var det här och ingen fotbolls cup för den lilla damen idag.

Jodå natten till idag så klev febern in och hon blev liggandes, med tårarna rinnandes ned för kinden talade hon om för oss att hon inte kunde spela idag, men det största oros momentet var för hur lagkamraterna skulle klara sig utan henne och vem som skulle stå i mål.

-Mamma, jag kanske kan stå om jag får lite Alvedon.....

Nej du lilla gumman, med 38,8 i feber så får man snällt stanna hemma!

Men det verkar inte som om det har hållit i sig för de klass kamrater som varit hemma i veckan men vi får avvakta och se.

För i morgon så står det ju bandy på schemat och självklart så var det hennes tur att få vara på isen med killarna i A-laget innan match start, men om hon har lika hög feber i morgon så blir det till att vara hemma så klart!

Men om hon är lite bättre så kanske hon får vara med just de 5 minuterna som det gäller för att sedan åka hem och bädda ner sig!

Som sagt bara att avvakta och se...

går ju av stapeln denna helgen och självklart så spelat Melody och resten av tjejerna i Sif, de blev tom så att det blev 2 lag som ställde upp för tjejerna födda -07.

Tyvärr så har det denna veckan varit många sjuka i klasserna men det såg ändå lovande ut när det kom till den första matchen =)

Vinst med 4-1 till Melody och hennes lagkamrater =)

Tyvärr så tror jag att Melody också är på G att bli sjuk, men det är ju bara att vänta och se, så håll tummarna!

Melody står som vanligt i mål för det är där hon trivs som bäst plus att hon är den enda som vill stå.

Men det roliga är att vi kan ju säga så här, hon brås inte på sin mor inte heller sin moster i just det här fallet, för vi båda är då en aningen för boll rädd för att stå i mål *s*

Men jag är så stolt över henne!

På Söndag så är det inga matcher för tjejerna men då är det vår tur som föräldrar att dra vårat strå till stacken, vi ska jobba.

Själv så har jag blivit stationerad i kiosken på Arenan med tre andra föräldrar. Det är en förälder per barn som behöver spendera ett par timmar för klubben =)

Visst tiden på dygnet kan ju diskuteras ( 07,00 11,00 )men samtidigt så är jag ju gärna uppe tidigt för att sedan ha hela dagen framför mig =)

Ja det är ju något vi inte klarar oss utan, ja ordspråket

-Äta bör man annars dör man, äta gör man ändå dör man, det har nog de flesta hört.

Men varför ska man ha sådan taskig fatasi när det kommer till mat?

Det är så enkel att fastna i det där tråkiga ekorrshjulet när det kommer till mat, iaf jag.

Jag googlar ofta och försöker att hitta enkla recept, men allt för ofta så ska det vara någon ny ingridiens som man inte har hemma vilket gör att iaf jag drar mig för just det receptet.

Jag vill ju att det ska vara enkelt och att det ska vara med sådant som man oftast har hemma, men det är ju inte det lättaste.

För självklart så googlar jag efter det att jag har varit i affären och handlat *s*

Sedan så har vi den lilla faktorn med en liten dotter som inte gärnar testar nya saker, men regeln här hemma är att man alltid smakar. Men det brukar ändå sluta med att den lilla fröken inte vill ha...

Ja nu ska ni inte tro att jag ställer mig och lagar två olika rätter bara för det utan då får man ta lite fika i form av frukt eller något annat som finns, dock inget socker ;)

Så det är inte det lättaste, så har ni tips på enkla recept som är lätta och kanske till och med snabba så dela gärna med er, antingen här eller på Facebook =)

Funderar på att starta en Recept grupp på Fb men jag vet inte , det finns säkert ett x antal sådana grupper redan ;)

Sen gör ju saken det inte lättare när man inte har ett stort intresse när det kommer till att laga mat, jag tycker att det är kul, men är lite rädd att testa kryddor tex som man inte vet hur de smakar, Mattias tycker om att testa nya saker, men han hinner sällan med att testa något nytt efter jobbet, då blir det oftast något som är lätt och vi vet att båda barnen tycker om!

Pasta carbonara, lasagne, köttfärsås & spagetti, stuvade makaroner med korv eller köttbullar, ja ni kanske lite av den röda tråden, pasta *s*

Fast sonen tycker om allt, och ja då menar jag allt, det har han gjort ända sedan han var liten, hans lilla syster totalt tvärt emot..

Så har ni recept som ni vill dela med er av, gör det för vem vet ni kanske kan få ideér av varandra =)

Ja det är ju något vi alla vill ha vid ett eller annat tillfälle.

För en klapp på axeln kan betyda så mycket mer än vad vi egentligen kan föreställa.

