ett samtal som gjorde att större delen av natten spenderades i telefonen.

En vän ringde, en person som jag inte har pratat med ja jag vet inte hur länge men denne kände just nu att jag var den som h*n ville prata med.

Vilket gör mig jätte glad, för även om vi inte pratat ja på säkert över 6 månader så kände h*n att jag var den som kunde hjälpa i just denna stund.

När vi avslutat vårat samtal i morse så snurrade mina tankar vidare på vad jag har upplevt, vad som format mig till den hårda personen som jag är idag när ngn nämner just detta för mig. Inte hård för en person som nu min vän, utan emot de personer som hotar, hotar med syftet att såra, bara för att man vill att man ska "dalta" tassa på tå runt.. Men nu tar vi det ifrån början!

Vännen som ringde hade just fått ett besked om att en som denne älskat just tagit sitt eget liv.

En person har mått så dåligt att den inte har sett ngn annan utväg än att ta sitt liv för att undkomma.

Jag har själv aldrig varit i den situationen där jag har behövt vara den som blir kvar, den som ska bearbeta sorgen och få vetskapen om att ngn i min omgivning mått så dåligt att denne inte har kunnat berätta, velat berätta att den har kommit så långt i sitt tänkande och att sedan utföra i resultatet att ta sitt eget liv.

För jag tror att personer som kommit till den svarta gränsen verkligen inte ser eller tro sig ha en annan utväg.

Detta gör mig både arg & ledsen. Ledsen för att den personen lever i ett sådant "mörker" att det inte finns en livlina kvar ett stödja sig på.

Arg för att jag har levt i hela mitt ungdomsliv och en bit till med hoten om att ta livet av sig, av människor som bara säger det för att man sk må dåligt, de vill att man ska "gå på äggskal" runt dem, de har aldrig haft en tanke på att verkligen gör det, utan det är hot, hot för att få andra att må dåligt.

Vilket idag har gjort mig kall, så kall att jag säger- Ja men gör det då! Men jag tänker inte gå på din begravning!

Och att det har gått så långt att man säger så det känns inte heller rätt, men när man så ofta som jag har fått höra- Jag ska ta livet av mig, du älskar inte mig mm så trubbar det av en! Jag skulle ALDRIG tex utsätta mina barn eller andra i min närhet för dessa ord bara för att jag vill ha ngt eller vill få dem att må dåligt! Jag hoppas verkligen att de heller aldrig kommer att utala dessa ord som ett "hån" emot andra eller slänga ur sig dessa ord bara för att såra, för att få ngn att må så dåligt att denne stannar fast den inte vill!

Men jag ser lite på det så här, att en person som slänger ur sig att denne ska ta livet av sig, tar tex tabletter för att hota som de sedan spottar ut för att sedan säga - Hur dum tror du jag är?

Eller står med kökskniven och viftar och säger , jag ska skära mig... För att sedan lägga tillbaka kniven i kökslådan och nöjt gå därifrån då deras vilja vann...

Eller säger att de ska ta sitt liv för att man inte älskar dem längre tex i ett förhållande, det är dessa personer som får mig att bli så förbannad, det är sådana personer som jag tyvärr har haft i min omgivning i större delen av mitt liv. Men jag kan ju bara till lägga att de inte gör det idag och nej de har inte tagit sitt liv, de lever och jag gissar fortsatt att hota med det, för jag tror att har man lagt det i sin repotoar så ligger den kvar där.

För jag tror att personer som verkligen vill ta sitt liv säkert har sagt det vid ngn tillfälle, - Jag funderar på att låta mitt liv ta slut, men att det kanske inte har uppmärksammats som ett rop på hjälp.

Det är inte dessa personer som använder det som ett slag ord utan ett verkligt rop på hjälp, de smyger in det i ett samtal, små ord som antagligen inte märks, små ord små ledtrådar, men tyvärr så små att de i omgivningen inte märker det.

Eller så säger de inget alls utan en dag så finns de bara inte kvar hos oss.

Jag kan på ngt vis förstå men ändå inte. Jag har aldrig mått så dåligt, har aldrig sjunkit så lågt. Och jag hoppas verkligen att de i min omgivning, barn, vänner, bekanta , familj vet att jag alltid kommer att ha en öppen dörr, ett öra att lyssna med när de mår dåligt. Men jag kommer aldrig att tolerera hot om att ta sitt liv bara för att att fiska efter sympati, då kommer man att slå i väggen....

