Ja det är nog ett ord som passar just nu...

Nu var det väldigt länge sedan som det blev ngt ned skrivet här... Men det hinns inte, viljan finns, men tiden räcker inte riktigt till...

Men snart så... kanske ;)

Nu har det varit mkt med jobba och förberedelser inför Högbo utställningen som går av stapeln i helgen 1-2/9.

I år så sitter jag ju på en helt annan position som kräver en del av både mig och familjen, men det tar vi igen.

Både make och barn ser att jag trivs med det jag gör, och att de även får hjälpa till gör saken lättare, men jag säger inget annat än att det är tidskrävande med jämna mellan rum!

Mycket händer på jobbet och det kräver också en hel del av min tid, men jag inser att det verkligen är ngt jag vill fortsätta med! 

Och att få chansen att utvecklas inom ett sådant växande företag är helt otroligt.

Jag hoppas att chansen kommer, så att jag kan få fortsätta att utvecklas och stärka den position som jag har idag!

Sitter just nu med ett litet leende på läpparna, trött som ett ... men ändå ett leende, men om det håller i sig efter helgen återstår att se.

Ska erkänna att jag är ngt less på att prata i telefonen men det går *s*

Man skulle ju kunna tro att jag som tycker om att prata skulle gilla att pratat i telefonen, men det är totalt tvärt om! 

Jag gillar bättre det personliga mötet!

Nu hoppas jag att vädret vänder, för det blir så mkt lättare att hålla humöret uppe om det inte regnar =)

Även hålla kläder och skor torra om det inte regnar *s*, men som tur är så finns det ju både kläder och skor som håller för väta..

våga ta ett steg tbax och titta på sitt liv, det är det inte många som kan eller vill.

För det är då vi ser, är att en förändring kanske behövs när det kommer till jaget, och att det kanske inte är omgivningen som man kanske gärna vill att det ska vara.

Jag har kommit så pass långt i mitt liv att jag faktiskt kan ta ett steg tbax och se över den situationen som får mig att tänka negativt. 

För insikten jag har fått genom åren, har idag gjort att jag ser mer sakligt, och inte känslomässigt på vissa situationer. Men det är många som inte kan se objektivt på sin omgivning och faktiskt hitta lösningen.

Ibland kan det to.m vara så att en förändring hos jaget är just den förändring som behövs för att det negativa ska lättas upp.

Många sitter idag och klagar på sin situation, både det privata livet och inom arbetslivet, men vad gör de för att göra en förändring?

Tyvärr tänker man på de "stora" förändringarna och inte de små, de som faktiska kan göra den STORA skillnaden.

För att bara göra en liten justering i sitt tänkande eller uppförande , det kan göra den stora skillnaden! 

Jag behöver det, ingen gör så, vi behöver, det är bara jag som....

Ja ursäkterna är många, men varför är det så svårt att ändra?

Vi vill att våra barn ska tänka ett steg längre för att inte göra ngn ledsen tex.

Men gör vi vuxna det?

Nä för vi har fastnat i den "vuxna" jaget.

Vi ser andras fel och brister först för det är lättast, men jag tror inte att vi riktigt vågar se våra egna, och även om vi oftast säger att " ingen är felfri" så vill vi inte inse hur stort vi i själva verket spelar med det där felet.

Det är aldrig ens fel att två träter...

Många gånger hör man folk säga, så gjorde vi förr, eller rutiner är ett måste!

Men tittar vi närmare, var det verkligen bättre förr alla gånger ?

Och finns det verkligen rutiner , och om det finns, följs de?

Av dig?

Av din familj?

Dina arbetskollegor?

Eller är det så att du vill att andra ska ha rutiner åt dig, men du själv inte behöver för du är strukturerad ändå?!

Jag är ju en rutin människa, nästan till den grad att jag har det svårt att släppa vissa saker & göra det annorlunda.

Men mitt och familjens liv fungerar bra när vi har våra rutiner!