Vi behöver ju få olika typer av bekräftelse i olika stadier i våra liv, allt ifrån i vårat privat liv som i våran yrkes roll.

Nu menar jag inte att man ska gå runt och stryka alla medhårs eller ge efter för de människor som kräver bekräftelse, utan jag menar ge det där det behövs och när det känns äkta!

Det finns ju de människor som hela tiden vill ha bekräftelse, de vill på något vis alltid vara i centrum.

Du berättar något, ja då har denna personen gjort detsamma eller något värre, de höjer den mentala ribban och då inte åt det positiva hållet.

De påpekar gärna hur de mår men visar väldigt lite hänsyn i hur de lägger fram, tanken på hur de gör det är nog inget som "slår" dem, men vi som lyssnar ledsnar ganska snabbt, för de vill på något vis inte må bra, eller så är det så att de inte mår bra med säger att de gör det?

Det är väldigt svårt att avgöra i många fall.

Jag tycker att jag är bra på att ge andra bekräftelse både positiv och negativ, men väldigt dålig på att se de bra saker som jag faktiskt själv kan göra, dock väldigt bra att se de negativa sakerna som har med mig själv att göra, men jag har även väldigt svårt att ta emot bekräftelse/ beröm, men det har inte med att jag "suktar" efter bekräftelsen i sig utan bara att jag har svårt att ta emot den, men det innebär ju inte att jag inte vill ha den =)

Jag fick en gång höra att om det fanns ett OS där man skulle vinna medalj i att nedvärdera sig själv så skulle jag vinna guld, nu vet jag väl inte om jag håller med om det, men visst är det lättare se det negativa om en själv kontra det positiva ?!?

Men lika mycket som jag vill ha bekräftelse av det mer positiva slaget så vill jag ju även ha kritik av det som jag gör mindre bra!

För hur annars ska jag som person utvecklas?

Visst känns det när man får den typen av bekräftelse, men den är desto nyttigare.

Så en fin balans med de båda är ju något som får oss som människor att växa och utvecklas.

Jag ser många som är väldigt snabb på att dela ut det negativa, men oftast handlar det om att få sätta sig själv högre, de kan på något vis inte erkänna att en annan person kan något bättre, oftast så handlar det om en person som de inte vill ska få den positiva bekräftelsen.

Varför de gör så är något jag skulle kunna ge teorier i, men inte sätta pricken över i:et på.

Men många av dessa personer som bara delar med sig av sina negativa tankar och gärna vill att du som person ska vara " under" dem är ofta personer med en låg självkänsla, något de inte erkänner men det är vad de har i grund och botten och för att då själva ge sig en form av bekräftelse så mår de alltid sämre, de lider hårdare och vill gärna säga att de kan mer och bättre och de har gjort si eller så. Och de faller gärna bakåt i tiden, berättar om hur deras erfarenheter håller i sig, år tillbaka men inte hur de har utvecklats nu eller vill utvecklas framåt, man kan säga att de lever på "gamla" meriter.

I en sådan persons omkrets är det väldigt få människor som orkar vara kvar, de som stannar har en väldigt bra "jag" kännedom!

En svagare person tar åt sig av allt det negativa som de bli till delad och en starkare person tar avstånd.

Så hur gör du?

Är du duktig på att ge bekräftelse eller kritik? Gör du det för den andre personens utveckling eller för att du ska växa som person?

Är du ärlig när du gör det? Eller vill du bara vara "större" och visa din kunskap?

Är du villig att lära ut av dina kunskaper/ erfarenheter, men även ta åt dig av andras?

Ja det är något vi alla behöver fundera över, för oavsett om det är som privat person eller i din yrkes roll så behöver vi alla få bekräftelse =)

Ja det är något jag funderat på mer och mer.

Inte för att jag själv tänker börja med avel, men hur man tänker inom själva avelsarbetet, i alla fall när det kommer till hundavel.

Det finns vissa som verkligen avlar för rasens bästa, sedan har vi de som tänker tjäna pengar, vilket jag tror är svårt då det kostar en hel del att ha en kull valpar, fast avlar man utan planering och tar flera kullar per år så kanske det är lönsamt?

Beroende på ras kanske ska tilläggas...

För alla raser är inte lätt sålda.

Jag vet att det är många uppfödare som sitter kvar länge med sina valpar, vad det beror på det kan jag inte svara på,  är rasen i sig eller är det pga av de rekomenderade priserna som rasklubbarna sätter, eller är det att det droppas priser på tex blocket och andra sälj och köp sidor för de som inte registrerar sina valpar hos SKK.

Blandraserna har säkert sin del i det hela, men i det stora hela, ja det kan jag inte svara på..

