Ja som många av er har förstått så har det inte varit riktigt ok med mig.

Nu har jag fått provsvaren och känner att jag behöver få det ur mitt "system", så det är så här..

För ca 3 veckor sedan var jag på den vanliga cellprovs tagningen som vi kvinnor tar vart 3je år, sjuksystern där hittade då en knöl vilket gjorde att hon remissade mig till Gyn på Gävle sjukhus.

Jag åkte dig och fick snällt krypa upp i den där inte så trevliga gynstolen igen där läkaren då skulle ta en del tester och ultraljud mm,kan ju bara tala om att jag låg där i 25minuter med benen i vädret, det han hittade var en knöl som var lika stor/ liten som en golfboll på min livmoder, det han då kunde säga var att det var cancer... Där slutade jag sedan att höra vad den lugna & trevliga dotorn sa, jag hörde bara cancer & det är ett ord man inte vill hör, det slår luften ur en...Så jag åkte hem med diagnosen livmoderscancer...

Men det jag iaf hörde var att jag skulle få tid till röntgen inom en vecka och sedan vidare efter det till Uppsala för operation..

Men det som snurrade i mitt huvud just då var cancer...cancer... Jag har cancer...

Jag var dit på en torsdag, på måndagen efter kom det en kallelse till magnet röntgen fredagen den 24/4

Nu hade det börjat att sjunka in och jag är så otroligt tacksam över att ha ett sådant starkt kontaktnät, de har verkligen varit ett stort stöd runt mig, gamla som nya vänner har verkligen visat att de finns kvar när ngt sådant här dumpas på en, men jag måste ändå säga att det var otroligt skönt att ha storasyster Anette vid min sida, hon är otroligt lugn och har ett stort hjärta och stora öron, nu menar jag inte stora öron så, utan hon lyssnar och svarar när jag bubblat ur mig allt & inget.

Det är ju ändå familjen, så jag är otroligt tacksam att hon tagit klivet in i mitt liv igen!

Mina vänner har varit så otroliga i detta så jag är så tacksam, även om det inte är en farlig del av just sjukdomen cancer så är det ändå tuft! Och jag är ingen lipsill om man nu kan uttrycka det så, men det här slog undan fötterna på mig.. Ja även på Mattias.

Han tog det nog till viss del hårdare än mig, jag körde lite på stilen

- Det löser sig, tog det nog inte riktig till mig..

När det sedan på tisdagen damp ner ytterligare en kallelse till röngten så vart det lite jobbigare, för det skulle ju bara vara en...

Att det sedan stod att jag skulle in redan Onsdagen den 22 gjorde ju inte saken bättre, det gick fort, vilket gör att den där lilla gubben på axeln gör sig hörd..

På fredagens töntgen så sa de till mig att de skulle skicka svaren till min läkare inom en vecka och att han sedan skulle kalla mig för att berätta om provsvar & röntgen svar.

I måndags ringde de och talade om att jag skulle få komma in idag ( Onsdag)för att träffa läkare och få svar, så ned i brevlådan damp ytterligare en kallelse....Så nu på fm så var jag & Mattias in för att få höra "domen"

Kan ju bara tala om att de vet hur de ska skrämmas...In traskar nämligen 2 läkare & 2 sjuksystrar..Jag trodde allvarligt att min sista stund var kommen...

Men så är iaf inte fallet, Cancern har inte spridit som mot körtlar eller nedåt "skrutten" så det var en "bra" prognos.

Man kunde iaf göra det här på 2sätt, ta bort en bit eller hela livmodern, för min del så var det hela livmodern som ska tas bort. Han sa ett fint namn på den operation men det namnet kommer jag inte ihåg..

Så nu väntar jag på kallelse till Uppsala för ytterligare en provtagning som de gör när jag är sövd ( om jag förstod det rätt)  öronen fungerade tyvärr inte så bra efter det faktiskt possitiva beskedet, men vi , både jag & Mattias försökte att lyssna..Men vi vart nog båda så  panik slagen när det trampade in 4 personer i rummet med vita rockar & butter uppsyn..

Sedan kommer det ytterligare en kallelse som innebär operations dagen. Det innebär att jag kommer att bli liggandes några dagar där för att sedan få strålning  ett tag efteråt & sedan regelbundna kontroller i 5års tid.

Jag är glad att de inte hittade ngt större eller ngn spridning, men för mig är detta stort även om det inte är en strörre cancer, men det låter iaf illa....

Nu ska vi bara landa och bearbeta/ smälta det här. Jag har fortfarande inte berättat för barnen men det kommer vi att göra längre fram.

Så nu ska jag läsa på lite men i första hand ringa och fråga de sköterskor som sitter i det där lilla rummet på Gävlesjukhus, de som har svaren på de frågor som kommer att poppa upp vart efter resan går.

