I kropp och knopp, nu behöver jag helg =)

Den här helgen har gått alldeles för fort, men vi har hunnit med mkt!

Shopping inför avslutningen som är på intågande i rasande fart.

Mat beställd och familjen kommer att vara samlad =)

Ja vi kommer att vara hela familjen samlad, ser fram emot det faktiskt, Mormor & Morfar, moster och kusiner =)

För hur många gånger slutar de 3an och 9an? 

Vi har rensat ogräs och städat bilar, insidan ut och självklart tvättat och städat hemmet.

Så nu behöver jag helg!

Men självklart så har vi även hunnit med att njuta av det vackra vädret.

Vi har haft kvällsmys vilket innefattat grillning och spelkväll, iaf i fredags *s*

I lördags så blev vi av med dottern som sov hemma hos en kompis =) Men vi han iaf göra Valbo vilket innebar en hel del shoppande, för när hon är på humör så är det bara att hänga på!

Hon har blivit så lång min lilla tjej, och mode inriktad, nu ska det vara trasiga jeans och jeans shorts, tuffa tröjor, gärna sådana som man visa axeln i.

Vi har tagit klivet ifrån barnavdelningen och upp på vuxen. Small är idag en passande storlek, iaf på längden, midjan när det kommer till byxor är en aningen stor.

Vi besökte Lager 157 och gjorde en hel del fynd där, vet inget om kvalitén men det återstår att se.

Nu ska jag ta och samla krafterna för att få ihop resultaten och bilderna med text till kommande deadline till spalten i Hundsport... Wish me luck....

eller ska jag säga vår dag, mammornas dag.

Nu tycker ju jag att varje dag är mammas eller pappas dag, men visst är det kul att ha en dag där man blir lite extra uppmärksammad =)

Tänk att få bli kallad mamma.
Tänk att ha turen att få bli just er mamma. 
Tack mina älskade barn för att jag fick bli just eran mamma

Ja det var jag i Onsdags, i alla fall om man frågar sonen*s*

Jordens mest pinsamma mamma, det var jag det =)

Men jag måste erkänna att det var lite kul *s*

Ja vad har jag nu hittat på kan man ju undra, för vad kan en mamma göra som får en 16 åring att himla med ögonen..

Jo hon kan gå upp och knacka på dörren när hon kommer hem, vilket i sin tur inte låter så farligt, helt normalt faktiskt.

-Hej jag är hemma nu..

Men kanske inte när han har flickvännen hemma på besök för första gången *s*

Mannen ringde när jag var på jobbet och talade om att sonen hade flickvännen med sig hem, vilket gjorde mig så glad, men samtidigt så frustrerad, jag hade ju ringträningen efter jobbet och det innebär ju att jag inte är hemma förens kl 20 .. Och jag ville ju träffa tjejen =)

Men jag blev glatt överraskad när jag kom hem, för hon var kvar, vilket betydde att jag var tvungen att gå upp och tala om att jag var hemma *s*

Minen jag fick av sonen när jag öppnade dörren till rummet var oslagbar, himlandet med ögonen sa en del de med.. Man jag lovar att jag knackade först och väntade innan jag öppnade dörren ;)

Ja jag erkänner, jag blev nog kvällens töntigaste mamma *s* Men en sådan glad mamma, första tjejen som har följt med hem, nu ska jag inte säga att han har haft många tjejer, men en eller två.

Men som sagt, detta är den första han tagit hem till "mamma".

Men han ska vara glad att jag inte sprang upp och erbjöd dem bullar och saft *s*

Men den bästa kommentaren den kvällen kom i alla fall från en väldigt glad son..

-Mamma, vi bråkar redan, jag och *anna..

Vilket fick mig att titta upp..

-Vi bråkar om vem som är gulligast....

ofta läser vi inte i tidningar och andra sociala medier om oseriösa uppfödare..