Men det var inte det jag tänkte dyka i, utan mer hur mina funderingar ligger i hur aveln idag går framåt, eller som i vissa fall bakåt.

Vi påstår oss avla för rasens bästa, vi hävdar att vi vill ha friska individer med stabila psyken.

Men hur går det ihop med hur många raser sviktar på båda fronterna?

Ta Schäfern tex, är det verkligen för rasens bästa att avla ner den på hasen?

Är det verkligen ett steg framåt inom aveln att nästintill avla fram ett djur som inte kan andas som Mops & Fralla?

Ja exemplen är många, men dessa frågor kommer man nog aldrig att få ett vettigt svar på, för de som satt igång denna typ av avels arbete, de ser inte felet med den..

Sorgligt men sant!

Men mina större funderingar kommer till de sjukdomar som förekomer inom många raser, och då menar jag allt ifrån höfter, ögon, hud ja tom epelepsi & hjärtfel.

Nu när jag har börjat att läsa på om olika raser då tankarna ligger i att skaffa en ny hund om ett par år.

Men det jag läser om vissa raser gör mig ledsen.

Det är många som avlar på tex " dåliga" ögon, och på grund av en smal avelsbas så fortsätts det...

Jag fösrtår ändå tanken bakom aveln då man inte vill att rasen ska dör ut, men hur kom man dit?

Hur kommer det sig att man hamnade där med en ras där 7 av 10 individer lider av glaskroppsframfall eller PRA eller linsluktation...

Någonstans så borde man ha sagt stopp! Hur löser vi det här?

Jag vet att inom vissa raser så har det kommit upp krav som tex ögon lysning och höft röntgen vilket gör att många sjuka individer tagits ur aveln vilket har gjort att rasen utvecklats till en sundare och friskare ras.

Men tyvärr så är det nog inte många raser man kan säga det om idag =(

Många uppfödare idag är ju tyvärr inte helt ärlig om de individer de använder inom aveln, de använder linjer som de vet har närliggande sjukdomar, varför kan jag inte svara på, de förnekar hårt att deras linjer är bärare på något som de med handen på hjärtat vet är fel.

Jag kan ju tycka att det borde införas i alla raser oavsett om de lider av höft, ögon eller någon annan typ av " fel" så borde de hälso testas och i och med det ögon lysas och höftleds röntgas!!

Nu finns det många sjukdomar som man inte kan veta om de är ärftliga , men jag kan ju tycka att man borde tänka både en eller flera gånger att inte sätta just det djuret i avel för vad händer när avelsbasen inom just den rasen krymper och dessa sjukdomar lagras på varandra?

Jo då har man målat in sig i ett hörn avelsmässigt.

Många raser är ju dag friska men det är övervägande många som inte är det!

Nu har jag ju bara läst på om några få raser här i Sverige, men det kommer att bli kul att läsa om samma raser i andra länder och hur de står sig hälsomässigt.

För lite vet jag skiljer sig när det kommer till de nordiska länderna.

Jag undrar varför man tex avlar på individer med epelepsi, c höfter, allergier, hudproblem, ögon problem, hjärt problem..

För oavsett om det är ärftligt eller inte så är de inga djur jag kan tycka ska vara avelsdjur!

Att inse fakta är för många uppfödare väldigt svårt, ursäkterna är många och det är väldigt lätt att skylla ifrån sig, men oavsett så är det ju belutet i sig att avla på en individ som kanske kan föra sina defekter vidare som gör del hela så ledsamt!

Jag hoppas att det kommer att införas striktare riktlinjer när det kommer till att avla på våra kära hundar, för jag vill då se dem gå tillbaks till en friskare och sundare individ!!

är nu över för denna gång och som de flesta av er vet då slutade det med Guld för Sverige!

Jag är otroligt glad över att jag och sonen var på plats för detta, det var en otrolig upplevelse!

Vi skrek och vrålade ikapp med de andra fansen på plats, vilken känsla.

Att se en sådan otrolig vändning i andra halvlek efter att ligga under med 1-3 in i paus, det kallar jag kämpar glöd! När bollen sattes bakom den ryska målvakten i den sista minuten, vilket tryck det blev i Arenan, vi hade ju alla hoppats, men efter att sett spelet de svenska laget körde i första halvlek, ja då var vi nog många som tappade modet ...

För även om arrangemanget kring själva VM var en flopp, så var matcherna på hög nivå, och med handen på hjärtat, så blev det ju inte sämre av att Sverige vann =)

så ska det se ut!

Ja jag pratar bandy igen, igår så var sonen och jag på Göransson Arena för att se Sverige möta Ryssland, en match som verkligen höll måttet!