Ja jag trivs även bäst med rutiner i mitt yrke, och jag tror även att det gör vissa saker lättare.

Men jag har lärt mig med åren att släppa taget, men jag säger inte att det är/ har varit lätt!!

Att sluta tänka negativt om andra och se det positiva, även om det är tufft är ngt som också är svårt.

Men om vi är villig att mötas på halva vägen var och hitta de små ljuspunkterna oavsett vad det är, så blir det bättre och lättare oavsett vart du än tar dig i livet.

Sista dagen på den här sk semestern.

Ja den här semester perioden har inte riktigt blivit som planerat... Fick hoppa in och jobba och även påbörja en nyrekrytering, inget som är passande för den här perioden, men tyvärr ett måste =(

Men den sista dagen på semestern har ju avnjutits till fullo =)

Mattias & Jag tog med oss dottern & en kompis till henne, för att hyra kanot i Högbo, vilket resulterade i 4 timmar på sjön =)

Vi stannade för att fika och då passade tjejerna på att bada.

Så imorgon kör jag på 09,00-20,10, och lite så kommer mitt schema att se ut de närmaste veckorna =)

Tur jag tycker om mitt jobb *s*
 

Idag tog dottern och jag ytterligare en tripp till Turbo i Uppsala =).

Och den här gången hoppade tom jag loss på studsmattorna.

Vi passade på att rocka loss i bilen och vi körde varannan låt ifrån Spotify.

Melody jobbade som DJ och jag höll koll på vägen!

På vägen dit så körde vi nostalgi, på hemvägen så fick jag snällt lyssna på Melodys spellista, och ja, vad ska man säga om den???

Man kan säga att hon har ett väldigt brett musik intresse *s*

Men kul hade vi, och självklart så passade vi på att besöka Chop Chop för lite mat innan vi styrde bilen hem mot Sandviken igen =)

ja det gjorde jag när jag hörde dotterns vrål när hon skulle ned för trappen..

Hon har nämligen idag jordens träningsvärk, hon sprang nämligen Saik loppet i går och hon gjorde det bra!

Hon tog i alldeles för mkt i början men matade ändå på i 14 varv, vilket innebar en löptid på ca 20 minuter.

Nu sprang hon inte hela tiden men mkt av den och det var ju inte så att hon gick ut försiktigt utan hon gav allt ifrån start, fullt ös medvetslös kan man säga....

I år gick Saik loppet i Axels minne, en ung kille som tragiskt gick bort i cancer, 

http://www.saik.com/

Man kunde sponsra löparna, antingen genom en fast summa eller en viss summa per varv, vi satsade en 20 per varv som Melody tog sig runt, oavsett om hon sprang eller gick!

Jag är så otroligt stolt över min dotter som ger järnet, men trots uppmaningar ifrån oss om att stretcha så tyckte hon inte att det behövdes, vilket idag resulterat i enligt henne själv, träningsvärken ifrån helvete...

Det roliga i det hela är att hon idag ska spela fotbollsmatch *s*

Vill du ge en gåva och hjälpa oss i kampen mot barncancer och samtidigt göra en bra sak för barn och ungdomsbandyn i Sandviken?

Swisha: 123 488 06 13

Nu har barnen sommarlov och jag har faktiskt påbörjat min semester =)

Sonen lär vi nog inte se mkt av då han spenderar tiden ute och uppe hos pappa sin. Han kommer hem med jämna mellanrum för att visa att han lever, han är ju trotts allt 17, ingen liten kille längre.

Melody och jag kommer att ta det lite som det kommer, vi har ingen lust att lägga stora planer, för vi är faktiskt ledig och det ska inte innebära en massa måsten ( Melodys ord), hon är klok hon, min dotter!

Mattias har inte semester än, han går på sin när jag kliver av min, vi lade upp det så även i år, just för att Melody inte ska behöva vara ensam så mkt på lovet.

går jag på tre veckors

Och nu är det bara

dag kvar =)