Alla inlägg under april 2015

Av Jenny - 30 april 2015 10:41

http://itismadeby.bloggplatsen.se/2015/04/30/11084892-nar-man-behover-sin-mamma/

                                         




ANNONS
Av Jenny - 30 april 2015 09:21

Ja idag är det valborgsmässoafton.

Man kan ju ibland undra vad det är vi egentligen firar, ja då förutom Kungens födelsedag, för idag för er som inte vet det så fyller våran kung år =)

                                               

Men varför firar vi valborg?? Jag har aldrig riktigt förstått varför så jag tog mig tiden att googla lite.

Så här står det tex påWikipedia


*Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandsvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien, Slovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj.

Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga valborg.


Valborg blev helgoförklarad den 1 maj (som sedan firades som Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens denna dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man att häxorna på Valborgsmässonatten mellan den 30 april och den 1 maj red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bland annat genom scenen "Walpurgisnacht" i Goeths Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap.

För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen med rop, skott och horn och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder. Valborgskulten, som uppstod efter hennes död år 779, kom i hög grad att handla om skydd mot häxor och onda andar.


Idag är väl valborg mer att välkomna våren, att släppa ut kossorna på grönbete, än vad det handlar om Häxor & Helgon.

Jag vet inte riktigt, men valborg för mig är en helt vanlig dag, inget speciellt, att titta på en stor brasa i ett par timmar, lukta rök , veta att kanske det likker en stackarns igelkotte under denna stora brasa, nä vi hoppar över det.

Vi tar en helt vanlig familjedag ist, grilla och bara rå om varandra och njuta av en extra ledig dag =)


Så här händer det inte så mkt idag, får främande av en vän som dykt upp i ett senare stadie i livet, men man ska aldrig sluta förundras när dessa vänner kan dyka upp =)

För idag firar ju även denna underbara kvinna & hennes man 12 år tillsammans & 2 år som gifta.

Så GRATTIS Liselott & Morgan, ni har nu stått ut med varandra så här länge så nu finns ingen återvändo ;)


                                                  


 





ANNONS
Av Jenny - 29 april 2015 13:57

Ja som många av er har förstått så har det inte varit riktigt ok med mig.


Nu har jag fått provsvaren och känner att jag behöver få det ur mitt "system", så det är så här..


För ca 3 veckor sedan var jag på den vanliga cellprovs tagningen som vi kvinnor tar vart 3je år, sjuksystern där hittade då en knöl vilket gjorde att hon remissade mig till Gyn på Gävle sjukhus.

Jag åkte dig och fick snällt krypa upp i den där inte så trevliga gynstolen igen där läkaren då skulle ta en del tester och ultraljud mm,kan ju bara tala om att jag låg där i 25minuter med benen i vädret, det han hittade var en knöl som var lika stor/ liten som en golfboll på min livmoder, det han då kunde säga var att det var cancer... Där slutade jag sedan att höra vad den lugna & trevliga dotorn sa, jag hörde bara cancer & det är ett ord man inte vill hör, det slår luften ur en...Så jag åkte hem med diagnosen livmoderscancer...


Men det jag iaf hörde var att jag skulle få tid till röntgen inom en vecka och sedan vidare efter det till Uppsala för operation..

Men det som snurrade i mitt huvud just då var cancer...cancer... Jag har cancer...

Jag var dit på en torsdag, på måndagen efter kom det en kallelse till magnet röntgen fredagen den 24/4

                                                  
          

Nu hade det börjat att sjunka in och jag är så otroligt tacksam över att ha ett sådant starkt kontaktnät, de har verkligen varit ett stort stöd runt mig, gamla som nya vänner har verkligen visat att de finns kvar när ngt sådant här dumpas på en, men jag måste ändå säga att det var otroligt skönt att ha storasyster Anette vid min sida, hon är otroligt lugn och har ett stort hjärta och stora öron, nu menar jag inte stora öron så, utan hon lyssnar och svarar när jag bubblat ur mig allt & inget.

                                                  
    

Det är ju ändå familjen, så jag är otroligt tacksam att hon tagit klivet in i mitt liv igen!

Mina vänner har varit så otroliga i detta så jag är så tacksam, även om det inte är en farlig del av just sjukdomen cancer så är det ändå tuft! Och jag är ingen lipsill om man nu kan uttrycka det så, men det här slog undan fötterna på mig.. Ja även på Mattias.