Vi hejade, buade och skrattade en hel del, när slutminuten gick så stod det 10-6, sista målet gjordes av Ryssland via en straff, onödigt kan tyckas, men vi klarade det ändå =)

Jag måste verkligen säga att jag uppskattar nu mer än innan detta spel, och fördelen med att se Sverige spela är att man får upp ögonen för andra lags spelare!

Ta tex Edsbyns Hans Andersson ( nr 8), snacka om att han är rapp på skridskorna, det bara susar till så är han på motsatta sidan av planen med bollen =)

Imponerande, för att nämna bara en av killarna som jag inte hade en aning om ....

För de enda spelarna som jag har koll på så där ordentligt det är ju de ifrån Saik men även Säfström, Nilsson och Bergwall..

Så det är riktigt kul när man kan titta på dem alla utan att behöva svära när det inte går så bra för de svart vita stålmännen ;)

Men nu till en hel annan del av detta VM.

Nu pratar jag om själva arrangemanget runt det... Det är under all kritik, ja säger det igen, jag skäms över att kalla detta min hemstad!

Det här var ett evenemang som skulle lyfta Sandviken som stad, göra det mer attraktivt, men det enda det gör är att sänka den ännu mer, det redan döende centrum är på väg utför i en rasande fart =(

Jag undrar verkligen hur genom tänkt det här var??

Jag läser många kommentarer på Facebook och hemsidor, och ja det ser lika illa ut som det låter!

Den s.k Bandy Byn, ja den är skratt retande, jag förstår baktanken med att ha den inne i centrum, men att ha den under dagen då de flesta jobbar, att stänga ner kl. 18, när de flesta slutar, hur fan tänkte man där????

Det finns inte en enda butik eller restaurang som gynnats denna veckan, vilket säkert var en tanke, visst det har bara gått halva, men jag tror tyvärr inte att det kommer att öka till helgen.

Sedan så har vi ju det här med priserna i själva arenan, hur har man tänkt här, sitt plats 400kr plus, stå plats 290 kr plus, ja inte är det billigt och vi kan ju inte jämföra dessa priser med en hockey match, hockeyn är större gentemot Bandyn, och det skulle man ha tänkt på!

Jag förstår tanken bakom, att det ska täcka upp kostnaderna, men hur mycket täcks det när arenan ekar tom??

Är det inte bättre att sänka priserna och få arenan fylld!?! 

En idé hade ju kanske varit att erbjuda familj biljetter , barn under 16år 50:-, dags biljetter, bjuda in klasser med lärare för att fylla arenan och väcka ett intresse för Bandyn hos de som inte sett det tidigare...

Hörde någon stans att de inte ville ha in skolklasser för det skulle sänka kvalitén på själva arrangemanget, men vad gör inte på en tom arena under matcherna? 

Det är ju vid sådana här tidpunkter som man ska visa stadens fördelar, locka människor ifrån andra städer att komma och besöka oss, inte skrämma iväg dem, vilket vi nu gör!

Vi har inte ens tagit hand om de artister som tagits in för denna tidpunkt, de får ta sig själv ifrån tåg stationen till centrum, ingen som har hämtat upp dem, är det verkligen så vi vill att de ska komma ihåg oss och detta VM?

Finns det erbjudande om bussresor tex ifrån de städer där det finns supportrar till de lag som har spelare med i landslaget?

Det är ju ett dragplåster i sig, det skulle ju även göra att hejarklacken för det svenska laget skulle vara större, läktaren skulle fyllas och det skulle bli mer köp av souvenirer och mat mm

Ja idéer har jag många och det gissar jag att det finns fler som har, men som sagt, det är ju inte vi som bestämmer.

Jag blir bara så ledsen att man inte tänkt efter före man antog sig ett sådant stort evenemang som Bandy VM!

Vi kan ju säga att vi har bitit oss ordentligt i svansen...

Har man lagt en tanke på vad som drar ut oss ifrån den varma tv soffan ut i kylan? Är det verkligen telesäljaren ifrån ett mobil företag? Eller sylt?

Näe det är inget i "byn" som får mig sugen att besöka den iaf...

Eller skulle vi gå ut en måndag eller onsdags kväll för att få sitta i ett uppvärmt stor tält där det finns mat och dryck och underhållning? Kanske tom en stor bilds TV där matcherna sänds i repris eller direkt, för de som inte tar sig till Arenan, för tv sändningarna kommer vi ju inte ifrån =)

Ja det finns mkt man kan göra för att få lilla Sandviken att vakna till liv, men man måste planera i tid, inte två veckor innan det är dags, för det är lite så det känns just nu =(