Nu menar jag inte bara de blandras uppfdare som finns utan även de som föder upp renrasigt.

För jag kan ju tycka att det är värr när de Skk anslutna uppfödarna är oseriösa!

De sitter och säger att de avlar för rasens bästa, de vill att rasen ska utvecklas och att den ska vara frisk.

Ändå så är det allt för många som säger en sak och gör en helt annan...

När det går så långt att man avlar på sjuka individer, individer som ALDRIG ska sättas i avel pga genetiska sjukdomar eller dåligt psyke, det är för mig helt obegripligt! Varför?

Ju mer jag ser mig omkring och ju mer jag läser desto mer ledsen blir jag.

Att okunniga människor avlar på sina små hundar bara för att de är söta eller som många utav blandras uppfödarna har i åtanke- Pengar..

Men när man ser Skk anslutna personer, som har betalat för sitt kennel namn, som har gått kurser i uppfödning av hund mm, ja det är dessa personer som skrämmer mig!

Varför gör man det? Varför sviker man sina valpköpare så?

Varför "förstör" man sin älskade ras så?

Varför vill man den så illa?

Hur resoneras det kring sjukdomarna i ens ras?

Är det ngt man "förbiser" pga en smal avels bas, ser man det som en ursäkt att använda dessa individer för avel?

Eller hoppas man på det bästa?

Chansar?

Många gånger så läser vi om aveln kring trubbnosarna och schäfern, men det är ju för mig mer exteriört, visst det är inte ok det som händer med dessa raser, men för mig är det värre när man avlar på de icke synliga felen.

Ärftliga sjukdomar, och det finns en del!

Hur kan man med gott samvete sälja valpar som man vet har ärftliga sjukdomar som kommer att leda till veterinärvård och kanske alldeles för tidig avlivning =´(

För alla seriösa uppfödare vet att, att det inte är många kronor man tjänar på en kull med valpar.

Det kan i många fall , ja kanske tom i de flesta fall, kosta mer än vad det ger =)

I en tid så har jag ju börjat att se mig efter en ny "stjärna" för att kunna vänstervarva med, jag har tittat på lite olika raser, för även om jag älskar mina B´s så lutar jag ändå åt en "ny" ras.

Men det jag nu ser i några av de raser jag fördjupat mig i, det gör mig ledsen...

Tänder, hudsjukdomar, epilepsi, ögonsjukdomar mm , det är inte många raser som är fullt frisk, men i de flesta så arbetas det emot att inte avla på dessa individer, man vill avla ut det sjuka.

Men så har vi de som inte tycker att dessa råd och i vissa fall regler gäller dem, de avlar ändå.

Men hur är det då? När en ny sjukdom dyker upp i en ras, bör man som uppfödare gripas av panik?

Nä jag tycker inte det, men man bör inte heller ignorera det.

Man bör nog börja arbeta systematiskt, lugnt & sakligt.

Förhoppnings vis så har man ett bra avelsråd som kan bearbeta och säkra kallan till dess uppkomst!

För det är ju oerhört viktigt att prioritera avlens framgång, se till att våra älskade fyrbenta individer fortsätter att vara friska!

För vad kommer att hända om detta ignoreras? Om man struntar i vad det är för individer som sätts inom aveln? Vart kommer det att sluta?

Härskarinnan är den avslutande delen i den här omgången av The original sinners där vi får en upplösning på de tre tidigare böckerna. 

Härskarinnan tar vid direkt där Prinsen slutade. Nora har blivit kidnappad och hennes vänner försöker komma på ett sätt att befria henne utan att utsätta henne för ännu mer fara än vad hon redan befinner sig i.

Under fångenskapen tvingas Nora att berätta om sitt liv med Soren, Kingsley och Wesley i förhoppning om att underhålla sin kidnappare för att på så vis köpa sig mer tid.

Det enda jag tycker är tråkigt med boken är att för mycket av den går åt till att summera de tre föregående böckerna.

