2020 Är ett år som inte är som alla andra, men vem kan ha undgått det?

Sverige har fått både Ris och Ros för sin strategi kring hanteringen kring denna pandemi. Huruvida det är rätt eller fel, ja den diskussionen blir oändlig.

Men något vi kan se är hur vi svenskar älskar att gå emot rekommendationer och att stoppa huvudet i sanden. 

För hur resonerar vi, jo det är ju inte fler dödsfall än en vanlig vinter förkylning, det kommer inte att hända mig..

Ja ursäkterna är många! Allt för många. Allt för många tar den inte på allvar, möjligen när ngn som står dem nära drabbas, men inte innan dess! 

- Jag tänker minsann åka utomlands, för det gör jag varje år , vi ska ha våran fest, för det är ju bara en gång vi ....

Ja men vet ni vi har bara ett liv!

Om det nu skulle vara lika "vanligt" som en vinterförkylning, hur kommer det då sig att sjukvården får jobba för högtryck?

Hur kommer det sig att sjukvården lever i visir och munskydd, för jag har då aldrig sett dem använda det inom vården vid en vinterförkylnings epidemi ... Har ni?

Ska vi, som privat personer använda munskydd?

-Ja jag kan tycka det, iaf när vi åker kommunalt, när vi ska vistas i butiker/ köpcentrum, ja handla överlag!

Lika här så är ursäkterna allt för många!

- det drabbar inte mig, det känns konstigt, jag har svart att andas( men vad tror du att du kommer att ha när du landar å intensiven med Covid?) , folk tittar konstigt på mig mm.

Ja men vad gör det? Låt folk stirra! 

Men våra ursäkter är rent utav patetiska!

Jag och min man använder munskydd när vi är ute och handlar, vi åker bara en och n när det ska införskaffas mat, oftast så är det Mattias som åker med en lista, han ringer mig och han undrar över ngt.

Jag har visir eller munskydd på jobbet, vill kunden så har jag både och!

Varför är vi svenskar så envisa? 

Sen har vi våra unga, varför ska de trängas i matsal och korridorer på skolorna när det finns så många hjälpmedel för att de ska under en period kunna vara hemma och studera.

Kanske inte våra yngsta, men från Åk 6 och uppåt, vilket gör att våra låg och mellan stadie elever får mer utrymme och det inte blir lika trångt.

Men till en början så drabbade det inte våra yngre utan bara våra äldre och de i högrisk grupper.

Men idag så ser vi ju att så inte är fallet vilket gör att vi borde ändra vår strategi en aning.. 

Men det första vi bör ändra är vår nonchalans mot denna pandemi!

Bär munskydd, håll avstånd, stanna hemma om du har symtom ( ont i halsen, förkyl, feber mm) och TVÄTTA HÄNDERNA!

Ofta får man ju höra att man är lik sin mamma/ pappa/ syster, bror, moster el faster till utseendet i första hand. Sedan kanske till sättet.

Jag får ofta höra på jobbet när vi provar bågar med kunder, att nej den här kan jag inte ha för nu liknar jag... och så är det en släkting som nämns, nu behöver det inte vara i en negativ mening utan mer bara att de inte tycker att det är en bra båge.

För det är oftast med ett skratt som jag får höra nej men vad lik .... jag blev.

Jag pratar näst intill varje dag/ morgon med min stora syster och jag kan ju bara säga att vi inte direkt är lik till utseendet, 

hon är blond och jag mörk.

Men ngt som vi har märkt är att vi är otroligt lik till sättet och hur vi tänker i många situationer =)

Ibland undrar vi hur mkt vi egentligen kan ha att pratat om nästan varje dag, men det är alltid ngt nytt som kommer upp.. Och det är allt mellan himmel och jord.

Men det börjar alltid med ett sms, 

-Är du vaken?

Här om morgonen så pratade vi om det här med diagnoser, eller egentligen så pratade vi om gafflar och knivar.

Men i den konversationen så kom vi in på just diagnoser och att det idag finns nästan lika många diagnoser hos oss människor som det finns hundraser.

ADHD, ADD, Aspberger, OCD, Autism mf, ja ni förstår vad jag menar.

Idag är det ju fler med diagnos än utan, för idag finns det oftast ett namn på ngn form av olikhet. Det fanns det inte förr, ADHD var myror i byxan...

Sedan kan jag tycka att att allt för många föräldrar tar till just en diagnos för att slippa undan att fostra sitt barn. Men det är jag..

För idag finns det allt för många rent krasst, ouppfostrade barn.

Vet inte om det går att skyllas på all den teknik som finns runt oss, men vi föräldrar förlitar oss allt för ofta på just denne för att slippa ta tag i de problem som idag uppstår kring våra unga.

Många skyller på fröknar och lärare, pedagoger, men det är inte deras uppgift att fostra våra barn, men det är de som får skulden när ngt går fel... 