Han tog det nog till viss del hårdare än mig, jag körde lite på stilen

- Det löser sig, tog det nog inte riktig till mig..

När det sedan på tisdagen damp ner ytterligare en kallelse till röngten så vart det lite jobbigare, för det skulle ju bara vara en...

Att det sedan stod att jag skulle in redan Onsdagen den 22 gjorde ju inte saken bättre, det gick fort, vilket gör att den där lilla gubben på axeln gör sig hörd..

                                                  
             


På fredagens töntgen så sa de till mig att de skulle skicka svaren till min läkare inom en vecka och att han sedan skulle kalla mig för att berätta om provsvar & röntgen svar.


I måndags ringde de och talade om att jag skulle få komma in idag ( Onsdag)för att träffa läkare och få svar, så ned i brevlådan damp ytterligare en kallelse....Så nu på fm så var jag & Mattias in för att få höra "domen"

Kan ju bara tala om att de vet hur de ska skrämmas...In traskar nämligen 2 läkare & 2 sjuksystrar..Jag trodde allvarligt att min sista stund var kommen...

Men så är iaf inte fallet, Cancern har inte spridit som mot körtlar eller nedåt "skrutten" så det var en "bra" prognos.

                                         

Man kunde iaf göra det här på 2sätt, ta bort en bit eller hela livmodern, för min del så var det hela livmodern som ska tas bort. Han sa ett fint namn på den operation men det namnet kommer jag inte ihåg..



Så nu väntar jag på kallelse till Uppsala för ytterligare en provtagning som de gör när jag är sövd ( om jag förstod det rätt)  öronen fungerade tyvärr inte så bra efter det faktiskt possitiva beskedet, men vi , både jag & Mattias försökte att lyssna..Men vi vart nog båda så  panik slagen när det trampade in 4 personer i rummet med vita rockar & butter uppsyn..

Sedan kommer det ytterligare en kallelse som innebär operations dagen. Det innebär att jag kommer att bli liggandes några dagar där för att sedan få strålning  ett tag efteråt & sedan regelbundna kontroller i 5års tid.


Jag är glad att de inte hittade ngt större eller ngn spridning, men för mig är detta stort även om det inte är en strörre cancer, men det låter iaf illa....


Nu ska vi bara landa och bearbeta/ smälta det här. Jag har fortfarande inte berättat för barnen men det kommer vi att göra längre fram.

Så nu ska jag läsa på lite men i första hand ringa och fråga de sköterskor som sitter i det där lilla rummet på Gävlesjukhus, de som har svaren på de frågor som kommer att poppa upp vart efter resan går.











Av Jenny - 29 april 2015 07:22

Ja det kan man säga att jag vaknade upp som i morse...

                                                


Att folk inte kan respektera!! Att anklaga mig för att vara elak mot mina barn..Mmmm, men att sedan själva sätta barnen i sådana situationer där de mår dåligt är för mig ofatbart!!!!

Varför inte sätta barnet i just det här fallet min dotter i första rum, inser de inte hur illa ni gör henne?!?!


Så inatt var det dags för mardrömar igen, jag & Mattias hade redan räknat ut att det skulle komma... Stackarns tjej!

Hennes första ord när hon kom in till oss var - Mina dröm fångare fungerar inte.

Hon har nämligen 3 drömfångare på sitt rum som hon har fått av sin faster Therese ( som gör dessa)

Av just den här anledningen, att fånga onda drömmar innan de når henne... Men inatt fungerade de inte =´(

                                                   

Ja jag är ARG!!!!!!! Att slänga ur sig både det ena & det andra om mig..Fine jag köper det, hata mig öppet på bloggar, snacka skit, sprid dynga , social anmäl mig igen, önska att jag inte fanns, ja fortsätt som det görs idag, men tänk då oxå på hur mkt längre bort mina JA MINA barn kommer ifrån ER!!!!!!

Jag kommer ALLTID att sätta mina barn i första rum, men det är ju ngt som för er är helt ofattbart, för ni vet, med handen på hjärtat inte hur man har ett sunt & normalt förhållande till era egna barn!!

Så nu ber Jag Er, tänk på vad ni utsätter denna lilla tjej för!! Ja vad NI utsätter henne för!!

Ni får respektera mitt beslut för jag kommer alltid att veta vad som är bäst för mig & min familj, den familj som faktiskt är MIN inte Er!!