Härskarinnan är en bra avslutning på en bra serie som bevisat att erotik faktiskt kan hålla lite kvalité.

Det känns uppfriskande modernt att läsa böcker där författaren inte hymlar med att sex kan vara fantastiskt även utan romantik och kärlek, ibland är ömsesidig attraktion mer än tillräckligt. Kärlek finns det däremot gott om och Tiffany Reisz visar att kärleken kan vara väldigt vacker även när den frångår normen.

Däremot upptäckte jag precis att Tiffany Reisz inte är beredd att släppa taget om Nora än på ett tag, hon planerar fyra nya böcker som kommer att utspela sig före Sirenen, Ängeln, Prinsen och Härskarinnan och där vi kommer att få följa Nora under hennes år som undergiven.

Första boken har fått namnet The Saint.

Jag tycker om Nora och har tyckt om de här 4 böckerna men vi får se om jag tänker läsa de nya böckerna i serien, i alla fall i nuläget känner jag mig inte särskilt lockad av ännu fler böcker om undergivna kvinnor men jag kan komma att ändra mig för Tiffany Reisz har hittills imponerat på mig med sina böcker.

Och ledig dag, kan det vara bättre?

Ja det kan det, tittar ut genom fönstret och det snöra, jag menar hallå det är 2 veckor in i maj och det är minusgrader och det snörar..

Jag trodde att sommaren var på väg, men tydligen inte...

Igår så drog ringträningen i gång i Gävle, tre tappra kom och trotsade kylan och snön =)

Ikväll är det dags för ett pass i Sandviken, och som det ser ut just nu så är vädrets makter inte på min sida *suck*

Men som sagt , finns inge dåligt väder, bara dåliga kläder ;)

Eller vad säger du Mona ;)

Dagen har flutit på och jag har fått en hel del saker gjord, men det viktigaste, långpromenaden med hundarna, det blev en ny runda idag, men absolut en ny favorit.

En och en halv timme tog det att gå hemifrån och tills det att vi var hemma igen, solen sken och det var varmt när jag gick, men när jag inte hade långt kvar hem så rullade molnen in och det började blåsa och när solen försvann så blev det kallt..

Men både jag och hundarna blev nöjd.

Under promenaden så hade jag trevligt sällskap , även om det bara var i luren ;)

Kom underfund med en hel del bra saker. Lite nya upplägg att blogga om och ja det kommer att handla om hund ;)

Men jag måste hitta en bra ingångs punkt så att det blir ett bra flöde i texten.

olika sinnes stämningar.

Pop, Rock, Lugna, Country, Instrumental, ja listan kan göras lång.

Just nu så strömmar det lugn musik ur mina hörlurar.

Jag måste bara säga det, jag älskar verkligen Spotify =)

Men det tog mig ett tag att få grepp om det *s*

Om en stund så är det dags att hoppa i tränings kläderna och dra igång musik med lite fart i, det blir så mkt lättare att röra på sig när det blir lite tempo.

Ja idag har jag ont, ont i hela kroppen..

Men vad är det man säger, är huvudet dumt så får kroppen lida *s*

Ja nu kan man ju undra vad jag har pysslat med..

Jo jag fick för mig att jag skulle ut och springa i skogen, vilket nu har lett till en rejäl träningsverk *s*

Varje rörelse jag gör så skriker kroppen..

För oavsett att jag har tränat innan och sprungit på löpband så är det inget kontra en rejäl utomhus löpning med backar och ojämn mark.

Men oavsett hur ont jag har idag så ska jag på´t igen ;) Fast idag blir det asfalts löpning, lite lättare och "mjukare" för kroppen, även om min kropp skriker vila *s*

Men nä du, för det gjorde jag igår, eller iaf jag sprang inte utan gick...

Men som sagt, på´t igen bara =) Men som en arbetskollega sa, Kämpa på, det blir lättare!