Lämna det bakomflutna framför dig....

Ja det är kloka ord ifrån Timon & Pumba.

Men hur är det med att lämna saker bakom sig, att låta det förflutna vara just det, förflutet...

Är det så vi människor fungerar? Är det i våran natur att inte kunna släppa taget, att inte fortsätta framått, att inte släppa taget eller låta "By gones b,e by gones"??

Jag tror iaf att det är olika ifrån person till person.

Jag kan ju bara utgå ifrån mig och det jag har sett och gått igenom.

Men hur är det med att förlåta och glömma? Är det samma sak?

Nej det tycker inte jag, för vissa saker kan man inte förlåta oavsett hur mkt man älskar en person. Men innebär det att det ger mig rätten at förfölja, aldrig låta den personen vara?? Nej absolut inte, jag måste låta den personen eller personerna vara!

Jag får absolut tjata och gnata bakom mina egna " dörrar" men det är även upp till mig som person att våga släppa taget! Låta det vara inför andra, även låta det vara inför den personen som jag kanske tycker ha gjort mig orätt.

Ja kanske lättare sagt för en del men för mig en självklarhet.

Hur är det för er?

Har ni svårt att släppa saker?

Beroende på vad det är kanske svaret blir, och det kan jag hålla med om, men vart går gränsen?

Finns det en gräns?

Ja det finns det!

Oavsett om den är synlig eller inte så är det viktigt att inte trampa över den, så hur ska man se den då om den inte är synlig? Ja kanske sunda förnuftet?

Så lämna det bakomflutna framför dig, låt åren ge dig styrka och ett stöd i att stå dig stark, lämna det bakom dig...