Det jag faktiskt inte kan förstå är varför man gör så?

Hotar om att ta sitt liv för att få ngn annan att må dåligt, för att såra, för att få som man vill, varför vill man såra en annan person som man to.m säger sig älska, när man i själva verket bara gör det för att vara elak!

Varför???

Jag lider med min vän idag, denna har förlorat ngn i sitt liv, ngn som inte såg en annan utväg, som inte kände att livet var värt att leva. Jag känner med dennes familj, de har mist ngn , en person de aldrig kommer att få se le igen, aldrig höra dennes röst... En situation så på ngt sätt obegriplig att jag har svårt att sätta ord på den..

Jag är bara så otroligt tacksam att jag fick vara den peronen som h*n ville prata med i natt, att jag var den på ngt vis tryggheten, den peronen som h*n kände kunde ge det stöd som behövdes, det örat som kunde lyssna och säga det som kanse de som lever närmare inte kan.

Ja idag ringde läkaren, hon ville bara höra sig för hur jag mådde och berätta att hon kanske inte hinner träffa mig på måndags morgon då jag troligen kommer att rullas in tidigt.

Jag skrivs ju in redan på söndag...

Men om det var ngt jag undrade över så skulle jag höra mig för med skötersorna på avd så skulle de ringa hennes mobil och jag skulle få prata med henne.

Det kommer att vara 2 läkare med vid ingreppet, hon och en kvinnlig till.

Hon ville även berätta att om det första ingreppet inte lyckas så kommer det att bli ett större , de kommer att som jag säkert tidigare har berättat att ta bort äggstockar, livmoder, körtlar och en del av insidan av slidan, de vill ta bort med så stora marginaler som möjligt för att vara på den säkrare sidan.

Vilket jag är glad över! Men nu börjar det på ngt vis kännas verkligt, jag har svårt att sätta ord på det men nu börjar jag känna mig stressad

Jag vet att det är en mindre op men det är ändå ngt som jag inte har kontroll över vilket skrämmer mig lika mkt som själva operationen.

För att lämna ut sig i den här utsträckningen gör att man oroar sig för så mkt annat, jag vill ju ha kontroll på allt, speciellt när det gäller mig och de mina...

Och i det här har jag ingen kontroll alls..

För hur man än vrider på det så ska man sövas och de ska skära längs med kroppspulsådern och som sagt, allt kan ju hända även om det är en rutin op.

Jag försöker att se positivt på det hela och att det kommer att gå bra men när läkaren ringer för att kolla hur man mår en fredags eftermiddag gör att man blir lite skakig...

Verkligheten gör sig påmind..

Jag försöker verkligen att vara mitt "normala" jag men nu blir det allt svårare, man är inte på hemmaplan och tankarna har ju en förmåga att springa ifrån en , blir arg, ledsen & frustrerad på mig själv att jag inte kan styra det bättre!!

Vill inte gråta eller belasta ngn annan med mina tankar utan kör på som vanligt.

Jag är otroligt glad att jag har haft att göra fram tills nu men nu börjar känslorna komma i kapp mig...

Så nu slänger jag ut det här, inte för att få en massa sympati utan bara för att få det ur mig på ngt sätt, det är lättare att skriva ner det än att prata om det,jag tycker om att prata i övrigt, men inte om just det här inte med de som jag vet älskar mig och håller mig nära, speciellt idag, nu ligger tårarna hela tiden och tryter...

Vill inte åka hemifrån, vill inte opereras, vill inte be om hjälp, vill inte vara sårbar!!!

Jag är bara så otroligt tacksam för familjen och vännerna, men jag som person, vill gärna inte vill belasta dem, ja jag vet att det är ju det man har dem till för, men jag vill klara mig själv! Jag är ju vuxen, men känner mer för att ställa mig och stampa med foten som ett litet barn som inte får sin vilja igenom..

Men just nu så rasar det för mig, och jag blir så blir så frustrerad..Ledsen...Hjälplös

Satt i går kväll och pratade med sonen, om både ditten och datten.

Men så ramlade vi in på appar till telefonen, jag har ju tydligen inte så många..

Men jag förklarade då att jag inte riktigt förstår det här med appar så jag klarar mig utan =)

Men mamma... Den här och den här och... ja ni förstår, han är ju i den ålderna där tekniken bara ska finnas , jag kliar mig bara i huvudet...

