Ja nu är det den tiden när tjejerna börjar att löpa.

Tjejerna löper ju vid samma tidpunkt varje år, så är det lite med basenjin, tikarna,ca 95% av dem löper på hösten sedan har vi en liten skara ca 5% som löper på vårkanten.

Nu har mina tjejer löpt i ca 1 vecka och det börjar närma sig höglöp, jag måste säga att Jumjum är duktig, han bryr sig inte om själva löpet men när det börjar närma sig höglöp då får han det tufft!

Då får han om dagarna vara på nerdre våningen med oss och tjejerna får flytta upp på ovanvåningen sedan så skiftar vi till kvällen/ natten, då får Jumjum flytta upp med oss och tjejerna får sova i vardagsrummet.

Och så fort vi åker ngnstans så får han följa med så att det inte inträffar en olycka!

Så om dagarna så är han med mig.

Han tycker att vi är riktigt elaka då han vill vara med sina tjejer av flera anledningar ;)

Men som sagt inga olyckor här inte!

Jag lämnar avlandet till de som har ett gediget intresse för rasen och dess utveckling och för sedan så är det ju så att  mina 3 är släkt, lite för nära för att ens göra linjeavel (tycker jag).

Är ett ord som jag inte tycker om när det gäller barnen, jag ska ha egen tid....

Jag menar den dagen som du beslutar dig för att bli förälder så tar du ju ett beslut att avstå ifrån ngt som kallas just egen tid.

Men det här är ju ngt som det skrivs om en hel del i tidningarna, vad är just "egen tid"?

Visst vill alla föräldrarna ha tid för sig själv, några minuter att pusta ut , men kalla det inte egen tid.

För mig ringer det så fel ....

När ens barn tex åker till farmor & farfar eller faster / moster eller bara övernattar hos en kompis, det ger ju oss som föräldrar just tiden att pusta eller städa, tiden att kanske göra ngt själv, åka och handla, ta ett varmt bad, prata i telefonen utan att höra " Mamma"

Men jag tycker att man ändå ska tänka på hur det låter när man kallar det för just "egen tid"

Jag valde att sätta mina barn till världen, och alla har vi gjort val när det kommer till att skaffa barn, så det innebär att man måste vara tillgänglig 27/7 iaf 18år framåt.

Det finns även många som inte har den där lilla avlastningen som far & morföräldrar eller mostrar & fastrar som kan hjälpa en med just den där timmen man kanske vill handla själv.

De har ingen sk "egentid"

Och varför vill man vara ifrån sina egna barn??

OM man nu tycker att det är så jobbigt att vara förälder, hur trodde du att det skulle vara när du satte ditt barn till världen? Trodde du att barnet skulle klara sig själv , uppfostra sig själv, mata sig själv, köpa sina kläder själv??

Näe så urbota dum tror jag inte att ngn är, så varför gnälla om att det är så jobbigt? Det är ett åtagande som vi som föräldrar har tagit, och det är ngt vi inte bara kan släppa, så "egentid" näe det finns inte i min värld.

Men som sagt alla tänker och känner vi olika!

Men kalla det inte "egentid" oavsett , det är på ngt vis tid du förlorar med dina barn, tid du aldrig kommer att få igen.