 

it_is/Anette" title="http://bloggplatsen.se]it_is/Anette[/url]" target="_blank">bloggplatsen.se]it_is/Anette[/url]

29 april 2015 18:59

Jag är bara glad att du kände att du kunde vända dig till mig o anförtro dig. Att jag kunnat stötta detta stora som oroat dig.

Kram

http://https://itismadeby bloggplatsen.se

Jenny

29 april 2015 19:35

Jag är otroligt glad & tacksam att du hittade in i mitt liv igen!! Det är ju släkt man vill ha runt sig vid stunder som detta.
TACK!!

 

annica johannesson

29 april 2015 19:08

Krya på dej Jenny. Gjorde samma op 1992 och som du vet lever jag ännu och är en gammal tant nu 😉 Vet hur beskedet känns. Du har tur dom har 2 barn och en man som stöttar dej💖 Jag levde ensam då och hade inga barn eller syskon att prata med,så var rädd om din fina familj. Jag vet vad du går igenom och sänder en bamseKRAM.

Jenny

29 april 2015 19:34

Tack Annica! Ja jag är glad att jag har de jag har runt mig. Nej det är ju inte det roligaste beskedet att få, men jag är glad att det var bra resultat! Fy att vara ensam vi detta tillfälle, men du är ju otroligt stark, och ja du e ju en tanta ;) En underbar tanta =) Kram

 

eva

1 maj 2015 11:40

Jenny jag är ledsen för din skull,att även du ska behöva gå igenom sjukdomar. Vi förstår vad du känner för mig, genom att du hela tiden ältar om mig så förstår jag också att Liselott berättat sina åsikter om rättegången. Det du gör nu kan och kommer varken Mamma och jag någonsin förlåta dig. hade du varit helt ovetande om hur jag haft i mitt förhållande hade jag inte sagt något. Att tycka illa om någon är helt okej men att försöka skada någon bara för att man vill..och tycker det är roligt är en helt annan sak. Jag tycker du ska följa med till nästa rättegångs tillfälle med gänget som redan var där...så kan även du precis som dom sitta och skratta...jag har inte stört Melody och kommer aldrig ta kontakt med dina barn..jag har inget intresse av dina barn ...du vill inte jag ska ha någon kontakt med dom...så för mig betyder dom inte något längre ..det är dina barn. Mamma är mormor åt dina barn..se inte till att dom förlorar henne,svälj stoltheten. Jag har mina barn så din famil intresserar inte mig...låt mig bara få vara i fred/Susanne Petersson

Jenny

2 maj 2015 09:27

Ja vad ska man säga? Då jag inte har några känslor för dig så passar inte "tycka om" in. Och att gå på ngn rättegång är för mig oväsentligt, då jag inte är ett dugg intresserad, utan faktiskt lever mitt liv och din bubbla får du leva i alldeles själv! Det "gäng" som du hänvisar till är då din fd sambos barn & deras mamma, vad de gör under denna tid är upp till dem, det är inget jag kan svara på! Att skada, ja det är nog ngt som du vet & kan bra mkt bättre än mig om vi ska vara helt ärliga! Men som sagt ärlig...?
Så har vi åter det där med mamma/mormor hon har klart & tydligt visat sina åsikter vad det gäller mig och i och med det så gäller det även mina barn!

http://imageshack.com/a/img538/9275/Y3kGD2.jpg

Så ngn stolthet tänker jag inte svälja då det mer handlar om hur man blir behandlad!
Så för att upprepa några ord som jag inte är säker på att du riktigt förstår men jag testar igen,så jag citerar dig
-Låt mig vara ifred!!!
Detta gäller vid möte med hundar eller i affär.
Jag vet vad orden betyder, men jag är väldigt osäker på att du gör?!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

              Under detta mäktiga tifo stod vi när MFF möte Hammarby i Cup finalen 2022 på Tele 2 Arena. Det blev varmt kan bara tilläggas.       Mäktigt Skåne tifo!           ...

Innebar för min del utökade arbetsuppgifter. Jag som inte flugit allt för många gånger i mitt liv fick en hel del resande under bältet i slutet av 2022.   Kiruna*3 Lycksele*2 Kalix*1   Jag har stötat och varit med och byggt upp 2 nya bu...

I måndags kom de glada nyheterna -Dottern blir uppflyttad till Dam Juniorerna (F19) , tjejen som går all in när det kommer till att spela och att titta på sporten, hon som aldrig säger nej till en xtra träning eller en xtra match, hon som alltid stä...

beslut är oftast just det, tuffa! Men så också de som är rätt just där och då. Jag har nu i några år velat fram och tillbaks om huruvida vi ska skaffa en hund till eller om jag ska låta hunderiet rinna ut i sanden.   Jag älskar att ha hund och ...

Ja det är vad dottern fyller idag... Jag menar 15 år.... Satan vad tiden går fort! Men jag älskar verkligen att se båda mina barn växa och utvecklas, se dem ta steg för steg i sin utveckling och sin självinsikt.   Grattis älskade unge!     ...