Men som sagt har ju aldrig varit ett teknik freak *s*

Men det jag tycker är så otroligt är hur mkt appar det verkligen finns för våra liv ( telefoner)

Det är tränings appar, bank appar, musik appar, foto appar, spel appar, ja huuuur mkt som hellst.

Men behöver vi verkligen alla dessa? Ja tydligen för annars så hade de väl inte funnits, eller??

Så jag satte mig och googlade på "appar" bara för att få mig ett litet hum om vad , när och till vad vi använder dessa appar.. Och det var en del kan jag ju bara tala om, hittade to.m listor på vilka appar som var et "måste" och vilka som var ett "nono"..  

Men en rolig app som jag hittade var Photo Gorge 2,där kunde man kunde redigera sina foton både hit & dit och så fick man se bilder som inte blivit som det kanske var tänkt ifrån början, man kan säga att ägaren till bilderna gjort en blunder med sitt redigerande *s*

Skrattade gott åt vissa för de vart väldigt fel, men är vi kvinnor verkligen så fåfänga att vi måste "fixa" våra foton innan vi ska dela dem på tex Twitter, Instagram, Fb, bloggar mm.

Är vi verkligen så rädda för att visa oss som vi är?

Jag menar, om jag "fixar" ett foto på mig själv där jag tar bort 20kg, och så lägger jag upp det på fb eller i min blogg eller instagram, skulle inte de i min omgivning undra hur det kan komma sig att jag är så smal på bilden men i verkligheten så är jag en elefant? 

För det första så skulle ju jag skämmas, för det andra så skulle inte jag göra det, jag ser ut som jag gör och det får jag stå för!

Men jag har ju kommit så pass i livet att jag står för min vikt, men dessa unga tjejer, vad är det vi lär dem egentligen? 

Unga tjejer som redan är smala och ser bra ut, varför är deras självkänsla så dålig att de måste fixa sina foton innan de läggs ut?

Jag kan förstå på ngt vis tränings apparna, jag förstår bank & spel appar, ja to.m foto apparna men det fanns ju miljoner...Kändes det som iaf *s*

Men vad gör man med alla dessa appar? Jag har ju ett par men det är nog de vanligare, bank,fb, kalender,google & en spelapp ja då har jag inte räknat upp de som redan finns i telefonen men inte ens de använder jag speciellt.

Men som sagt oteknisk.se

Har ni några favorit appar? "Måste" appar?

Dela gärna mer er om vad och varför, skulle vara kul att få läsa era synpunkter på denna app "värld"

Ja nu är jag helt slut..

Det är mkt som ska ordnas innan måndag..

Så Idag styrde Melody och jag bilen emot valbo för att träffa Anette, vi planerade lite inför kommande vecka och så skulle ju Melody ha fotbollsskor plus att det är dags för kalas och en present inhandlades, fy vad det är svårt att handla till barn som det inte leks med så ofta, man vet ju inte riktigt vad de leker med eller tycker om ...

Men nu har vi iaf införskaffat skor, 2 par till strumpor och även ett par shorts till.

Fast denna gången stod inte vi för notan utan Farmor & Farfar =)

Tack så mkt!!

Ja en fika med Moster/ syster Anette hans det oxå med då hon var upp för att fira en födelsedag =)

Melody är så imponerad av hennes långa blonda hår, ngt som hon har haft i alla år som jag kan minnas *S*

Försökte att få ett "normalt" foto på Lill Lärkan  med sin moster men hon kan bara inte vara "normal" på ett foto, det ska fixas och trixas och göras grimaser... En riktig spexare

Ja det är mkt som ska planeras innan jag åker, för det kommer ju inte att rulla på här hemma utan mig ( tycker iaf jag) Men jag vet att det kommer att gå hur bra som hellst!

Men man vill ju vara oumbärlig ;)

Hämtning av mig blir av Anette så Mattias slipper ta ledigt ifrån jobbet plus att han hatar att köra bil, jag är ju inte som alla andra då jag har sagt nej till att han ska komma och hälsa på mig på sjukhuset, tycker det är onödigt med bensin kostnad och att släpa med barnen, ja jag vet knäpp. Men pappa & Anna-Lena kommer och hälsar på och så även Anette, de bor ju närmare, Så jag klarar mig, tänkte ju inte bli liggandes längre än till onsdag ;) Förhoppningsvis så kanske jag får åka hem redan på tisdagen, men det återstå att C.

Nu ska vi äta middag för att sedan planera inför de dagar då jag inte kan styra och ställa mer än över telefonen, hur ska det  här gå utan mig på hemmaplan *s*