Men nu tappade jag visst tråden..

Jo syrran och jag pratade just om detta och jag slängde då ur mig att jag vill nog också ha en diagnos av ngt slag som jag kan skylla på när ngt går fel.

Och då menar jag inte bara min envishet *s* För det är ett rent släkt drag..

Då sa min otroligt kloka syster att vi har faktiskt en diagnos.. Nej man ska inte skoja om vissa diagnoser, och ja det är allvarligt, men man måste ibland få ha glimten i ögat, för det är också ngt som har blivit för mkt av. Vi har tappat bort våran humor. Allt eller mångt och mkt tolkas så fel, men det här sades med humor.

Vi lider av FiXis.... Och vad är nu det undrar ni säkert, jo det är Fixideér!

Så nu har jag äntligen fått rätsida på vad det är som gör att jag tänker och gör saker på ett visst sätt, och att jag vill ha en viss typ av gaffel, glas el kniv.

Gaffeln får inte vara av den tjocka varianten, den får inte heller ha långa "taggar" utan den måste vara sådär mitt emellan, taggarna får inte sitta för tätt, det får inte heller vara för långt emellan..

Likadant med knivar, de får inte vara för långa, inte heller helt utan "taggar", inte för runda i toppen inte heller för spetsiga.

Ja ni ser.. FiXis

Kan inte dricka ur alla typer av glas, måste vara ett glas med en tun kant, inte använda en helvit tandkräm, ja listan kan göras lång.

Men nu så har jag äntligen fått svar på vad det är.

-FiXis

Just det här skrattade vi iaf gott åt, då min syster tydligen tänker och tycker exakt likadant...

ska ju vara en vilodags sägs det.

Men så är det inte i den här familjen. Här är det lördag som är en återhämtnings dag med allt vad det innebär och sysslor göres på söndagen.

Oftast så är vi så trött efter en arbetes & skolvecka så lördagen blir bara till att rå om varandra, god, lättlagad mat och mys på soffan med något lätt spel, ja ni vett ett spel som man inte måste tänka så mkt för att kunna vinna ;) Sedan så blir det fart under fötterna på hela familjen under söndagen.

Kloklippning, byta lakan i sängarna, städa, tvätta ja ni vet allt sådant som nästintill står still i veckorna.

Idag så såg mitt hår ut precis som bilden visar, eller ja så ser det ut varje morgon, men efter en dusch och några drag med hårborsten och hårfönen så ligger det som det ska, men i går så sade min fön upp sig, vilket innebar att håret inte kunde tyglas...

Med en aningen för många virvlar och en längd som inte gör frisyren rättvisa, så var det bara till att dra på sig kepsen och åka ned till Ica Maxi för att investera i en ny...

Tyvärr så tycker jag att den är för stor och otymplig då den jag hade var liten och lätt i handen, men då jag inte orkade åka till Valbo inte heller kunde vänta tills i morgon måndag så fick det bli så..

Den är bättre än ingen alls.

Så i morgon så har det inget att säga till om när borste och fön jobbar i hop för att tygla detta luffs.

En någorlunda bra hårdag ;)

Ja nu går jag på 3 veckors semester!!

UPPDATERING 2020-08-08

Varför bryta trenden?

Jepps jag startar min seemester med en förkylning, nej inte corona, utan en helt vanlig förkylning, ja tro det eller ej detta virus finns fortfarande kvar.

Täppt näsa och öm hals, dock ingen feber ( tur var väl det) och den höll i sig  1a veckan av min ledighet *suck*

Ja jag måste erkänna att jag har blivit en riktig nörd när det kommer till MFF´s profil kläder och andra prylar.

Men när det kommer till profilkläderna så måste jag säga att förutom att de är snygg så är det en otroligt bra kvalité på dem!

Jag skulle vilja stötta SIF på samma sätt, men jag klär dock inte lika bra i rött som i blått, så där får det räcka med att jag köper profilkläder till dottern!

Tröjorna är inte bara mina, utan det är nog 50/50 Mattias & mina. T-shirten är dock endast makens.

Mobilskalet är mitt till min nya lur =)

 En varsin mugg till mig och Mattias, och vet ni, kaffet smakar så mkt bättre i en MFF mugg!

Dessa köpte jag till Mattias, ja en liten till min bilnyckel

Pennan fick jag av en vän som bor nere i Malmö, fick egentligen 2 men det finns ingen bild på den andra, den har utgått ur sortimentet =(

Två snygga svart /vita tavlor som har fått sig en varsin bred ram ifrån IKEA som nu hänger ovanför soffan i vardagsrummet.

Morgonrocken fick jag av Mattias i julklapp, och det var för att min saknades varje gång då dottern gärna tog den trotts att hon har en egen, just för att hennes var kvar på ovanvåningen och min hängde nere vid duschen =)

Som sagt, nörd!