Ni är inte inräknad och som det ser ut just nu så kommer det inte att bli ngn ändring på den fronten på länge, och i skrivandets stund ALDRIG!!!!!!


Ni sitter och säger stackarna barn, hur fel jag gör i allt, men är det som ni gör verkligen så rätt?

Är det ett sådan sunt sätt som ni har? Hur ser det verkligen ut? Är jag verkligen så dålig som ni säger att jag är??


Nu har jag fått ur mig en del av min ilska, tack för det bloggen =)

Nu iväg med barnen till skolan och sedan iväg till Gävle om jag ska hinna i tid till 9......


Av Jenny - 28 april 2015 07:37

Ibland blir det bara inte som man tänkt =)


Jag hade ju som sagt planerat en liten kidnappning av en god vän som fyller år i morgon men den kidnappningen får skjutas upp en dag då jag fick en kallelse till ett "möte" på onsdags morgon...

Ja vad ska man säga, jag ska inte planera in skoj, för jag borde vet att mina planer kommer att gå i stöpet..

Inte direkt första gången *suck*

                                                  
 

Men det är "mötet" får jag inte missa så det är bara snällt ta mössan i handen och traska iväg, eller rättare sagt åka i väg till, då det är i Gävle...

Jag hoppas bara att det går fort! För jag och sitta ner en längre stund går inte riktigt i hop.

Men förhoppningsvis så går sådana här saker fort!!! Kan ju tyckas att det inte finns så mkt att gå på, men vem vet...

Så den lilla blå faran kommer att styra nosen emot Gävle på morgonen sedan får vi se hur resten av dagen utformas??

                                                  
               

Men vad händer i dag då? Nja inte så mkt faktiskt...  Ska plocka i hop lite papper så det är klart till i morgon sedan så står långpromenaden med hundarna på schemat.


Idag är det en sådan där dag när man känner för att göra just ingenting men man har en del som måste göras, så frågan är..Skuta upp det till en annan dag eller ta tag i det idag?

I-landsproblem kan man kalla det, för det finns ju inget som inte kan vänta =) Meeen jag borde....


Barnen har cyklat iväg till skolan så nu är det bara jag och knorrsvansarna kvar, så jag borde kanske passa på att göra det där rycket som jag vet måste göras eller så gör jag bara tvärt om....


                                                






Av Jenny - 27 april 2015 11:36

Jag fick för ett par år sedan en kommentar ( som i sin mening var för att håna/ såra) men jag tog det inte riktigt så.


-Jag vet att ni var ensamma i jul....


Den där kommentaren har jag funderat på många gånger, vadå ensamma? Ensam är för mig en person, en människa, det för mig är ensam.

Det året var det Jag, Mattias, Melody & Anton..Vi var 4st personer, är det ensamt?

För vissa kanske ja, men för oss så är det ju familjen.

Visst vi har inte en stor släkt, vissa bortvalda, andra bor för långt bort. Men vad gör det?

Är det mängden med personer man omger sig med på julafton som räknas? Eller är det kärleken till de man har runt sig på själva julafton som räknas?


Visst är det kul när man är många, men det kan faktiskt vara skönt att bara vara med de just närmaste ifamiljen.

Det är ju så mkt stress idag runt jul & Nyår så det är inte "fel" att bara få rå om de närmast sig, iaf för min del.

Vilket jag bara kan utgå ifrån.

För jag menar, varför ska man inte få välja vem eller vilka man vill spendera högtiderna med?

Dagen blir ju bara vad man gör den till eller hur =)

Så om vi är 30 eller bara 2 på julafton eller nyår eller födelsedag, varför ska just det vara fel?

Visst finns det de som inte har ngt val, de har ingen att fira högtider med, ja dessa kan man kanske kalla ensamma, men om man gör ett val, är man då ensam?


Vi har ju skapat oss en egen jul tradition, för alla gör vi ju olika!

Vi tex börjar morgonen med att åka till badhuset, där är det massor med familjer, vi träffar varje år samma familjer, vi har pratat om varför vi spenderar fm på badhuset. Svaren har varit nästan lika.

-Det tar pressen av barnen & föräldrarna. Barnen kan slappna av och få leka och vi vuxna kan koppla bort lite av den stress som har varit innan jul =)

Vi brukar vara där mellan 7-11, sedan åker vi hem och äter det kalla =) Ja ni vet, sillen,skinkan, rödbetssalladen, ägghalvorna mm. Det ända som vi gjort klart innan är ju att koka potatisen.

