Jag vet att jag är lyckligt lottad när det gäller min man, även när det gäller mitt X.

Men att få se det i skrift hos ngn annan gör att man blir extra glad att det finns de som ser honom för den han är!

Visst har vi haft våra duster, vilka har inte det i ett förhållande?

Visst jag har packat en väska för att komma ifrån men det var i början av vårat förhållande, för de känslor som jag har för Mattias skrämmer mig i bland.

Mattias säger vad han tycker och tänker många gånger faller det inte i god jord, speciellt inte hos de som tycker att han ska styras eller göra som de säger.

Men sådan är han inte, han ifrågasätter och vill han inte så säger han ifrån.

Jag har även fått det tilldelat att han manipulerar mig och tyglar mig, men det håller många som då känner mig inte med om, för de som känner mig att jag ofta går min egen väg och låter mig inte styras av ngn. Jag gjorde i yngre ålder men inte nu!

Kan säga att känner man även Mattias så ser man nog att det är jag som styr och ställer i de större dragen här hemma ;)

Mattias tillåter mig att göra mkt men inte allt ;) Skaffa hundar utan att fråga han, hir många karlar skulle tillåta det?

Ja de är nog lätträknade, nu älskar han våra hundar men han önskade kanske inte just 3st *s*

Men det är min hobby och den fortsätter jag med, jag har ju iaf minskat på storlek och antal när det gäller hundarna..

Min stora syster som inte känner Mattias så innerligt men har träffat han några korta svängar, har ändå fattat sig en liten uppfattning om hur han bryr sig om mig & barnen.

Och är det inte så det ska vara?

Så hon bloggade om det, vi blev så glada över de underbara orden så jag tänkte länka i min blogg till hennes inlägg.

http://itismadeby.bloggplatsen.se/2015/07/26/11145619-min-lilla-syster-ar-otroligt-lyckligt-lottad/

Här hade vi lite av en sovmorgon ( om man inte räknar med att jag var vaken mellan halv 3 & 6 i morse) Vi sov iallafall till kl 8, så nu sitter jag vid köksbordet och bloggar medans mannen och dotterna ska baka, vi har inte ätit frukost än men de ska baka, en banan kaka..

Ehhh ja vad ska man säga?

Inte en familj som andra *s*

Men som sagt gott blir det nog iaf till efter lunchen, som i sin tur inte är planerad men det är ju söndag och klockan är ju inte så mkt så tiden finns ju.

Så har ni några tipps på en lättlunch bara att dela med er =)

Här regnar det så det blir nog en del inne aktiviteter, städa, slappa, tvätta en maskin med tvätt, ja vanliga inne sysslor =/

Men så fort ett uppehåll visar sig så ska hundarna ut på sin långtur för oavsett väder så ska de ha sig en långtur, ibland utan samtycke ifrån deras sida då regn & kyla inte är favorit vädret.

Men det är mysigt att gå när det regnar tycker jag, plus att det inte är så många ute.

Men risken är nog stor att det blir mannen som får ta långpromenaden idag då jag inte riktigt mår topp, hade lite käningar i natt vilket gjorde att jag var tvungen att ta suppar för att få det at släppa =(

Men nu ska väl även jag sparka igång dagen...

Så var denna veckan redan vid helgen =)

Veckorna går så otroligt fort tycker jag men det är ju både en nackdel och en fördel, fördel för de som längtar till snö och vinter nackdel för oss som vill ha värme och sommar en aningen längre, fast jag vet inte om vi kan kalla denna sommar för sommar men så är det med svenska sommar...

Just nu är himmlen blå och det är varmt och skönt fast det är ju utlovat regn hela helgen så det är väl till att passa på att vara ute nu på morgon sidan och ta vara på de sällsynta solstrålarna.

Melody och jag har inga planer för dagen då Mattias jobbar, vi tar det lite som det kommer har vi sagt.

Till kvällen oavsett regn eller inte så ska vi grilla, är så glad över den stora altanen på baksidan som gör att vi kan stå under tak och grilla om det behövs.

Melody har tappat ytterligare en tand vilket gör att hon inte har så många kvar att tappa, det är nog bara "tugg" tänderna i bak som ska loss nu =)

Hon tror inte längre på tandfen men tanden ska fortfarande läggas i ett glas med vatten och vipps så ligger det en "guldpeng" i stället för tanden dagen efter =)

Hon vet att det är vi vuxna som byter men det är en tradition säger hon och vill fortsätta med det så då gör vi så.

Nu dags att fortsätta dagen, så hoppas ni får en bra dag och att solen fortsätter att skina!

