Ja det summerar väldigt bra kvällen och veckan som har varit...

Känner att jag verkligen inte är i fas just nu och att irritations momenten blir större än vad de egentligen är =/

Har nu landat vid köksbordet med en smörgås och mugg med te, men jag har två som tycker att det är dags att gå upp och göra kväller.... Kan man annat än att älska dem?!

Tänkte jag skulle blogga av mig lite tankar men känner att det skulle bli ett allt för riktat inlägg och just nu så är det verkligen inte läge..

Så med Shawn Mendez i öronen och datorn på bordet så försöker jag att samla tankarna och låta texten flöda, jag känner att jag håller tbax, men det får vara så.

Helgen har varit fylld av skratt och en hel del hund, ja iaf lördagen då det var dags för Gästriklands kennel klubbs inofficiella valp och veteran utställning. Så det var bara att kliva upp tidigt för att styra bilen gill Gävle och travets totohall, där några i styrelsen redan hade fixat dagen innan..

Själv satt jag som ring sekreterare och det måste tilläggas, all heder till er som jobbar med detta regelbundet! För hua vilken skrivkramp jag hade efter ett tag, kan säga att jag än idag är öm, för det är ju inte ofta i dagens läge som man använder en penna så mycket ;)

Men roligt var det, plus att jag försökte att vara på två ställen, utrop och resultat förare, men insåg snabbt att det inte föll sig riktigt, så det lämnade jag över med varm hand.

Senare på kvällen var det dags för Gästrike & Veteran Mästaren och i år så hade vi ju utökat med valp mästaren , så vi kan ju säga så här, klockan gick och blev en bit över 24 innan jag landade hemma i min säng, och då var jag inte den sista iväg.

Så här såg det iaf ut när domaren för kvällen skulle välja vinnaren i tävlan om bästa kostym, och som ni ser så var temat för kvällen Vilda Västern =)

Ja kul har vi och det är ngt som fler borde besöka, för även om man inte ställer hund så är det en sådan härlig stämmning under den här tillställningen =)

Ja för oavsett hur mycket mitt huvud än snurrar så var det bara att slappna ov och skratta under kvällen och ja dagens underbara människor!

Här är vinnarna.
 

Ja just nu så går hjärnan på högvarv och tankarna snurrar...

Några av er vet redan detta, men för er som trillar in så tar vi en liten tillbakablick/ för er som redan vet, en recap.

För snart 3 år sedan så fick jag diagnosen livmodertapps cancer, vilket resulterade i en hel det resor till sjukhuset för olika undersökningar och röntgen tillfällen. En del gjordes här på "hemmaplan" på Gävlesjukhus, men även en del i Uppsala och operationen gjordes i Uppsala, men hjälp av en ny teknik, vilket innebar att jag slapp ett stort snitt och "kom undan med titt håls kirurgi" 6 små hål i magen och utgång genom slidan.

Det jag inte visste vilket inte riktigt framgår i min journal är att de har lämnat en äggstock.

Jag har alltid trott att jag varit helt "tömd", men jag ska inte heller svära på att de inte har talat om detta för mig, för med handen på hjärtat så är det nog en del information som tilldelats som inte har fastnat hos mig, för som ni kanske förstår så var det en hel del turbulens i hjärnan hos mig.

Man kan ju tänkas att de lämnat den pga hormoner, men det har jag fått utskrivet och äter tabletten Femanest för att just för hjälpa kroppen med.

Men sedan så är allt annat bort opererat, plus marginal på ca 3-5cm runtom slidväggen.

Det första året så gick jag på återbesök var tredje månad och allt har sett bra ut, jag har dock bytt läkare vid 3 till fällen men har nu de senaste 2 åren haft samma läkare vid mina kontroller.

Efter ett år så läggs besöks tiden var 6:e månad och så rullar det på i ytterligare 4 år, så sammanlagt så är det kontroller i 5års tid efter ingrepp.

Det finns sedan lite annat runt just den typen av cancer som jag hade, den enligt läkarna brukar inte sitta där den satt på mig, och den är aggressiv, därav att de tog med större marginaler än brukligt.

Jag har även haft vätske ansamling, som gjort att det blivit extra kontroller och prover tagen för att kolla vad det är och att det inte varit. 

Vilket görs under bedövning från midjan och ned, på dagkirurgin.

Nu undrar ni säkert varför jag tar upp detta igen, jag är ju "frisk"

Jo det är nu så att jag var på den rutinlagda kontrollen i torsdags ( 8/2) i Gävle, och det framkom en förändring på den kvarvarande äggstocken vilket nu gjort att jag lämnat nya prover och ska in på röntgen.

Jag vägrar måla "fan" på väggen utan försöker att hålla mina tankar åt det mer positiva hållet, men måste erkänna att det är lättare sagt än gjort den här gången =/

Jag har redan fått en tid till röntgen, den damp ned redan i måndags, men dock inte i Gävle utan det blir en tripp till Söderhamn på Onsdagen den 21/2, då det finns begränsat med tider här i Gävle.

Jag är otroligt glad över att det går fort, men jag är ändå osäker och inte så sugen på denna roadtripp..

men ju fortare desto bättre!

Varför väljer jag att öppet lägga upp det här i bloggen? Jo för att det är ett otroligt skönt sätt att få ur sig sina tankar och bara låta det flöda.
Det är inte det att jag inte har nära och kära att ventilera detta med, för det har jag.

Syster, man, vänner och arbetskollegor, alla är helt underbara.

Men det är ändå skönt att bara få lägga det på print.

Ja det är öppet och i mångt och mycket intimt, men jag vill även uppmana alla er kvinnor att gå på era kallelser till cellproverna, för detta var där detta uppdagades för min del.