Sedan får barnen göra vad de vill, Tomten kanske kommer före Kalle Anka ngn har han kommit efter, men i år tror jag iaf att han inte behöver svänga förbi oss utan kan koncentrera sig på de yngre barnen ;)

Fast vem vet, det kanske kommer en Storviks Tomte i år igen =) Bara för att dela ut klapparna ..


                                  

Vid 2 så brukar vi ta det varma, ja spjäll, Jansson, omelett mm , för att sedan landa väldigt mätta & belåtna framför Kalle Anka.

Så jag vet faktiskt inte om vi kan kalla oss för ensamma??

Vi vill ju alla olika, vissa vill ha massor av människor runt sig, för de mår bäst då och det finns inga rätt eller fel, tycker iaf inte jag!


                                             

Senare på kvällen så brukar vi få främmande eller så åker vi bort och är främmande, bara är, bara umgås, barn & vuxna & hundar ! Det är så skönt, så ensamma, nej det tycker jag inte att vi har varit ... Men alla ser ju olika på saken.


För mig handlar ju julen om barnen, det är på ngtvis deras dag. För det handlar om paketen för dem, maten nja, det är väl mer vi vuxna som tycker att den ska vara så, och vad som ska finnas på just julbordet är ju oxå vi vuxna =)

För jag tror inte att det är många barn som bryr sig speciellt i vad som står på bordet utan utan mer focus på vad som ligger under granen, vi nog skulle kunna servera chiliconcarne,utan att de reagerat nämnvärt bara de får öppna sina klappar ;)

Men vad skulle en jul vara utan all den goda julmaten? Näe så ngn chili kommer det aldrig att landa på mitt julbord iaf ;)


Det jag däremot tror att alla barnen skulle reagera på är om det inte är ngn gran, för vart ska Tomten lägga klapparna om det inte finns en julgran??

Här hemma klär vi granen den 3je advent & det är barnen som sköter det , ja förutom belysningen, den får Mattias ta hand om ( muttras lika mkt varje år ).


Så jag vill nog sticka ut hakan och säga att vi inte är ensamma på julafton eller på ngn annan dag för den delen, kärleken gör oss inte ensamma, utan den gör oss starka & och styrkan sitter inte alltid i antalet =)




                       






Av Jenny - 26 april 2015 09:18

Ja det är väl det underbaraste som finns =)

Iaf när den finns, för visst kivas det men när det är lugnt så är det underbart.

Mellan mina 2 troll så skiljer det sig 6 år emellan, när de var yngre så märktes det inte på samma sätt som det gör nu.

Nu kivas det frisk emellan dem, Anton vill ju gärna hjälpa till att "fostra" Melody och det är väl kanske vid just de tillfällen som det blir som livligast..-Mamma, Anton säger...-Men Melody ..( Anton)


Detta är oftast på vardags mornar då det är dags för skola, iaf de sista 10 minuterna innan vi kommer ut genom ytterdörren.

Och att retas är ju extra kul när de får en reaktion - Mamma, Anton är på mitt rum...-Ja men du var ju in på mitt..osv

Ja ni som har flera barn kan ju gissa er till hur det låter =)

Men när de inte kivas vilket faktiskt är oftare än att de kivas då är de så gullig med varandra =)

Men visst sliter man sitt hår med jämna mellan rum, men man vet att de alltid kommer att finnas där för varandra, oavsett hur mkt de kivas idag så kommer de att hålla i hop i morgon *s*


Kanske är det fördelen med att ha en högre ålder mellan dem, eller kanske för att det är en tjej & en kille.

Men kärleken mellan syskonen går det iaf inte att ta miste på! Anton är väldigt överbeskyddande när det kommer till sin lilla syster, vilket gör att hon är detsamma emot honom =) Iaf i den mån hon kan *s*

För det finns ju inte många som inte ser med respekt på Melodys store bror när han kommer =)


Igår var det en sådan där kväll som gör att man som förälder bara tittar på sina barn & ler, ni vet det där lilla extra.


Anton hade fått ett nytt spel till datorn vilket gjorde att han ville test spela ( vilket kanske säger sig själv), men han ville att lilla syster skulle sitta bredvid och titta på, det var ett bilspel ( så nej inget skjut & döda spel!)

