Ja I huvudet på ngn annan.

För visst skulle det väl ändå vara kul att få vara i ngn annans huvud för en dag.

Nu menar jag inte i huvudet på ngn kriminell utan kanske ngn med mkt driv, om man tex inte har det själv. Kanske ngn med ett " huvud " för affärer, ja ni förstår vart jag är på väg.

Men samtidigt så kanske det skulle vara intressant att få vara i huvudet på en labil person, eller en person med en otroligt stark syn på sig själv.

Det skulle om inte annat vara väldigt lärorikt.

Men bara för en dag, kanske för att få insikt i sitt eget liv och kanske se hur bra man egentligen har det, eller dåligt, det beror ju på..

För ibland undrar man ju hur andra tänker..

Hur vissa tar en dröm eller en tanke och förverkligar den till ngt framgångsrikt, eller de som har drivet att hjälpa andra, sätta sig själv i tredje rum, att vara så osjälvisk när det kommer till främlingar..

Ja det skulle vara kul.

För hur många gånger har man inte frågat sig hur en annan person tänker?? Iaf när det blir ngt knas eller när man säger en sak men gör en helt annan. Ja ni vet , när det blir så där fel eller bara så där rätt.

Samtidigt som jag skriver detta så vandrar mina tankar till en nära vän, jag vet precis vad hon kommer att tänka när hon läser detta...

- Hur tänkte hon nu *s*

Eller hur Mona ;)

Ja nu förstår ni nog inget, för det är en av mina favorit fraser, och ngt som även har fastnat hos Mona.

Ja tänk att bara kanske få vara i huvudet på en vän , eller tom en ovän, bara för att få lite mer insikt, kanske tom få en A-ha upplevelse om vissa saker, få lärdom om saker man kanske inte har en aning om! Det skulle nog vara kul!!

För tänk att få vara i huvudet på ngn som kan ge en utveckling, en utveckling att nyttja vid senare tillfällen, att få utvecklas som person, för det är ju ngt vi alla vill, utvecklas och bli bättre. Att inte stå och trampa i samma fotspår, att kunna ta till sin nytt och sedan "köra" på det.

Utvecklas i sin yrkes roll och även som person, för visst händer det att man fastnar på en platå och inte kommer vidare, man blir fast.

Jag ser på mina barn och hur deras utveckling framskrider, hur de mognar och tar vis sig av det de lär sig i skolan , på träningar, genom kamrater. Men hur är det med oss vuxna?

Utvecklas vi som personer , eller fastnar man?

Jag kan erkänna att jag ibland fastnar , jag har tex svårt att förlåta, jag har en kort stubin och svårt att kanske se det på den andres sida.

Envis- ja absolut, men jag har även vuxit i min utveckling där jag ser mina fel och brister, men det innebär inte att jag förlåter. Jag är otroligt långsint, står idag inte som en dörrmatta för att andra ska få känna sig bättre.

Så visst jag står på en del sätt still, men det är kanske också ett val som jag har tagit, ett val som jag själv har valt

?!?

Men på många nivåer så har jag utvecklats, jag har lärt mig så mkt under mina levnadsår och är stolt över den personen jag är idag. Jag har kapat loss de energi tjuvar som har funnits i mitt liv och omger mig nu bara med de personer jag känner att jag vill ha i min omgivning.

Men jag är ändå sugen på att få vara i ngn annans huvud för en dag =)