För det var inget som jag märkte av i min vardag...

Är en sjukdom som det inte finns ngt bot på, en sjukdom som inte ser din ålder, gammal som ung kan du drabbas.

Vi opereras i hopp om att bli av med den, ibland fungerar det ibland inte.

I flödet på FB cirkulerar nu en lång text som man , när man läst den ska signera med "klar"

Detta irriterar mig, stort.

Vad hjälper dessa texter och hjärtan( som i bland dyker upp i flödet med samma "budskap", de som drabbas.

Dessa texter och symboler visar bara hur okunniga vi egentligen är när det kommer till denna sjukdom.

Jag förstår kontentan bakom texten, "awerness" när det kommer till denna aggressiva sjukdom, men texten hjälper inte ngn, inte heller att läsa den.

Utan handling hjälper, handling stöder

Så här ser texten ut som florerar på FB idag:

1. Efter en behandling av cellgifter är det sant att det tar flera år tills du känner dig levande igen... med biverkningar av kemoterapi och strålning kommer du aldrig att vara 100 % eftersom ditt immunsystem är svagt.
   Visst, i livets svåraste ögonblick inser du vilka dina riktiga vänner är eller människor som verkligen uppskattar dig.
   Tyvärr, som de flesta vänskap, kommer fb-vänner att lämna dig mitt i en berättelse. De kommer att publicera ett "gilla" för historien, men de läser inte riktigt ditt meddelande när de ser att det är långt.
   Mer än hälften har slutat läsa. Vissa kanske redan har gått till nästa inlägg i nyhetsflödet.
   Jag har bestämt mig för att publicera detta inlägg till stöd för familjerna till vänner och släktingar som har kämpat denna fruktansvärda sjukdom till slutet...
   Nu fokuserar jag på de som tar sig tid att läsa detta inlägg fram till slutet... ett litet test, om man vill, bara för att se vem som läser, och som delar det utan att läsa.
   Cancer är en mycket aggressiv och destruktiv fiende till våra kroppar. Även efter avslutad behandling förblir kroppen förkrossad, även i ett försök att återställa och återställa de skador som orsakats av behandlingen för att bekämpa sjukdomen. Det är en mycket lång process.
   Snälla, för att hedra en familjemedlem eller en vän som dog i cancer, eller fortsätter att bekämpa cancer, eller till och med har cancer; kopiera och klistra in det här inlägget som ett inlägg på din fb
   Hur många gånger har vi hört de andra säga: "om du behöver något så tveka inte att ringa mig, jag kommer finnas där för att hjälpa dig". så jag satsar de flesta som har sett detta inlägg (kanske till och med läser till slutet) Kommer att publicera den, för att visa ditt stöd till familjen / vännen som kan brottas.
   Kopiera och klistra in - men dela inte det här inlägget.
   Jag skulle vilja veta vem jag kan räkna med att ta en minut av din dag och verkligen läsa detta. När du är klar med detta, skriv "klar" i kommentarerna.

Så istället för att dela denna text, eller ngn annan typ av text eller symboler, så finns det ett verkligt sätt att hjälpa de anhöriga & de drabbade mot denna sjukdom!

Sätt in en slant, varför inte bli månadsgivare, till cancer forskningen istället, för det är bara tack vara denna forskning som man kanske en dag kan hitta någon sort av botemedel till denna elaka sjukdom!

https://www.cancerfonden.se/

Saik - Skutskär

Idag var det dags att gå på dam bandy, jag ska väl erkänna att det var min första gång.

Så varför gå nu, jo det var så att Melody och några tjejer till ur Saik F05-11, skulle vara match maskotar och boll kallar.

Tyvärr så gick det inte så bra för de svart/ vita tjejerna, det blev en förlust med 0-9. Men jag gillade deras energi, men det syntes att det var ett lag byggt på ungdom och det saknades den äldre visdomen och lugnet som det kan medföra i laget.

Men tjejerna gjorde absolut det bästa av matchen och de behandlade 5 unga tjejer med stor respekt och samhörighet.

Så här hemma har vi en väldigt nöjd tjej som mer än gärna gör det igen =)
   

Ja nu har årets upplaga av Göransson Cup gått av stapeln och, ja i år gick det tyvärr inte så bra för tjejerna match mässigt, men det viktigaste av allt var att de hade kul och det tror jag de hade trotts förluster och lika resultat.

Melody har i år svårt att bestämma sig om hon vill vara en ute spelare eller om hon ska satsa fullt ut på att stå i mål.

Hon trivs ju i båda aspekterna, men hon har en stor fördel när det kommer till att stå i mål.

Hon är inte boll rädd!

Plus att hon är lång, vilket innebär en längre räckvidd i målet.

Men som sagt , hon har svårt att bestämma sig.

Lite tid har hon dock innan träningen drar i gång på allvar.

Det syntes dock att våra tjejer klivit ngt tbax i sin utveckling kontra de andra lagets tjejer, när det kom till spel och boll hantering, vilket kanske är resultatet i mer höst och vinter träning?

Våra tjejer såg mer ut att be om ursäkt för att de var där, de stod med händerna bakom ryggen och visste inte riktigt hur de skulle göra.

de var en stor skillnad mot avslutningen förra året.

Då var de absolut ingen som stod med händerna bakom ryggen eller inte vågade kliva upp och fram för att ta eller fösa bollen framåt.

Så det ska bli ett spännande år att se hur tjejerna tacklar de nya utmaningarna som kommer att bollas åt deras håll.

För det kommer att bli tuffare matcher och motstånd i år.