Men Melody tyckte inte att det var så pass intressant att hon vill sitta bredvid och titta, så Anton tyckte att hon kunde hämta in några av sina leksaker för att iaf hålla han sällskap =)

                                

Så Melody byggde en koja och tog in 3av sina lådor med djur ( hästar, hundar, katter mm), men vid just det här tillfället så var det ju helt ok för storebror =)

Så här såg det ut en timme innan Gladiatorerna startade på tv´n..

Melody slängde ur sig en fråga lite då och då ang spelet och Anton berättade, det är så kul att lyssna på dem när man sitter nere och hör vad de säger =)

Älskade barn!!




                                                  


Av Jenny - 25 april 2015 08:46

Ja det är vad jag tycker att detta är!

Att få bekräftat ngt som man bara har anat. Ja vad dillar jag om nu?


Jo jag fick bekräftat i veckan att det verkligen finns de som gör allt , ja och då menar jag allt för att såra, smuttskasta, ja to.m hota mm människor i omgivningen. Vänner inte ens släkt sitter säker..

Att lägga mer än 60% ( ibland mer) av sin tid per dag för att rota , leta och snacka skit, sprida lögner,lögner som får sådana konsekvenser att de kan förstöra liv, det gör att jag faktiskt fasar, fasar att det aldrig kommer sluta.

Det som gör detta ännu värre är att vi i Sverige inte kan få hjälp av våra lagar, det är otroligt svårt att vara den utsatta i dag, hjälpen finns inte i vårat rättssytem emot sådana här personer,

utan dessa personer har en förmåga att alltid hålla sig under lagens arm, att altid på ngt sätt veta hur & vad de ska göra för att inte fastna i lagens nät.

                        


För sådana här människor ser aldrig sina fel eller brister, iaf inte som , ja jag ska nog säga som många andra.

Att sådana här människor fanns, ja det visste jag, men jag kan fortfarande inte förstå hur de tänker, hur de fungerar. Men jag gissar att det är ngt man aldrig kommer att göra...


Men hur kommer det sig att en person lägger så mkt tid & energi på att göra andra så illa?? Hur kommer man till det stadiet i sitt liv??

Är det ngt i ens barndom? Tonåren? Eller bara ngt man gör i vuxen ålder? Finns det ngn röd tråd i ett sådan beteende?

Ja jag undrar verkligen vad som gör en person sådan?

Hur man kommer dit..

                                              


För alla har vi på ett eller annat vis blivit sårad av ngn i våran omgivning, men hur man hanterar en sådan sak är ju olika, vi hanterar ju saker olika, det är ju så vi fungerar som människor.

Men att gå till sådana ytterligheter som att lägga en falsk anmälan hos tex en myndighet eller skaffa falska konton på diverse "nät sidor",sprida lögner via nätet, ja det är för mig ngt som jag inte kan förstå, för har man blivit sårad eller utsatt, hur kan man då vilja utsätta en annan person för samma sak?   Varför??

Är man känslolös, eller bara elak?

Känns det verkligen bättre av att få såra , att få såra en annan människa bara för att man, tex inte får sin vilja igenom eller är det bara för att man känner för det ???

Varför vill man göra ngn så illa?? Utsätta vänner och familj för ngt sådan ?

Ljuga i den stora grad att det blir sanning för de närmast en, ljuga i den stora grad att det i blir ens vardag.


Lögner & svek, ja varför vill man utsätta andra för ngt som man själv vet inte bär ngt gott med sig?

Det enda man gör är att fortsätta i en ond cirkel, en cirkel som alltid kommer att vara sluten, man kommer inte ur den...

Jag vet att världen är full av människor som to.m lever på, har sig ett yrke på att göra detta, men jag kan verkligen inte förstå varför, kan ni?


Jag hoppas verkligen att våra svenska lagar kan bli bättre, bli längre i den utsträckningen så att det innefattar näthat och stalking mm, ja sådan som den idag inte täcker upp..

Att den på ngt vis ska hjälpa den utsatta inte den som utsätter...


-Why would you want 2 hurt someone you that say you care som mutch about??

-Why do you go so far out of reach, just to make someone you say, you care about hurt??

-WHY????

-Is ít realy worth it? Does it make you feel better??

-If it does, you might need some help. Help to find the reason why it makes you feel som mutch better..

-Becouse felling good about your selfe by hurting others, is not Ok.

-It´s not a healty way 2 live!!

- Why can´t you C the pain you are causing?? JUST STOP!!


Why not try 2 live your life, handeling your own problems, don´t drag everybody else in to your mess...




                                                  
          






Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se