Ja varför skaffar vi oss barn?

Jag vet varför jag har skaffat mig mina, men jag måste vara ärlig att säga att jag ibland undrar varför vissa skaffar sig barn, de svär och slår och bråkar konstant med sina barn, hur går tanke banan då?

Visst bråkar och skäller jag på mina barn men det är ju oftast " städa" "borsta tänderna" "läxor" ja ni förstår vad jag menar.

Men hur tror man att livet ska bli när man beslutar sig för att sätta ett nytt liv till världen? Ett liv som man faktiskt har ansvar för i de närmaste 18 åren, ja efter med, men kanske en aningen mindre i ansvar =) 

Tror man verkligen att livet ska fortsätta som det gjorde innan? Att man inte kommer att få göra ändringar i sitt liv?

Båda mina är planerade, men jag säger inte nu att de barn som blir till som små "olyckor" inte älskas lika mkt! För jag vet de som planerar men sedan på ngt vis vaknar upp och säger nej det här var inte som jag tänkt mig!

Men kan man verkligen lägga skulden på barnen?  NEJ!! Och nu pratar jag inte om vuxna barn utan om de under myndighets gränsen.

För visst lägger vi större ansvar på de "myndiga" barnen , men det innebär inte att vi som föräldrar släpper dem om de trampar fel i livet.

Det är ju faktiskt vi som vuxna som satt dem till världen, så då måste vi ju ta vårat ansvar!

Ett barn blir inte "bättre" än den uppfostran vi vuxna ger, man kan inte begära att en 6åring ibland ska veta vad den ska göra om inte vi som förälder har visat eller talat om hur man ska göra.

Att skrika och slå är absolut inte rätt metod!

Visst testar alla barn och visst finns det gränser men det finns absolut inte ngt som ger en vuxen rätt i att slå!

Regler och rutiner innebär inte att vi älskar våra barn mindre!

Idag är det mkt mer bokstavs kombinationer än vad det har varit, varför då?

Ja vi alla har väl våra teorier, jag har mina och ni har säkert era men det är ngt jag tänker sticka ut hakan med senare.

Jag älskar mina barn så mkt att det gör ont, jag visste verkligen inte att man kunde älska ngn så mkt!

Jag gråter i stillhet om jag vet att de inte mår bra, jag lider när jag ser att de lider, för hur kan man göra ngt annat som förälder? 

Jag som många andra ser hur vissa föräldrar sliter och slänger med sina små barn, tex sätter dem emellan vid en skilsmässa, hur de använder barnen som ngt sorts bytes vara " Visst älskar du mamma mer än pappa". 

Hur många föräldrar bara rycker på axlarna när det kommer till skolarbeten, det är upp till lärarna hör jag ofta.

Det kan jag absolut inte hålla med om, det är upp till oss föräldrar att se till att våra barn sköter sig i skolan, att de visar respekt för andra!

Visst har vissa det svårare än andra men hjälp finns att få, men släpp aldrig kontrollen! Oavsett hur ensam man tror sig vara eller hur tungt man tycker att det är, för hur man än vrider och vänder på det så var det ett val man gjorde!

Men oavsett hur osams vi som vuxna är så ska inte barnen komma ikläm! De ska aldrig sättas i situationen där de känner att de måste försvara den ene föräldern eller säga att de älskar den ena mer än den andra.

Lika så om man te.x väljer att gå in i ett nytt förhållande och den "nya" partnern redan har barn så ska de respekteras och få kärlek oavsett!

För mig så finns det absolut inget som heter "Mina barn & andras ungar" i ett nytt förhållande!

För lika så här så gör du som vuxen ett val, ett val att gå in i ett förhållande där det finns barn, oavsett ålder så är de individer som ska ha din respekt och ditt stöd som vuxen.

Jag hoppas att mina barn kommer att växa upp till skötsamma och kärleksfulla vuxna, att de förstår varför man har tjatat och tagit beslut som de vid tillfället har gjort att man är världens elakaste mamma...

Att allt vi som föräldrar har gjort som är för deras eget bästa.

För min värsta mardröm är att tappa kontakten med mina barn, att de en dag säger att de inte vill ha mig i sitt liv pga ngt som jag som förälder har gjort, ngt som har sårat dem så pass mkt att de inte vill ha mig som mamma mer..

Jag hoppas att den kärleken som de har för mig idag ska hålla i sig och växa sig starkare! För att inte få vara behörig i sitt barns liv måste vara .. ja ord som inte går att beskriva.