5 år har gått sedan jag fick diagnosen livmoderscancer. Och i 5års tid har jag gått på kontroller, men idag så gjorde jag min sista!

Det har varit en lång resa och jag är otroligt tacksam över vården vi har i Sverige!

Allt gick väldigt fort, ifrån kontrollen där det upptäcktes, till Operationen i Uppsala.

1a halv året så gick jag på kontroller varje månad, efter det så var det 1gång i halvåret.

Men nu så...Nu är jag klar och jag kan ju inte påstå att jag kommer att sakna gynstolen ;)

För hur man än vrider och vänder på det så kommer tankar och känslor alltid tillbaks när jag är där. Jag har haft otroligt trevliga och sympatiska läkare och sköterskor runt omkring mig på kvinnokliniken på Gävle sjukhus under resans gång, men det är ändå tufft. För vägen har inte varit spikrak efter, den har mer varit som en gammal ko stig som snirklar sig fram. 

Då det har funnits en del frågetecken och komplikationer.

Jag trodde inte att jag skulle må så dåligt som jag faktiskt gjorde när beskedet slog mig ca 3 månader efter operationen. 

När jag då pratade med en av sköterskorna på kvinnokliniken efter det att jag brutit ihop, så berättade hon att hon brukade vara duktig på att läsa av patienter som kom på efter kontroller i sådana här fall.

Om de skulle "gå" igenom upplevelsen utan att "må dåligt" eller om de skulle komma till insikt och bryta i hop. Men på mig så hade hon inte kunnat avläsa mina känslor, tankar eller mitt mående.

Men jag bröt i hop.

Inget före och inget under, men som sagt, ca 3 månader efter Operationen så slog det mig. 

Och det slog mig hårt!

Vid förra besöket så gjordes det tester som skickades för analys för att se om jag har några celler kvar och det visades negativt men ett nytt test gjordes även idag, men det är bara för att det ska vara mer säkert. Det kan tydligen aldrig vara 100% men det kan vara 98% säkert att man är cancer fri.

Och vet ni, det räcker bra för mig!

Jag har sluppit strålning och medicinering efter ingreppet, det enda jag fått är Femanest, och detta pga att jag inte har något kvar. De har ju plockat bort livmoder och äggstockar plus ngn cm på slidväggarna för att få bort allt, vilket också har resulterat i ärr på ena slidväggen. Men det är inget jag känner av i det dagliga livet och det är ett litet "pris" att betala.

* Femanest är ett preparat som används för hormonell substitutionsbehandling (Hormone Replacement Therapy, HRT). Det innehåller det kvinnliga könshormonet östrogen. Femanest används till kvinnor vars menstruation har upphört (menopaus), minst 1 år efter deras sista naturliga menstruation.

Femanest används för att:

Lindra symtom under och efter övergångsåldern

När menstruationen upphör (menopaus) sjunker kvinnans östrogen. Det kan ge besvär som svettningar och värmevallningar. Femanest lindrar dessa symtom efter menopaus. Femanest ska bara användas om besvären ger problem i det dagliga livet.

Ja jag var ju inte så snygg efter operationen inser man när man tittar tillbaks på de bilder som jag postade i bloggen strax efter operationen.

Men jag hade ändå tur, jag slapp snitt, jag opererades med en ny teknik i Uppsala, en robot, vilket gjorde att det bara blev titthål i magen och allt togs ut via slidan.

Jag låg dock på operations bordet i över 7 timmar, vilket stressade Mattias som var kvar här hemma med barnen och hundarna, han ringde ett x antal gånger till avdelningen då vi fått information att det inte skulle ta sådan lång tid, och när han fick svaret av sjuksköterskorna på avdelningen att de inte visste varför det tog sådan tid så blev han ju inte direkt lugnare. 

Men kl 01:00 så rullades jag upp på rummet efter att ha legat på upp vaket ett par timmar, så kunde jag ringa han och tala om att jag var ok. Groggy och svullen, men ok.

Men nu så kommer det inga fler kallelser på posten.

Nu är det ett kapitel som jag någorlunda kan lägga bakom mig.

5 år har ändå gått ganska fort, minnena är många. 

Men nu så avlutar jag detta kapitlet och ser framåt!

CANCER FRI!!!!!

http://larkans.bloggplatsen.se/2015/06/13/11119253-vaken/

Är en klok liten björn

ALDRIG att testa vax i de nedre regionerna, det låter livsfarligt!!

Jag dööör skrattandes!!!

Bästa inlägget i historien jag läst på fb av okänd kvinna 😂😂😂😂

"Min kväll började som alla andra normala vardagskvällar. Jag kom hem, kirra middag, diska undan, lite Facebook och pratade sen en stund med sonen innan läggdags. Det var i samma veva som jag fick till mig den snillrika idén som skulle leda till den tortyr jag skulle komma att utstå under de närmsta timmarna.
"Kanske är det på tiden att jag plockar fram vaxningskitet ur medicinskåpet."