Ja dessa finns det ju gott om. Stora , små, svarta & vita.

Hur ofta använder man sig av en lögn? För visst så slipper det väl ut en och annan liten lögn? Jodå med handen på hjärtat så finns det nog ingen som inte har dragit en liten sk vit lögn.

Om din vikt, din klädstorlek eller ngt annat smått i din vardag.

- Bästa vännen har köpt en ny tröja,( som du tycker är gräslig) du ser att vännen tycker jätte mkt om den, hon frågar vad du tycker...

Svara du ärligt, rakt på eller ? Lindar du in det?..Eller drar du en liten vit lögn?

Men att leva i en lögn det är ju en helt annan sak, att ljuga så stort att ditt liv blir en ända stort lögn.

Hur kan man då hålla reda på till vem & vad man har sagt? Det måste vara komplicerat, eller??

I min omgivning har det funnits sådana personer, sådana personer som ljugit sig fram , som ljuger om dig så fort du "lagt på luren" eller vänt ryggen & lämnat rummet. Sådana personer som jag idag har lämnat bakom mig. De finns fortfarande runt mig men inte i mitt liv. Sådana människor som ritar upp sådana stora lögner att omgivningen faktikt tror dem, lögner som är så stora att de faktiskt tom sätter barn & familj i en svårlöst situation.

Nu pratar jag inte om skitsnack, utan lögner! Lögner som är så trovärdiga att de som uttalar den faktiskt själv tror på dem.

Och de som lyssnar faktiskt inte äns ifrågasätter, utan tror på lögnen.

Jag kan ju tycka att det måste vara svårt att leva ett sådant liv, i en lögn, för till slut så kommer det att komma fram, du kommer inte att komma ihåg vem du har sagt vad till.....

Skitsnack & lögn är för mig två vilt skilda ting, skitsnack är ju oftast av avundsjuka ,ngn är avundsjuk på ditt liv, dina vänner, medans lögner är för att såra, att gör ngn så illa med vilje.

Visst kan skitsnack såra men du kan ändå ruska det av dig, för skitsnack hörs, mendans lögnen ibland inte går att urskilja.

Det som är så hemskt är att det faktiskt finns de som lever på lögner, gör det till sin vardag utan åtanke på hur det påverkar de som de utsätter för sin lögn.

Det finns inte en gnutta verklighet i deras liv, de lever i ett bedrägeri. Ett så stort svart hål som de inte kan ta sig ur.

Man lär sina barn att ljuga är fult! Tänk om det kunde levas som man lär?!?

Hur kommer man som människa dit? Vad gör att du landar i den världen?

Börjar det redan i unga år? -Du märker att du kommer undan med din lögn eller är det ngt som utvecklas i ett senare skede i ditt liv?

Ja jag är genuint intresserad av vad som gör att ett människa lever sitt liv med att sprida osaningar & leva dem fullt ut?!

Jag har som sagt lagt dessa personer bakom mig, tagit dem ut ur mitt liv! För sådana personer gör mer ont än ngt annat.

Hur nära eller hur långt bort de än står så gör man sig bäst att göra ett val, ett val som gynnar dig.

Dig & ingen annan.

Hur gör du? Orkar du ta steget att lämna dessa personer bakom dig eller låter du dem hållas med sina lögner oavsett hur svårt de sårar dig?

Sätter du på dig "skygglapparna" och lever vidare?