Men visst finns det , det förekommer i så många skeden och i en sådan stor utsträckelse att det gör ont, för det borde ju inte förekomma..

Visst blir man osams, men att tappa kontakten så med det liv man satt till världen det är ofattbart.

Vems fel är det att det blir så? Mitt som förälder? Eller är det barnets?

Kommer man till den gränsen så kan jag tycka att man som förälder nog bör ta sig en funderare , för det är ju vi som den äldre generationen och formaren av det liv vi gjort som faktiskt ska föregå med det bättre exemplet!

Jag hoppas att jag kommer att ha samma kontakt med mina som jag ser att min syster Anette har med sina 2 flickor,  kärleksfullt, stödjande och nära. 

För det är ju ändå det vi strävar efter eller hur?!?

Men hur är det då när barnen blir vuxna, när de flyttar hemifrån, hur mkt kan man lägga på dem då?

Jag ser det så här, visst är de myndig, men de är fortfarande barn och det är vi som föräldrar som ska föregå med det bättre exemplet.

Får vi som "äldre" verkligen begära att de ska göra som vi ? Nej det tycker inte jag, för har vi gjort vårat "jobb" rätt så kommer det oavsett vad det är att lösa sig.

Ger vi kärlek så kommer vi att få kärlek, ger vi förtroende så kommer vi att få förtroende.

Men har vi inte gjort det rätt så kommer det att visa sig.

Man kan självklart inte alltid styra vad som händer under livets gång men mkt kan man ändå ta vara på, dirigera i den riktningen som man vill gå.

Älska dina barn och låt dem alltid veta att du finns där, låt dig aldrig vara bättre och ofelbar, visa att även du som vuxen gör fel och misstag, visa dem livet och allt som finns däri.

Lär dem värdet av kärlek, pengar & familj.

Onsdagen är ju dagen som även kallas lill lördag, varför gör den det?

Jag vet iaf att det är dagen i mitten om man jobbar måndag - fredag =) Då är det bara 2 dagar kvar till helgen.

Eftersom jag inte vet så gör jag som alltid , jag googlar =)

Och så här står det på Wikipedia:

- Onsdag är den veckodag som kommer efter tisdag och före torsdag och kallas ibland "lillördag". Ordet kommer ifrån "piglördagen", vilken inföll på onsdagar, det var då pigan enligt traditionen hade ledigt eftersom hon inte fick vara ledig på den riktiga lördagen. Enligt äldre uppfattning veckans fjärde dag, men sedan internationell standard infördes 1973 räknas onsdagen som veckans tredje dag.

-Onsdagen är i Norden uppkallad efter den fornnordiska guden Oden.

På latin heter onsdagen dies Mercurii, det vill säga Mercurius dag. Oden jämställdes nämligen med den romerska guden Mercurius.

Oden är den ene krigsguden och den äldste, främste och visaste av asagudarna.

I tyska dialekter undantränges ett äldre Wodanstag av Mittwoch (veckans mellersta dag) på 900-talet, och kom senare att bli allenarådande inom tyska språk. Troligen lånades namnet från det ryska namnet på dagen, sreda.

Tänk så mkt det egentligen finns att lära om man verkligen vill, onödigtvetande kan tyckas men lite roligt är det =)

Våran onsdag har gått i vilans tecken, Melody är sjuk, feber och förkyld, jag blir trött för minsta lilla och Mattias tar igen sig efter 2 jobbedagar som varit tunga direkt efter semestern.

Ja de vanliga sysslorna som städa, långpromenaden med hundarna och ngn maskin med tvätt vart gjord men sen inte mkt mer.

Men måste man göra så mkt mer? Finns det verkligen ngt som heter måste? Ja jobba är ju ett måste för att få in pengar, städa, nja kanske inte ett måste men det är ju ( iaf för mig) trevligare att bo i ett rent hem, men det är ju upp till var och en hur man vill ha det hemma, men lite "skit" i hörnen har ju ingen dött utav, men hur lite är lite?

2 av semester dagarna spenderades i Danmark på Legoland.

En glad och spänd Melody såg fram emot detta.

På väg

Här har hon tagit körkort =)

Hotell rummet

På väg hem, en trött men belåten tjej

När dotter och mannen var nere i Tomelilla så är ju Tosselilla en självklarhet.

Vädret visade väl inte sin bästa sida, dock inget regn men dt var heller ingen direkt värme, men det stoppade inte Lärkorna, det roliga var att de fick även med tonårskusinerna =)

Det klättrades, cyklades, karuseller åktes och även gocarts =)